Chalmers – en medberoende organisation?

Chalmers – en medberoende organisation?

De allvarliga alkoholrelaterade incidenterna på Chalmers som redovisades i söndagens GP visar att skolans långsiktiga alkoholförebyggande arbete har misslyckats. Hur många studenter måste dö för att Chalmers ska ta problemet på allvar och sluta vara medberoende till en alkoholkultur som är skadlig och dödlig, undrar dagens skribenter.

I söndagens GP kunde vi läsa om två tragiska olycksfall bland Chalmers studenter under det senaste halvåret. En ung student avled efter att ha fallit ner från taket under en fest på högskolan. En annan student klarade sig mirakulöst efter att ha legat under isen i 30 minuter i en drunkningsolycka vid studentkårens bastuanläggning. I artikeln uttalar sig både Chalmers vice-rektor och studentkårens ordförande. Båda uttrycker samma grundsyn. Dessa incidenter är tragiska olyckshändelser och det finns inga strukturella problem med alkoholkulturen. På sin hemsida kommenterar också skolan artikeln och skriver att Chalmerister inte dricker mer än andra studenter.

Dessa uttalanden är både aningslösa, historielösa och direkt farliga. Vi vet att det inte är första gången som studenter vid Chalmers råkar oerhört illa ut eller avlider på grund av överkonsumtion av alkohol. En alkoholkultur som sitter i väggarna kan knappast kallas för något annat än ett djupt rotat policyproblem. Att försöka tona ner alkoholens betydelse i dessa, mycket allvarliga incidenter ökar risken för att flera unga människor ska råka illa ut.

Dessa uttalanden lägger sig också i vägen för att vi ska förstå vad det är som verkligen har hänt. Ytterligare en familj har mist sin son, en ung man i början av sitt liv är död. Skadorna kommer aldrig att läka.

Möjligen dricker inte Chalmerister mer än andra studenter. Problemet är dock att högskolestudenter dricker på ett mer skadligt sätt än andra grupper. Det är inte mängden alkohol per vecka som är det viktigaste utan sättet som man dricker på. I en alkoholkultur som uppmuntrar berusningsdrickande och hårt festande kommer fler personer att dricka på ett skadligt sätt och fler kommer också att råka ut för allvarliga skador.

I söndagens artikel redovisas också flera åtgärder som Chalmers och studentkåren har genomfört. Studentkårens ordförande säger i artikeln att:

-  Vi vill att det ska vara tryggt och säkert på campus! Vi vill inte att studenterna ska fara illa!

Bland åtgärderna som man redovisar återfinns därför att man har bytt lås till de dörrar som leder ut till taket som den 23-åroga studenten dödsstörtade från, man har infört regler som säger att kraftigt berusade personer inte får bada och att det ska finnas nyktra personer på plats.

Alla dessa insatser är vad vi skulle kalla för skadereducerande (harm reduction). Detta innebär att de försöker minska problemen utan att förändra själva drickandet. Från internationell forskning vet vi att sådana åtgärder på kort sikt kan minska vissa risker men att de samtidigt tenderar att vidmakthålla den gällande alkoholkulturen och öka andra risker. Sådana åtgärder kan faktiskt också öka konsumtionen av alkohol eftersom miljön som drickandet sker i uppfattas som trygg och omhändertagande.

I behandlingsvärlden, där vi jobbar, kallar vi detta beteende för medberoende. Detta innebär i praktiken att man i all välmening och för att skydda sin älskade, städar undan, döljer och mildrar de negativa konsekvenserna av drickandet. Följden blir dock, paradoxalt nog, att det blir lättare för alkoholisten att fortsätta att dricka.

Vi skulle med anledning av ovanstående gärna vilja att ledningen på Chalmers svarar på följande frågor:

-  Är ni en medberoende organisation? Och hur många unga människor ska behöva sätta livet till innan ni på allvar försöker ta itu med er farliga alkoholkultur?

Vi är övertygade om att nästa generations studenter och deras föräldrar är mycket intresserade av att höra era svar.

Göteborg den 29 april 2012

Bosse Johansson, öppenvårdsmottagningen Valet i Göteborg

Anna Sjöström, öppenvårdsmottagningen Selfhelp i Stockholm