Min Stora Dag – Dženeta Bradariċ

Dagen, då jag hjärtat insåg att det i bröstkorgen fanns

Alla Hjärtans Dag 2015.

Sarajevos dimma är redan bakom ryggen på oss. Bara några kilometer utanför staden kan vi beskåda hur näraliggande berg omfamnas av solen.

Vi närmar oss byn Pazaric. Min vän i bilen pratar oavbrutet. Han skämtar, skrattar och berättar om stadens gator, återberättar krigets händelser. Jag får en känsla av att han känner av min nervositet, samtidigtförsöker han med sina glada berättelser försöker uppmuntra mig.

Jag känner hur svetten droppar ned för min rygg och jag känner smaken av blodet i min mun. En dålig nervös vana jag har är att bita i läpparna . Jag känner fjärilar i magen och deras ständiga rörelse. Nervositeten är total. Jag ska träffa barnen!

Pazaric

Pazariċ. Vi är framme, portarna öppnas och jag stiger ur bilen för att legitimera mig. Killen som sitter i porten är redan informerad om att en volontär skall komma och besöka barnen på barnhemmet. Han ler artigt, men visar inget större intresse inför mitt besök, han är redan på väg till sitt eftermiddagsfika och vem vill snacka då?!!

Barndomsminnen smyger sig försiktigt fram. Pazaric påminner mig om när jag som liten besökte arméns anläggning då min storebror skulle göra lumpen för mer än 30 år sedan. Jag har inte mycket tid till för att tänka eller minnas, och jag måste erkänna att jag redan är vilse i mina tankar.

Anledningen till varför jag är här är på grund av Stiftelsen Våra Barns årliga volontärarbete på barnhemmet och jag vill kunna bidra till att förbättra barnens levnadsvillkor och personlig utveckling. När dom som bor i hemmet Pazaric upptäcker vår ankomst kommer de nyfiket fram för att hälsa. Vid ett ögonblick fångas jag av hur barnens händer vinkar till mig. Jag börjar bli svag i knäna, pulsen och känslorna börjar ta fart.

Det här besöket är det första personliga möte med just barnen. Våra Barns volontärer som befinner sig på plats, har förberett alla för mitt besök. De har även informerat mig om vad varje barn heter och vad bar och en av barnen tycker om. Information och detaljer, som för mig som pedagog är viktiga, och just vid sådana tillfällen vill man förbereda sig till det yttersta.

Klicka här för att läsa hela blogginlägget