Utnyttja vattenvägarnas potential i kollektivtrafiken

Framkomlighet i storstäder är en nyckelfaktor för en långsiktigt positiv samhällsutveckling, förbättrad konkurrenskraft i näringslivet och, som EU uttrycker det i sin grönbok om rörlighet i storstäder, ett absolut villkor för en hållbar utveckling. Ändå ligger vattenvägarna outnyttjade i Storstockholms hårt ansträngda trafik.

Mälarregionens senaste systemanalys visar att en permanent trafikinfarkt kommer att drabba Stockholm redan innan 2020. Trots detta verkar regionens trafikplanering notoriskt underlåta att utvärdera vattenburen kollektivtrafik och dess möjlighet att bidra till samhällsnytta och en smidigare vardag för individen. Det är hög tid att på allvar undersöka vattenvägarnas potential att locka fler till kollektiva färdmedel, när mer än var femte svensk nu bor i Stockholmsområdet.

Med förhållandevis små investeringar har vattenvägarna potential att bidra positivt i utbudet av effektiva vardagsresor och arbetspendling. Vattentransport är kostnadseffektivt och miljövänligt, drabbas sällan av driftsstopp och aldrig av köer.

Problemet är dock att sjöfarten kontinuerligt behandlas styvmoderligt. Regeringen tog visserligen ett klokt första steg när man inrättade Trafikverket med trafikslagsövergripande ansvar. Men endast en handfull personer med sjöfartskompetens införlivades i den nya myndigheten.  Samma sak när den nya kollektivtrafiklagen togs fram. Både bussar och tåg var med, men sjöfarten prioriterades bort under vägen.  Samverkansorganet SATSA bildades mot bakgrund av att befintlig transportstruktur behövde utnyttjas mer effektivt och planeringen samordnas bättre, men inget av de nio SATSA-projekten berör sjöfarten eller vattenvägarnas potential.

Det finns inga konkreta skäl till att sjöfarten prioriteras bort. Ibland är det kanske inte ens medvetet. Orsaken står snarare att finna i gammal vana, strukturproblematik och en dos organisatoriska skäl.

Det faktaunderlag landstingspolitikerna har att luta sig mot idag är undermåligt och inte längre relevant. Vartefter befolkningen ökat, trängselskatt införts och miljöaspekterna tillskrivits ett högre värde har förutsättningarna ändrats drastiskt.

Men trots allt verkar politikerna ha definierat ett visst intresse för frågan hos befolkningen. Och den har ju återkommit gång på gång i olika tappningar under det senaste tiotalet år. Inför valet i höstas blev vattenburen kollektivtrafik snudd på en landstingspolitisk valfråga för partier från båda blocken. Men vad händer?

Jo, ett hastigt påkommet försök där resenärerna kan åka båt på SL-kortet pågår i Saltsjön och det är förvisso ett steg i rätt riktning. Problemet är dock att denna linje har en klart begränsad tillgänglighet till annan kollektiv anslutningstrafik. För att utnyttja sjöfartens fulla potential att värva inbitna bilister till kollektivtrafiken och därmed öka framkomligheten bör en pilotlinje ha lika stort fokus på turtäthet, restid och anslutningar som annan kollektivtrafik har. Det är dessa parametrar som får oss att välja kollektiva färdmedel framför bilen.

Det finns ett antal internationellt framgångsrika exempel att dra lärdom av, bland annat från en stad i Stockholms storlek. Införandet av moderna, snabbgående katamaraner i Brisbane är ett exempel som tydligt visar hur en fullständig nyetablering av vattenbussar kan bli en succé.  Staden bestämde sig 1997 för att starta upp trafik med sex specialbyggda katamaraner och idag består flottan av totalt femton fartyg. Efterfrågan har gjort att man nu i rusningstrafik på vissa sträckor kan erbjuda nära nog 5 minuters trafik, att jämföra med det ursprungliga intervallet på 30 minuter.

Nu är det upp till bevis, inte minst för den nya trafiknämnden med tillhörande sjöberedning i landstingshuset i Stockholm. Det är hög tid att ge frågan om vattenburen kollektivtrafik högre prioritet. Ge tydliga direktiv att utreda och satsa på vattenburen kollektivtrafik i hela länet i syfte att underlätta Stockholmarnas vardag och skapa samhällsnytta.

Kompetens och teknik finns för att skapa en modern och hållbar persontrafik på vattnet. För kortare tvärförbindelser, men också på längre sträckor, vilket torde ha potential att minimera biltrafiken i större utsträckning.

Säkerställ att hänsyn tas till miljöaspekter såsom buller, svall och emissioner, samt till tillgängligheten för människor med funktionsnedsättning. Se till att de senaste tekniska framstegen tas tillvara och att även vattentrafiken integreras i morgondagens smarta informations- och biljetthanteringssystem!

Vattenvägarna ligger redan där. Inte skulle vi låta en färdig väg eller spårväg förbli oanvänd bara för att påfarten återstod att slutföra eller för att det var dags att köpa nya fordon?

Susanna Hall Kihl, grundare av Vattenbussen
BILD: http://www.vattenbussen.se/1849_Press
och
Magnus Forsberg, chef SSPAs Stockholmskontor
BILD: http://www.sspa.se/contact-us/key-contacts

Kontaktperson: Susanna Hall Kihl, 0707-61 66 42