Sociala medier - ett demokratiskt verktyg bortom Twitterstormen?

Igår var jag i Stockholm på SKL:s nätverk för e-dialog. Det är ett alldeles nystartat nätverk och syftet är att vi kommuner tillsammans ska hitta sätt att stärka medborgarnas inflytande via nätet. Vilket är lite svårare än vad det kanske låter.

E-dialog, eller medborgardialog som är själva samlingsbegreppet för det vi diskuterade, är ett begrepp som kan missförstås.

Vi har ju dagligen kontakt med medborgare via en mängd kanaler, inte minst via sociala medier. Och visst för vi dagligen en dialog, bland annat via Facebook och Twitter. Men den ligger fortfarande primärt på kundtjänstnivå, vilket naturligtvis är en fantastiskt framgång i sig, väl värd att utveckla.

Men begreppet medborgardialog är betydligt mer ambitiöst och omfattande än så. Två kriterier eller checkfrågor finns, oavsett om dialogen förs på nätet eller i fysiska möten:

1) Är frågan påverkbar?

2) Är vi (politiker och tjänstemän) påverkbara?

Om svaret är nej på någon av dessa frågor är det inte heller lönt att föra en dialog!

Därför är utmaningen som jag ser det följande: Hur kan vi, med hjälp av sociala medier och andra verktyg på webben, göra invånarna delaktiga i själva den politiska beslutsprocessen? Till exempel genom att föra samtal kring en viss fråga och därmed få ett större och bättre beslutsunderlag, som förhoppningsvis leder till bättre politiska beslut.

Vilken typ av frågor lämpar sig för detta och hur ska det gå till - rent praktiskt?

Kort sagt: Hur kan webben och sociala medier bli ett demokratiskt verktyg och komplement i den politiska vardagen, bortom Twitterstormar och upprörda Facebookgrupper?

Hur kan vi som myndighet höja nivån och komma ifrån vårt företrädesvis reaktiva förhållningssätt till sociala medier, och faktiskt, hur osexigt det än må låta, sätta arbetet i ett system som långsiktigt tjänar medborgarnas intressen, inte bara när de råkar trenda på Twitter?

//@Magnusmosen på Twitter

Detta inlägg är även publicerat på Vellinge.se.