En otålig generation redo för arbetsmarknaden

Jag slår på en kanna kaffe. Sätter telefonen i flygplansläge. Loggar in på datorn. Lutar mig tillbaka och på knackig engelska säger ”Hey Google, could you please play me some music.” – ”Sure, playing some music” svarar min röststyrda assistent och sekunder senare streamas Ophelia av The Lumineers från mitt synkade Spotify-konto. Inom loppet av några sekunder har jag använt fyra uppkopplade enheter – men kaffet får jag tyvärr hälla upp själv.

Det slår mig hur naturligt det känns. Uppvuxen i en digital värld har jag ständigt varit omringad av teknik och internet. Till och med sociala medier. På tisdag är det 11 år sedan första tweeten nådde cyberspace, den 21 mars 2006 var en stor dag för sociala medier men med största sannolikhet en ganska betydelselös dag för mitt tolvåriga jag. Men det har format mig, jag tillhör generationen Millenials.

Och här till syftet med mitt förarbete: Vi kommer utgöra 75 procent av den globala arbetskraften år 2025. Generationen som likt tidigare generationer vill känna att vi betyder något, att vårt arbete betyder något och att vi bidrar till något större än oss själva. Enda skillnaden är att vi är första generationen som vågar be och förvänta oss det. Anledningen? Omedelbar tillfredställelse. Eller snarare dopamin, som bär det kemiska ansvaret för vårt belöningssystem. Likes på Instagram? Dopamin. Ett sms? Dopamin. Notis på Facebook? Dopamin. Omedelbar tillfredställelse. Millenials skickar i snitt 50 sms per dag – de flesta meningslösa men det känns bra att få svar.

Det här är generationen som ska in, eller kanske redan är, på arbetsmarknaden för att hitta ett tillfredställande jobb. Med tröga processer och långa projekt. Det här är generationen som kommer byta jobb vartannat år då det visar sig att en befordran inte kommer efter några månader. En generation som kommer belöna sig med att kika Instagram under kaffepauserna istället för att bygga värdefulla relationer. Vi behöver lära oss två saker – att ha tålamod och lyfta blicken från luren. Idéer föds där människor möts, fysiskt. Vill jag tro!

Joel Ahlby, projektledare Videum VR