Estniska rökbastun på UNESCOs kulturarvslista

Den estniska rökbastun har långtgående traditioner och en stor kulturell betydelse. Nyligen beslutade FN-organet UNESCO att ta in bastufenomenet på sin lista över immateriella kulturarv.

Traditionen att bada rökbastu är en viktig del av vardagen i det lilla samhället Võro i södra Estland. Den innehåller en rik uppsättning av traditioner med det faktiska bastubadandet, hantverket att binda bastukvastar av björk, byggnationen av själva bastuhuset och även rökning av kött i bastun.

Den estniska rökbastun är, likt en traditionell bastu, en byggnad eller ett rum som värms upp av en vedeldad kamin täckt med stenar och enkel träinredning för bastubadarna att sitta eller ligga på. Det som är utmärkande för rökbastun är att den inte har någon skorsten istället cirkulerar röken från det brinnande träet runt i rummet. Efter att man eldat under en lång tid låter man elden slockna och det mesta av röken vädras ut innan bastubadet inleds. De varma stenarna håller sedan bastun varm i flera timmar.

Vatten kastas på de uppvärmda stenarna för att skapa het ånga och badande slår sina kroppar med björkris för att skrubba sig rena och stimulerar blodcirkulationen. Efteråt badar man eller sköljer sig med vatten för att sedan upprepa proceduren.

Rökbastutraditionen var från början en familjeaktivitet som oftast praktiserades på lördagar men även innan stora fester och högtider. Då skulle kroppen tvättas slappna av kroppen och sinnet. Vanligast var att en äldre familjemedlem ansvarade för att tända och förbereda bastun tillsammans med de yngre barnen som så småningom skulle ta över traditionen.

Rökbastun har under de senaste åren blivit allt mer populär igen. Men troligtvis kommer den inte att ersätta den vanliga bastun eftersom det kräver mer skicklighet, ansträngning och tid, oftast större delen av dagen, för att värma upp en rökbastu.

I Estland finns flera anläggningar som erbjuder bad i rökbastu.

Läs mer om varför rökbastun placerat sig på kulturarvslistan på UNESCOs hemsida.