Sonen av Nepal

Ibland träffar man personer som verkligen inspirerar. Personer som gör skillnad. Anton Björnegård är en sådan person. Vi på Volontärresor fick besök av Anton på vårt kontor för ett litet tag sen och vi fick en pratstund med honom om hans volontärresa till Nepal och hur den påverkat honom. 

Hur det började

Anton är en glad och entusiasmerande 22-åring från Stenungsund, strax norr om Göteborg. Han har en CP-skada som påverkar finmotorik och tal. Något som tyvärr möts av fördomar från människor i Antons omgivning.

Under lång tid hade han känt en önskan att åka iväg och hjälpa till och göra skillnad. En volontärresa till ett främmande land var det som lockade mest. Så i november 2012 kontaktade Anton oss på Volontärresor och redan några veckor senare i januari 2013 satt han på planet till Nepal.

Framme i Nepal

Anton landade i Kathmandu och de första intrycken enligt honom själv var att det var väldigt mörkt och folk precis överallt! På plats blev han uppmött och körd till sin värdfamilj. Från början var det tänkt att han skulle på ett volontärcenter, men väl på plats skulle boendet med den nepalesiska familjen visa sig vara en riktig lyckträff.

Familjen bestod av en mamma, pappa och två söner, 10 och 16 år gamla. Anton fann sig tillrätta direkt!

Standarden hos familjen var god och Anton åt sin mat tillsammans med dem. Maten bestod av ris och nudlar, och enligt Anton själv blev det lite tjatigt efter ett par veckor att äta ris tre gånger om dagen.

Första veckan i Nepal var Anton ensam volontär, men all glad personal hjälpte honom och det kändes aldrig ensamt. Efter en vecka kom det ner en ny volontär, Martin, också svensk.

Arbetet

Projektet som Anton valt att åka till var ett byggprojekt där ett nytt barnhem och skola skulle upprättas. Ett tungt men givande arbete! Anton hjälpte till att lägga grunden till det som nu är ett fungerande kök. Anton kände inte att hans handikapp på något sätt begränsade honom, utan arbetet snarare stärkte honom. Han känner nu både en stolthet och glädje över sin delaktighet i att vad som kommer skänka glädje till många barn.

Äventyr

Anton och Martin valde att åka tillsammans på en 4-dagars äventyrsvecka. Nepal med sin dramatiska natur och skiftande omgivningar bjuder på många häftiga äventyr. Anton berättade för oss om hur han ridit på elefanter, campat i djungeln och flugit paragliding i bergen. Denna flygtur blev extra speciell då en flock med örnar syntes i den klara bergsluften.

Reflektioner

Vi hann även tala lite om hur resan påverkat honom och hur den skapat positiva förändringar. Anton menar att han dels kommit närmare sin egen familj efter tiden med värdfamiljen i Nepal, men även kunnat skapa nya tankesätt hos sina vänner och bekanta. Alla kan verkligen göra skillnad!

I Nepal menar Anton, såg ingen hans handikapp utan han var exotisk för att han kom från ett främmande land och var där för att hjälpa de som var i behov av hjälp.  Handikappet var något sekundärt och Anton märkte inte av de fördomar som han annars möter hemma i Sverige. Ett starkt minne är sista dagen på sin vistelse när Anton blev döpt in i familjen. Han fick då en traditionell prick i pannan, blommor i håret och var nu en ”son av Nepal”. Ett starkt minne fyllt av kärlek och värme, menar Anton.

Vänskap och kärlek mellan värdfamilj, volontärer och personal är något som lämnat ett starkt intryck på Anton.

Vad händer nu?

Vi frågar Anton om resan till Nepal inspirerat honom till att åka på en ny volontärresa. Absolut, säger Anton med ett brett leende. Han har nu siktet inställt på Afrika och Tanzania. Här vill han arbeta med barn och ungdomar och samtidigt passa på att bestiga Kilimanjaro. 

Volontärresor kommer även försöka ha med sig Anton på mässor, föreläsningar med mera, så att fler kan få ta del av denna fantastiska historia.

Tips från Anton

Som avslutning på vårt samtal frågar vi om Anton har några tips till de som vill åka som volontärer. Anton menar att alla kan åka, handikapp är inget hinder, utan har man en idé om vad man vill göra, åk!