"Jag gick och lade mig på natten. Jag fick en stor hjärnblödning. Då brukar man avlida direkt. Nu sitter jag här och skriver en bok"

”Jag gick och lade mig på natten. Jag fick en stor hjärnblödning. Då brukar man avlida direkt. Nu sitter jag här och skriver en bok”

”Tvärnit” är berättelsen om hur det var före stroken, och hur det blev efteråt.

Jan Axelson är docent i kirurgi och arbetade under många år som överläkare i kirurgi i Skåne.
Efter 25 år i yrket fick han under en jour en kraftig hjärnblödning, som vanligtvis är dödlig. Tack
vare lyckliga omständigheter och en välfungerande akutsjukvård landade han på Neurokirurgen i
Lund och efter att blodet i huvudet kommit ut så överlevde han, men hamnade i rullstol. Genom
rehabilitering, samt intensiv träning har han och familjens liv börjat återvända till något som
liknar det före sjukdomen. Berättelsens första del handlar om författarens intensiva liv från
barndomen, och via universitetsstudier och kirurgkarriär fram till dygnet före stroken

”Det började direkt i Grundskolan. Jag och klasskompisarna piskade oss själva och varandra till att plugga, och att ligga på topp. Jag ville alltid vara bäst. Om de andra fick lika bra resultat och betyg som jag så var det nästan som att de var bättre. Så kämpade vi. Det var inget att klaga över, det var så här det var. Samtidigt skulle vi hinna med fotboll, musik och allt annat som hör tonåren till.” Säger Jan Axelsson.

Historien är kryddad med en del lustigheter från den långa karriären. En och annan kollega får lite stryk, men inte mer än vad de förtjänar, tycker han, kirurgen.

Författaren framför även allvarlig kritik mot sin arbetsgivare, Region Skåne, för deras bemötande
och uteblivna arbetsträning efter hjärnblödningen, samt mot Läkarförbundet för deras handfallenhet och uteblivna stöd i den uppkomna situationen.

Som kirurg hade han under flera år mer än 650 timmars övertid per år under 5 år. Förutom läkarförbundet, så accepterade även Försäkringskassan och Diskrimineringsombudsmannen (DO) arbetsgivarens förklaringar och ståndpunkt: Att Jan Axelsson hade arbetat tjugo timmar i sträck dygnet före sin stroke var inte anmärkningsvärt eller underligt. ”Han arbetade inte mer än andra kirurger”, tyckte arbetsgivaren. Detta stod alltså oemotsagt: Stroken bedömdes inte vara en arbetsskada.

För mer information, intervjuförfrågningar och recensionsexemplar, var vänlig kontakta:

Jan Axelson                                                   Jimmy Sjökvist
axelsonjan@hotmail.com                           jimmy.sjokvist@vulkan.se
0707686893                                                  0736894122