Molly Pettersson Hammar publicerar öppet brev om nya singeln som släpps idag

Idag släpper Molly Pettersson Hammar sin nya singel ”Liberate” som hon co-skrivit och producerat tillsammans med Maria Jane Smith, Victor Thell och Benjamin Ingrosso. Molly, som vuxit upp i en jazzfamilj och varit nära musiken hela sitt liv, sticker ut i mängden med sin stora soulröst som jämförts med sångerskor som Adele och Jennifer Hudson. Nu är hon tillbaka med singeln ”Liberate”. Hon beskriver själv vad den handlar om i ett känslofullt inlägg på Facebook (läs nedan).

Den här låten är till er. Till mig. Till Molly 10 år.

Jag har andan i halsen. Jag är tio år gammal och springer snabbare än någonsin, efter killen i min klass. Han har precis gjort slut med mig och jag känner panik. Varför vill han inte ha mig längre? Är jag för stor? För mycket? Skrattar jag för högt, eller för lite? Andetagen bränner i halsen. River och sliter.

Allting jag lärt mig genom livet säger att jag behöver vara rätt, behöver passa in. Man ska vara två och två. Ha på sig rätt kläder. Väga x antal kilo och inte mer. För att kunna vara något eller någon, överhuvudtaget.

Jag är tio år gammal och tror inte att jag hör hemma, för att någon inte vill hålla min hand. Att jag inte är tillräcklig för att jag inte ser ut eller är som alla andra.

För ingen har sagt till mig att man kan vara kär i sig själv. Att den enda jag behöver, för att lyckas, är mig själv.

Jag har förstått det nu. Och jag är trött på att känna mig otillräcklig.

I dag har jag lärt mig att älska mig själv. Trots att jag som tjej bombas av snedvridna ideal och omänskliga förväntningar som berättar hur jag ska vara och se ut.

Breaking news; jag passar fortfarande inte in.

Man ska vara perfekt men naturlig. Rolig men inte för rolig. Ta plats, men inte taför mycket plats. Vara tillgänglig, men inte för tillgänglig. Göra 200 squats per minut och sen göra sig fin nog för att släppas in på den trendigaste nattklubben.

Jag är allt det som idealet inte är. Jag äter hellre en cheeseburgare på McDonalds, jag försöker hellre dansa som Beyoncé än stå stilla och jag är hellre mig själv än att försöka passa in i idealet. Jag älskar mig själv för det.

Jag älskar mig själv. Jag älskar mig själv. Jag älskar mig själv.

Sticker det i dina ögon? Är det jobbigt att läsa? Det är förmodligen för att du är kvinna, som jag. Vi har tvingats in i en struktur som säger att vi inte är värda att älska oss själva. Vi har lärt oss att självständighet och självkärlek kommer via en man. Vi letar efter oss själva i bekräftelsen från någon annan och låter männendefiniera oss. Männen och idealbilden av hur en kvinna ska vara.

Jag vet det, för jag har varit där. Och jag är fortfarande där ibland.

För Molly 10 år finns fortfarande kvar. Hon fanns kvar på den där tonårsfesten, 16 år gammal och ingen ville prata med tjejen som var ”alldeles för högljudd”. Alla ville lägga band på tjejen i ”Idol” som inte bara ville vara söt och slätstruken. Hon finns även kvar i många andra. I vänner, systrar och tjejen mitt emot dig på tunnelbanan.

Hon finns kvar här nu, i skrivande stund, när jag undrar om killen från i helgen kommer läsa det här och acceptera att det här är jag. Någon som brinner.

Jag har fått nog av att dämpa mig nu.

Jag tänker inte längre tysta kraften jag har inombords för att det skiner för starkt i någon annans ögon. Jag tänker inte längre be om ursäkt för den jag är. Och det ska ingen annan kvinna, tjej eller gäri behöva göra – någonsin.

Det här låten är till er. Till mig. Till Molly 10 år.

Vi frigör oss själva nu.

#Liberate

Lyssna på "Liberate" i Spotify.