Mathias berättar

December 1996 blev jag proffs i engelska Portsmouth FC, det var tränaren Terry Venables som ringde hem till min lägenhet i Borås en lördag efter att vi blivit klara för allsvenskan med Elfsborg. Jag blev helt stum i telefonen, denna man som 5 månader innan var förbundskapten för det Engelska landslaget i Europeiska mästerskapen i just England där han tog dom till Semifinal ringer MIG(!).

Terry Venables ville ha mig till Portsmouth som han hade köpt för £1(10kr)  1996, han ville bjuda över mig och se på staden och om det kunde vara något för mig, så jag flög över 3 dagar mest för nyfikenheten.

Men efter att ha sett staden så blev jag positivt överraskad och resan till London i Terrys Bentley var ju en upplevelse bara det, den tog oss till hans egna klubb Scribes West där vi åt en bit mat och diskuterade framtiden, dom presenterade ett kontraktsförslag som dom ville jag skulle ha med mig hem och tänka över, efter diskussionen om kontraktet gick Terry upp på scenen och sjöng en låt, go snubbe tänkte jag, men det var tydligen något han brukade göra.

Jag flög hem med enbart positiva bilder från staden och klubben, och väl hemma så var det ett svårt beslut, jag hade gjort 16 mål på 20 matcher och hjälpt till att skjuta klubben tillbaka till allsvenskan där man inte hade varit på 9 år, så beslutet var tufft.

Men till slut så blev det så att klubben ville flyga över mig och min fru över en dag för att även övertyga henne om att det är rätt beslut att välja Portsmouth FC, Linda tyckte som jag att det är en för stor chans för att låta den gå förbi, så beslutet blev i november månad att hoppa på tåget och flytta till England.

Jag gick från att tjäna 3900:-/månaden till £4000 i veckan…

Det började kanon, första matchen hemma mot Huddersfield blev succe, gjorde 2 mål och spelade fram till 1 och blev utbytt med 10 kvar och fick stående ovationer, känslan var fantastisk, jag var van att spela för 3-4000 åskådare på Ryavallen men nu stod man där och rös framför 10.000 vilda sjungande Engelsmän sjungandes  ”Super Swede”, kunde inte börjat bättre.

Match 2 var borta mot Reading det gick bra spelmässigt men dom hade en mittback som hette Barry Hunter, han skulle ”hälsa” mig välkommen till England och sparkade ner mig säkert 10 ggr under matchen, jag hade en forwardskollega som heter Lee Bradbury som kom från armen, och han var som min personliga bodyguard, så fort någon rörde mig så var han där och tog dom i kragen, men denna gången där Hunter hade tagit mig så fult så att han fick sitt andra gula kort så hann inte Lee fram och skydda mig utan jag var uppe själv och tog han i tröjan och tryckte ner han i gräsmattan, kändes jäkla bra just då men 10 sekunder senare när jag fick mitt andra gula kort vilket innebar rött kort och utvisning kändes det inte lika bra!!

Sen rullade det på det året, jag blev uttagen i landslaget, när Tommy Svensson ringde hem till Portsmouth så trodde jag det var Jörgen Mörnbäck som drog ett practical joke, men efter ett tag så fattade jag att det var Tommy, jag blev då uttagen till landskampen när vi skulle möta Israel borta, STORT var det.

4 månader tidigare var jag en div 1 södra spelare i Sverige nu skulle jag iväg med landslaget, spelare som vunnit vm brons, spelare i storklubbar i europa, jag var i valet och kvalet om jag kunde med att ta med mig kameran, men visst var jag tvungen att ha med den…

Väl framme, vem tror ni jag får bo med; Legenden Kennet Andersson…

Fick hoppa in i matchen sista 25 som vi vann efter mål av Andreas Andersson, efter matchen var det några öl på Hedmans rum med Kennet o några andra grabbar, klart kameran var med men gud vad jag skämdes, jag hade ju ändå mer förhoppningar om att vara med på denna scenen i framtiden också!!!

Säsongen gick vidare och ligaåret var ok i Engelska div 1, blev 7 mål på 19 matcher och eftersom 97 inte var något mästerskapsår så var det träningslandskamper och först blev jag uttagen till en B-Landskamp i Eskilstuna, ”Rit” Ola Andersson, Henke Larsson, Dan Sahlin, ett bra lag hade vi när vi skulle möta Polen, en match som vi vann med 1-0 efter att jag gjort målet. Redan innan matchen hade Lasse Lagerbäck kommit till mig och sagt att jag efter matchen skall åka till Stockholm för att vara med i A-Landslaget i deras match mot Polen också, grymt kul, tog ut mig och inte Henke Larsson!!

Men väl på Råsunda så fick vi allvarliga skador på 3 spelare så jag fick spela centralt på mittfältet och det var ingen höjdare, matchen slutade 2-2 och jag minns att jag fick gult kort efter att jag varit på planen i 5 min, mina dobbar satt nästan kvar i polackens ankel, kom lite sent in…

Fortsättning följer……

Kommentar:

Glömde lägga in efter första landskampen 97 att Terry Venables Kom till mig innan en träning och berättade att Roy Evans som var tränare då i mitt favoritlag Liverpool hade ringt han och sagt att han kommer lägga ett bud på mig, jag blev eld o lågor min drömklubb, efter bara 4 månader i England hade jag redan visat upp mig så mycket att Liverpool var intresserade av mig! Veckan efter blev jag skadad. Borta i 4 veckor, då fick Michael Owen chansen i Liverpool, behöver jag säga mer....

Sportsliga Hälsningar

Mathias Svensson

www.watchitlive.se