Intervju med Gudrun Schyman - Twitter är ett digitalt mingel

Vi skulle vilja påstå att du är något av Gudrun med en stor del av svenska folket idag. Kanske till och med folkkär . . . Är det något du kan skriva under på?

På sätt och vis är det nog sant. Jag rör mig på och mellan många olika arenor, och har gjort det länge, så jag är bekant med många. Ibland får jag höra av unga människor att jag har ”funnits med” på olika sätt i hela deras liv (!!!) och då förstår jag att jag nog varit med ett tag…

Du är en fantastiskt skicklig retoriker och tycks ha en osviklig förmåga att gå igenom rutan. Handlar det om ”politiska gener” eller träning, träning, träning?

För min egen del handlar det om träning, träning, träning. Jag var lika nervös som alla andra i början men genom att jag utsatt mig för situationer där det krävts att jag ska yttra mig har jag blivit duktig. Säkert har jag någon form av talang också men den hade jag aldrig kommit fram till om jag inte hade just tränat, tränat, tränat.

Från SVT1 och SVT2 till ett enormt mediebrus och ett näst intill oöverskådligt medielandskap. Förutsättningarna måste ha förändrats radikalt?

Visst har saker förändrats och visst finns det betydligt mer och fler kanaler idag, men fortfarande är SVT:s genomslagskraft ojämförlig. Jag märkte det senast i valrörelsen, när jag tog en debatt mot/med Jimmy Åkesson, i Agenda. Väldigt många såg den direkt och ännu fler kollade efteråt. I flera veckor fick jag kommentarer, positiva, om det inslaget.

En och annan hävdar att inflytande idag handlar mer om smartness än om stor kassa. Att spelplanen förändrats. Att resurssvag kan bli resursstark på internet . . .

Jag tror det är en sanning med modifikation. I F! har vi varit väldigt aktiva på nätet men det är ändå i en begränsad krets. Syns man på helsidesannonser, i T-banan, på bussar, osv. så når budskapet fram till betydligt fler. Men så kan det komma en fråga på nätet som fångas upp och då kan det bli hur stort som helst. Ta t.ex. dottern som skrev om sin mamma som blev misshandlad i de nya sjukförsäkringsreglerna. Där var det samspelet mellan nya och gamla medier som avgjorde. De olika kanalerna behöver nog varandra, än så länge i alla fall.

Hur använder du sociala medier och vad har de tillfört?

Jag finns på Twitter och på Facebook och jag har en egen blogg på min hemsida. Framförallt är det Facebook och Twitter som jag använder dagligen. Dels för att lägga ut saker jag skrivit/sagt i någon tidning men också för att svara på frågor och delta i minidebatter, och ibland bara för att tala om vad jag gör och hur jag mår. Twitter är som ett digitalt mingel, tycker jag. En del småpratar man med, en del lyssnar man lite på avstånd på och en del diskuterar man med. Det är väldigt avspänt och utan påhopp och insinuationer. Precis som på mingel. Det finns en trevlig och respektfull ton. De man inte står ut med kan man låta bli att prata med, helt enkelt.