Det är ofta lockande att anta den där expertrollen eftersom det är enklare att ge råd...

Jag har hållit en hel del pappagrupper och träffat tusentals pappor. Många av dem har berättat om betydelsen av att delta i en pappagrupp. Men vad kan pappagruppsdeltagarna lära en ledare?

Ja, det är en hel del, något av det kan kanske sammanfattas med punkterna nedan. Även om det är långt ifrån allt, somligt går ju inte ens att riktigt återge.

Se upp med din expertis

Det här stod redan i det ledarmaterial som Mats Berggren skrev när projektet ”Pappa på riktigt” startade. Under de elva åren jag jobbat med pappagrupper har jag kanske förstått innebörden och vikten av att inte agera expert.

För det är ofta lockande att anta den där expertrollen eftersom det är enklare att ge råd, att tala om hur saker och ting ligger till än att få deltagarna att tänka själva. Det är motsatsen till att ställa frågorna på rätt sätt, att utveckla en diskussion, att förmå alla att delta, att få deltagarna att utbyta kunskap och hitta sina egna sanningar och lösningar.

Därför är det viktigt att:

Tala mindre och lyssna mer

En ledare utmärks av sin förmåga att lyssna sägs det. Det gäller, tror jag, alla som leder grupper av olika slag. I föräldragruppen blir det tydligt.

Det tog sin tid innan jag lärde mig att möta tystnad, att inte predika bara för att jag kände mig nervös och osäker inför tystnaden. Det tog sin tid innan jag förstod att ju mindre men mer kärnfullt jag talade och ställde frågor och ju mer jag lyssnade, desto mer nytta hade gruppen för deltagarna.

Ledaren måste ställa de rätta frågorna på rätt sätt och lyssna noga på svaret för att kunna leda diskussionen vidare.

Det betyder att ledaren inte ska korrigera vad deltagarna säger eftersom:

Alla har rätt till sin upplevelse

Den som berättar har troligtvis en större möjlighet att förstå sig själv och sina känslor och frågor. Därför är en annan ledaruppgift att skapa ett klimat där deltagare känner att den egna upplevelsen inte är konstig, ovanlig, löjlig eller vad det nu kan vara man känner.

Därför har jag kommit fram till att:

Osäkerhet kan leda till säkerhet

Osäkerhet är en bra startpunkt för förändring. Känslan att famla eller inte veta ger möjlighet att söka nytt. Eller som det lite kryptiska uttrycket från Indien lyder: ”Att veta är att inte veta. Att inte veta är att veta.”

Det vill säga att den som tror att den vet säkert alltid är fel ute. Medan den som inser att den faktiskt inte vet eller att den kan lära mer, öppnar vägen mot större kunskap. (Ganska bra det där! Tack till Joseph Campbell.)

Ledarens roll är att ta vara på osäkerheten, samla ihop den och göra den begriplig och till något det går att prata om. Förvånansvärt ofta upptäcker jag att osäkerheten inte är osäkerhet utan snarare en känsla av att ha blivit informerad från för många håll: nätet, bvc-personalen, vänner och släktingar.

Här behövs plats för egna tankar därför att:

Goda råd är inte alltid en bra grej

Goda råd är dyra och ska behandlas som dyrbarheter. Som ledare bör du inte dela ut goda råd i onödan. Varför?

Jo, därför att de nästan alltid misstolkas. När du svarar ”du kan…” är det troligt att mottagaren (som dessutom ser dig som en expert) hör ”du bör…”

Därför undviker jag goda råd. Pappan frågar vad är viktigast för mig att göra under första tiden hemma. Då frågar jag tillbaka. Vad tänker du själv om det? Vilka alternativ ser du? Eller liknande.

Och på tal om ingenting har jag lärt mig att:

Kroppsspråket är outgrundligt

En kille satt i en grupp med armarna i kors, lätt bortvänd och surmulen under fyra träffar. Han sa varken bu eller bä och ville liksom inte vara med.

Själv svettades jag floder eftersom han gjorde mig nervös. Ställde jag en fråga till honom mumlade han bara. Hur skulle jag få med honom? Varför var han så avig? Varför kom han dit varje gång om han tyckte det var så tråkigt?

Efter att den sista gruppträffen hade avslutats dröjde han sig kvar tills alla andra hade gått. Han gick några rastlösa steg fram och tillbaka medan jag ställde i ordning rummet. När jag var klar sa han: ”Du, det här var fan i mig det bästa jag gjort att vara med på det här.”

Underskatta aldrig det värdet av att lyssna till andra.

/Mats Pettersson