Krönika: Barnhem - fel hjälp för utsatta barn

Jag har alltid flyttat runt. Hela min barndom består av två och tre- årsperioder och efter varje period ett uppbrott från det som är ”hemma”. För att kanske aldrig mer återvända. Jag fick lära mig av en psykolog att det är att klassa som trauma. Jag har dock aldrig känt mig speciellt traumatiserad. Snarare tvärt om välsignad av en fantastiskt händelserik barndom och uppväxt.

För trots allt har jag haft en grundläggande kontinuitet. Min familj.

Yennenga Progress arbetar inte uttalat med föräldralösa barn. Vi har barn på våra förskolor och skolor som är föräldralösa, men de bor hos någon släkting, och frågan om barnet bör placeras någon annan stans har inte varit aktuell.

Då och då har vi förstås något barn som far illa, men då inte för att de är föräldralösa utan för att de biologiska föräldrarna har olika typer av problem, som drogmissbruk, ekonomiska bekymmer, etc, och då är det ju det som ska lösas. Och detta ingår i arbetet med hälsa, utbildning och socioekonomiska verksamheter som är ständigt växande delar av våra verksamheter.

Då och då kommenterar någon välmenande svensk, något om våra ”barnhem” i Burkina Faso, och syftar då lite slarvigt på våra förskolor. Kanske för att vi är så vana att bilder på afrikanska barn är barnhemsbarn? Jag vill inte att det ska vara så.

Våra förskolor och skolor är specialskolor som riktar in sig på att utveckla metod och innehåll för att tillgodose behoven i en kontext av barn vars modersmål inte används i skolan. Som ska lära sig att läsa, räkna och skriva på ett språk de inte kan. Vars föräldrar själva inte gått i skolan och därmed från dag ett, inte kan hjälpa sina barn i skolan. I deras hem finns inga böcker och inga bilder.

Men de har en driven föräldraförening som inte gav sig förrän verksamheten var uppe och igång, en verksamhet som är i ständig utveckling genom fantastiska pedagoger, en dedikerad rektor, kontakter med forskare och specialpedagoger runt om i världen, som ständigt bidrar med ny input för att vidareutveckla skolan. Föräldraföreningens vision, i en by där i princip alla lever på självhushållande jordbruk, sträcker sig till att fortsätta att skapa, till dess byn har ett universitet! Och jag tror dem!

Med rätt kontakter och kompetenser kommer de att ta sig dit

Med jämna mellanrum kommer det också personer till oss som vill starta barnhem, i något land där de varit och ”sett behovet”. Eller vill att vi engagerar oss i ett barnhem de själva varit volontärer på.

Genom åren har jag då hänvisat till Monica Woodhouse. Monica har byggt upp, utvecklat, utvärderat. Tagit nya tag. Och utvecklat vidare, en modell för att undvika att barn hamnar på institution. Barnhem är inte för barn. Och hon har gjort det i ett av världens länder som drabbats absolut hårdast av HIV/aids och därmed har hög andel föräldralösa barn.

I tisdags anordnade vi ett frukostseminarium tillsammans med Childhood Foundation och Radiohjälpen, med Monica Woodhousesom hedersgäst, för att lyfta frågan om effekterna av barnhem.

Som vi nämnde på seminariet finns det en flera studier som visar på negativa effekter av institutionsplaceringar, inte minst när det gäller anknytningsproblematik och mental ohälsa. I följande rapporter finns hänvisningar till många av dem:

http://www.scribd.com/doc/215584554/Families-Not-Orphanages-2010#scribd

https://www.savethechildren.org.uk/sites/default/files/docs/Keeping_Children_Out_of_Harmful_Institutions_Final_20.11.09_1.pdf

Barnkonventionen och FN´s guidelines hänvisar också till forskning kring omhändertagande av barn och drar slutsatsen att barnhem helt ska undvikas för barn under tre år och för andra barn användas som ett sista alternativ och bara när det är för barnets bästa:

http://www.unicef.org/protection/alternative_care_Guidelines-English.pdf

Det finns också studier som visar på kopplingen mellan privata utländska givare inkl. volontärturism på barnhem och ökningen av antalet barn på barnhem – dvs att barn i onödan skiljs från sina familjer:

http://www.nextgenerationnepal.org/File/The-Paradox-of-Orphanage-Volunteering.pdf

http://www.unicef.org/eapro/Study_Attitudes_towards_RC.pdf

Till sist vill vi också tipsa om en hemsida där forskning och erfarenheter av institutionsvård och dess alternativ finns samlad

http://www.bettercarenetwork.org/

Vi vill också tipsa om att Radiohjälpens film Ett riktigt hem åt alla sänds i SVT2 den 25/10 kl 19:50 och efter det finns tillgänglig på www.svtplay.se/radiohjalpen.

Det finns alternativ! Alla vi organisationer som ordnade frukostseminariet har hittat alternativ och söker ständigt vidare för att förstärka detta ytterligare! Att skapa förutsättningar för ett hållbart liv är grundläggande! Vi satsar på yrkesutbildningar, hälsofrågor, miljöfrågor, infrastruktur och entreprenörskap - och att ge en bra grund för barn och ungdomar att skapa sig en positiv framtid! Haka på det arbetet med oss!

Stina Berge

Generalsekreterare, Yennenga Progress