”ON THE ROAD FOR RULE OF LAW”

Ärade damer och herrar jag vill först säga hur hedrad och tacksam jag är över att ha glädjen att vara här idag och deltaga i denna verkligt intressanta och viktiga konferens. Jag är imponerad av de eldsjälar som ligger bakom detta arrangemang. Jag heter som sagt Marianne von der Esch och har en bakgrund som domare vid fd Länsrätten i Stockholm - numera Förvaltningsrätten i Stockholm - och vid Kammarrätten i Stockholm. Mina senaste 20 år har jag arbetat hos Riksdagens ombudsmän eller JO-ämbetet (Justitieombudsmannaämbetet) i dagligt tal, som är en myndighet under Riksdagen där jag de senaste 16 åren varit enhetschef för internationella frågor tills jag gick i pension i juli i år.

Varför är jag då ombedd att tala inför denna församling vid denna fredskonferens? Jag återkommer strax till frågan men vill inledningsvis kort förklara hur JO-ämbetet fungerar. Man kan säga att JO-ämbetet är ett extraordinärt tillsynsorgan för medborgarnas rättssäkerhet. Avsikten är inte att JO skall ersätta den tillsyn och rättstillämpning som tex domstolar har. Föreskrifter om JO-ämbetet finns i regeringsformen (som är en av våra grundlagar), riksdagsordningen och en särskild lag med instruktion för JO. Dess roll är helt enkelt att se till att myndigheter och tjänstemän vid myndigheter inom stat och kommun (dvs de som utövar offentlig verksamhet) i sitt arbete följer gällande lagstiftning. Ombudsmännen skall särskilt se till att domstolar och förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet följer regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet och att medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter beaktas i den offentliga verksamheten. Huvudregeln är att den privata sektorn inte står under JO:s tillsyn. Allmänheten kan skicka in klagomål till JO rörande den offentliga verksamheten och JO kan även ta egna initiativ. JO är som sagt ingen domstol, de fyra justitieombudsmännen (JO-arna) är valda av Riksdagen för en period om fyra år och kan väljas om. Deras beslut är inte juridiskt bindande - de är rekommendationer. JO-ämbetet grundades 1809 och är ”the oldest Parliamentary Ombudsman institution in the world”. I sanningens namn är JO dock inte den första ombudsmannainstitutionen i världen. Redan 1713 etablerade nämligen kung Karl XII institutionen Kungens Högst Ombudsman då han befann sig i det osmanska riket - jfr dagens Turkiet - efter att 1709 ha besegrats av den ryske tsaren Peter den Store i Poltava. (Inom parentes kan jag säga att man i dagens Turkiet - där en ombudsmannainstitution etablerades först 2013 - ivrigt hävdar att Karl XII var influerad av en speciellt ämbete i det osmanska riket - en sk qadi - en sorts domare som utsågs av sultanen och som hade makt över alla domarna i en region, vars uppgift bl.a. var att lösa konflikter). Ämbetet bytte namn efter Karl XIIs död och kom från 1719 att kallas Justitiekanslersämbetet (JK), som ju fortfarande finns kvar men som idag är en myndighet under regeringen (ofta kallad Regeringens advokat, som ännu tar emot klagomål mot myndigheters verksamhet (”mal administration”) men även handlägger tryckfrihetsmål och skadeståndsfrågor mm). Om vi tar ett hopp fram i svensk historia fram till 1809 var vi mycket nära en revolution i Sverige i samband med att Gustaf IV avsattes. Influerade av Locks och Montesquieus resonemang om maktfördelning (Division of Power) beslutade man vid upprättandet av 1809 års regeringsform att även inrätta en Ombudsman för folket - Kungen hade ju redan sin, dvs. Justitiekanslern. Man gjorde därför saken enkel för sig och kopierade helt enkelt den befintliga institutionen och inrättade Riksdagens (dvs. folkets) Ombudsman. Ordet Ombudsman är svenskt och betyder någon som tar till vara någon annans intresse. Ombudsmannaidén är faktiskt en av Sveriges främsta exportprodukter - jag talar då om ”the Parliamentary Ombudsman institution”. Det finns idag liknande institutioner i ca 140 länder i världen idag - alla världsdelar är representerade.

Jag återkommer nu till frågan - vad har detta med en fredskonferens eller fredsprocess att göra? Varför använder jag en engelsk rubrik - ”On the Road for Rule of Law”? För att fred ska kunna råda i ett land är ett fungerande rättssystem en av grundförutsättningarna. Rättssäkerhet, rättsstat - ja vi har flera uttryck men eftersom jag själv åkt runt på ett antal resor som en slags ”JO-ambassadör” för att informera om vad ombudstanken innebär på uppdrag av t.ex United Nations Development Program (UNDP), Europarådet, Oranization for Security and Cooperation in Europe (OSCE), SIDA och ett flertal NGOs (tex. Article XIX - frågor om freedom of information and expression) känns det mycket enklare att använda det engelska uttrycket ”On the Road for Rule of Law” som så mycket tydligare beskriver min uppgift än att säga ”på väg för att etablera rättssäkerhet”. Exempel på länder jag varit i för att informera om vad JO-iden går ut på är bl.a. Albanien, Armenien, Azerbaijan, Burkina Faso, Bulgarien, Cypern, Egypten, Georgien, Jordanien, Kina, Kirgizistan, Kambodja, Laos, Mongoliet, Montenegro, Rumänien, Serbien, Taiwan, Ungern, Uzbekistan och Vietnam. När mina söner var unga sa de ofta ”mamma du åker till så konstig länder - kan du inte åka till London, Paris och New York i stället” - jag kan bara säga att med åren har de förstått vilket fantastiskt spännande arbete jag haft som har fört mig till många länder som jag förmodligen aldrig hade kommit till annars…. Jag vill även tillägga att dessa resor aldrig varit på JO:s eget initiativ utan alltid på förfrågan från internationella organisationer. Eftersom vi just är den äldsta parlamentära ombudsmannainstitutionen i världen är det verkligen med stolthet jag kan säga att vi också åtnjuter ett synnerligen gott rykte - något som jag så många gånger haft äran och glädjen att få uppleva under mina ofta ganska äventyrliga resor på egen hand…

För att återgå till frågan om en ombudsmannainstitutions roll för införandet eller bevarandet av fred i ett land vill jag betona följande. Att etablera ”Rule of law” - rättssäkerhet/en rättsstat - och att införa demokrati är som vi alla vet inget man gör i en handvändning. Det är en lång process med många puzzelbitar, varav ombudsmannaidén är en mycket betydelsefull sådan. Det är just därför organisationer/världssamfundet - vad gäller sk ”countries in transition”, dvs länder med totalitära system, som är på väg att inleda/eller har startat en demokratiseringsprocess - kräver att länderna i fråga för att få ”technical assistance” till uppbyggnadsprocessen aktivt själva måste delta vid etablerandet av en ombudsmannainstitution för att rättssäkerhet skall kunna skapas. Det är där jag så att säga kommit in i bilden, såsom varande enhetschef för internationella frågor vid svenska JO! Det låter litet förmätet att säga så men det är inte meningen. Vad jag har gjort under mina resor är huvudsakligen att jag haft förmånen - för att förklara vad ombudsmannaidén innebär - att fått träffa presidenter, ministrar men framför allt parlamentsledamöter eftersom de främst är de som väljer en ombudsman. I vissa länder är det presidenten som utser en ombudsman efter förslag från parlamentet. Man kan i dag huvudsakligen dela in dessa institutioner i de sk klassiska ombudsmannainstitutionerna som huvudsakligen utgörs av de skandinaviska modellen där huvuduppgiften är att se till att myndigheter och tjänstemän vid utövandet av myndighet mot enskilda följer gällande lagstiftning. Den andra gruppen är sk Human Rights Commission där fokus ligger på Human Rights-aspekten. Med det menar jag att Human Rights frågan/lagar rörande HR skall beaktas inom förvaltningen. Naturligtvis beaktas även Human Rights frågan även inom de klassiska ombudsmannainstitutionerna. Vi ska ju se till att myndigheter och tjänstemän följer gällande lagstiftning - jag nämnde ovan att JO ska se till att medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter beaktas i den offentliga verksamheten - och vi har ju t.ex. i Regeringsformen en hel ”rättighetskatalog” som måste följas.

Hur ser då situationen ut i Kongo? I Republiken Kongo - Kongo Brazzaville (Franska Kongo, Folkrepubliken Kongo 1969-1991) etablerades Le Mediateur du Congo genom lag i oktober 1998 och specificerades i 2002 års konstitution där det framgår att institutionen är en oberoende myndighet, vars uppgift är att förenkla och humanisera relationen mellan administrationen och medborgarna. Den var en av de sk nya institutionerna som infördes - bl.a. tillsammans med Författningsdomstol, Ekonomiska och sociala rådet och en nationell kommi-sion för MR - vilka skulle ha ett närmare samarbete med Regering och Parlament för att bidra till att presidenten Denis Sassou Nguessos projekt ”New Hope” skulle kunna genomföras. De väsentliga uppgifter som anförtroddes Ombudsmannen (Mediateuren) var att garantera fred, säkerhet och stabilitet, och återställa den offentliga förvaltningen, stärka institutionell kapacitet och främja goda styrelseformer. Såvitt jag kunnat utläsa existerar institutionen ännu idag då den finns med i African Ombudsman Associations medlemsförteckning även om hemsidan inte är direkt uppdaterad. Jag vill här tillägga att i de francofona länderna kallas Ombudsmännen Mediateurer och har ofta en mer medlande funktion. (Det tycks även ha funnits en sk Mediateur innan statskuppen 1997.)

Vad gäller Demokratiska Republiken Kongo - Kongo Kinshasa (Belgiska Kongo - Zaire) är läget annorlunda. Här finns ingen nationell Ombudsmannainstitution. Däremot har faktiskt FN en egen Ombudsman placerad i Kinshasa! FNs Generalsekreterare Ban Ki-Moon uttalade följande: ”Just as the UN addresses conflicts around the world, so must we also pay close attention to resolving and managing conflicts within the organization. I therefor encourage all of you to make use of the Ombudsman and Mediation services.” FN har sju regionala avdelningar för informell konfliktlösning för anställda vid FNs olika organisationer i världen, varav en finns i Kinshasa. Som ni ser har Ombudsmannaidén spritts inte bara till olika länder utan också även inom olika organisationer.

Avslutningsvis vill jag säga att enligt min uppfattning utgör existensen av en fungerande Ombudsmannainstitution en synnerligen viktig puzzelbit i byggandet av en fungerande rättsstat - för etablerandet av ”Rule of Law” - vars existens i sin tur är en grundförutsättning för fred och bibehållandet av fred - fredsprocessen - i ett land.

Än en gång ett stort tack för att jag fått glädjen att deltaga vid denna viktiga dag.