Idrott till vilken nytta?

Är idrott nyttigt? Den frågan diskuteras i en ny bok med samma titel som SISU Idrottsböcker ger ut efter att Riksidrottsförbundet låtit ett tiotal forskare titta på idrottens samhällsnytta ur olika perspektiv. Resultatet visar att frågan är komplex. Boken redovisar tydliga positiva effekter som att ungdomar som idrottar i en förening har bättre självkänsla, får färre depressiva symptom, klarar sig bättre i skolan och begår färre brott. Men idrottsrörelsen får också kritik mot brist på jämställdhet. Och några ställer frågan om idrotten överhuvudtaget behöver vara samhällsnyttig.

Idrottsrörelsen säger ofta att den är samhällsnyttig. Ett tydligt exempel är att den skapar folkhälsa genom att den får människor, framför allt barn och ungdomar, att vara fysiskt aktiva. Att fysisk aktivitet är nyttigt är alla forskare överens om. Men idrottsrörelsen menar också att den fungerar som en skola i demokrati och att den fostrar barn och ungdomar till socialt ansvar och att ta hänsyn. Effekter som är betydligt svårare att bevisa.

För att ge underlag till en diskussion om idrottens samhällsnytta har Riksidrottsförbundet låtit ett tiotal forskare inom olika områden ge sin syn på frågan utifrån sitt perspektiv. Resultatet finns nu i antologin Är idrott nyttigt? som SISU Idrottsböcker ger ut.

Den ger få tydliga svar, men ställer många intressanta frågor.

Psykologiprofessorn vid Örebro universitet Håkan Stattin och hans kollega Metin Özdemir menar att det går att visa på en tydlig samhällsnytta. De har följt drygt 400 tonåringar under tre år och jämfört utvecklingen för de som idrottat hela tiden med de som aldrig idrottat, de som slutat och de som börjat under perioden. Resultatet talar väldigt tydligt till de idrottande ungdomarnas fördel. De har bättre självkänsla, har färre depressiva symptom, klarar sig bättre i skolan, begår färre brott och dricker mindre alkohol än jämnåriga som inte är engagerade i idrottsföreningar.

Jorid Hovden, sociolog från universitetet i Trondheim, är utifrån ett genusperspektiv betydligt mer kritisk. Mot bakgrund av att bara 15 procent av den svenska idrottsrörelsens ordförande och generalsekreterare i specialidrottsförbunden är kvinnor ifrågasätter hon om den kan betecknas som en demokratisk folkrörelse. Vackra ord och tankar om jämställdhet hjälper inte om inte idrotten omsätter dem i praktisk verksamhet genom att styra och leda organisationerna, hävdar hon.

Historikern Johan Norberg från Malmö Högskola menar att idrottens samhällsnytta är svår att bevisa men tycker samtidigt att det egentligen inte finns någon anledning att göra det. Idrottsrörelsen borde i stället koncentrera sig på sitt egenvärde, säger han och hänvisar till kulturen. Att miljoner människor känner glädje, lust och gemenskap när de idrottar i landets föreningar borde räcka.

– Antologin ställer många och intressanta frågor som idrotten har all anledning att titta på och arbeta vidare med. Vi kan ta till oss och bygga vidare på vår verksamhet som bidrar till att många mår bättre både fysiskt och mentalt. Men vi måste också såväl ta kritiken på allvar och arbeta konkret för att förbättra bland annat jämställdheten. Flera av forskarna påtalar också att idrotten har stor potential som vi inte utnyttjar fullt ut, säger Riksidrottsförbundets ordförande Karin Mattsson Weijber.

Beställ ett recensionsexemplar genom: hanna.nordh@sisuidrottsbocker.se

För information om antologin kontakta

Johan Hvenmark
Redaktör för antologin, Riksidrottsförbundet
076-792 62 20

För kommentarer kontakta

Karin Mattsson Weijber
Ordförande, Riksidrottsförbundet
070-600 37 22