Skip to main content

Lena hemkommen från våldets Tchad

Pressmeddelande   •   Feb 26, 2007 14:19 CET

Strax före jul ringde telefonen hos svenskan Lena Netjaeff och hon fick frågan om hon kunde tänka sig att åka till Tchad i sex veckor för Röda Korsets räkning. Bara fyra dagar senare var hon på plats.

Du har ju varit ute som rödakorsdelegat flera gånger tidigare. Vad innebar ditt uppdrag den här gången?
- Jag arbetade som avdelningssköterska på ett lokalsjukhus som tillfälligt drevs av Internationella rödakorskommittén. Sjukhuset låg i staden Abeche, nära gränsen till Sudan.

- Att jag befann mig där under jul- och nyårshelgerna hann jag inte att fundera så mycket på eftersom vi arbetade sju dagar i veckan. Det gällde att vara ständigt beredd på att ta emot nya patienter. Jag har inte tidigare arbetat med krigssjukvård men jag kom in i arbetet fort.

Hur var läget i Tchad när du var där?
- Det ser ju olika ut i olika delar av landet men två veckor innan jag landade hade det varit en hel del stridigheter i Abeche. Under de veckor jag var där var det dock förhållandevis lugnt.

- Men visst såg jag hela tiden bevis på våldet då de flesta skadorna som kom till sjukhuset var just skottskador och splitterskador. På nyårsdagen kom fem skadade barn till oss efter att ha lekt med en granat som detonerat. Ett av barnen avled senare.

Hur kommer det sig att vi i Sverige hör förhållandevis lite om Tchad?
- Jag tror att en av orsakerna är att landet är fransktalande. Sedan ett par år är jag bosatt i Frankrike och där rapporterar media betydligt mer om läget i de fransktalande länderna i Västafrika.

- Tyvärr är det nog så att det måste till en mycket större kris eller svältkatastrof för att omvärlden ska vakna upp och se vad som håller på att hända i Tchad och andra länder i regionen. Det som händer i Darfur i grannlandet Sudan känner de flesta till men det är också ett engelsktalande land och där finns BBC, CNN och annan nyhetsmedia.