Skip to main content

"Människorna tvingades dricka av flodvattnet"

Pressmeddelande   •   Okt 27, 2005 17:04 CEST

Erik Olsson, Röda Korsets pressekreterare, har ställt några frågor till våra delegater Lena Fridman och Ralph Ek som befinner sig på uppdrag i jordbävningens Pakistan.

Ralph Ek berättar från norra Pakistan om arbetet i det svensk-österrikiska vattenreningsteamet som är på plats i Balakot. Fyra delegater från Svenska Röda Korset och två från Österrikiska Röda Korset ingår i teamet.

Namn: Ralph Ek.
Placering: Balakot, Pakistan.
Uppdrag för Röda Korset: Vatten- och sanitetstekniker.
Avslutar uppdraget: 15 december.

1. Vad har vattenreningsteamet arbetat med hittills?
Vi har byggt upp hela vattenreningskedjan: burit ned pumpen till ett biflode av floden, satt upp elgeneratorn, monterat ihop tre stora vattenreningstankar, dragit slangar och satt upp vattenkranarna där drabbade bybor nu kan tappa upp rent vatten att dricka.

2. Vad arbetar ni med just nu?
Vattenreningssystemet fungerar ju inte av sig självt. Tankarna måste underhållas, vattenreningskemikalier ska blandas ihop, vi byter slangar som
går sönder och i går fick jag reparera generatorn när den lade av.

3. Vilket vatten drack människorna av innan ni kom hit?
I Balakot förstördes nästan alla hus och därmed också vattenförsörjningen. Människorna tvingades att dricka av flodvattnet som dessvärre förorenades
när jordbävningen orsakade ras från de branta bergssidorna. En del människor drabbades därför av diarréer. Flera av dem har fått vård på Spanska Röda Korsets mobila vårdcentral.

4. Har ni stött på några problem i arbetet?
Det tog lite längre tid än beräknat att ta sig hit från huvudstaden Islamabad eftersom ras hade blockerat en del av bergsvägarna.

5. Arbetar ni tillsammans med Pakistanska Röda Halvmånen?
Just nu utbildar vi tre frivilligarbetare från Pakistanska Röda Halvmånen i att driftsätta och underhålla vattenreningssystemet så att de kan behålla
utrustningen och själva montera upp den när en ny katastrof inträffar.


Infekterade sår, frakturer och krosskador ar vanligast.
Lena Fridman berättar från norra Pakistan om arbetet på Internationella rödakorskommitténs fältsjukhus i Muzzaffarabad.

Namn: Lena Fridman.
Placering: Muzaffarabad, Pakistan.
Uppdrag för Röda Korset: Sjuksköterska, ansvarig för medicinsk omvårdnad.
Avslutar jordbävningsuppdraget: Mitten av november.

1. Vad arbetar du med just nu?
Jag ser till att det hela tiden finns tillräckligt med sjuksköterskor, vårdbiträden och övrig personal. I det arbetet ingår rekrytering och att lägga
arbetsscheman. Det är lätt att personalen jobbar för mycket och snabbt bränner ut sig i en katastrofsituation, men det gagnar ju varken de drabbade
eller dem själva, så jag ser även till att personalen avslutar sina pass i rimlig tid och vilar.

2. Vilka är de vanligaste skadorna?
Infekterade sår, frakturer och krosskador är vanligast. Vi har dubbelt så många avdelningar för kvinnor och barn som för män. Eftersom jordbävningen
inträffade på förmiddagen var många män utomhus för att arbeta, medan kvinnor och barn var inomhus. Kvinnorna befann sig hemma och barnen hade
hunnit börja sin första lektion för dagen, därför drabbades dessa två grupper hårdare än männen.

3. Hur länge kommer fältsjukhuset att vara kvar?
Så länge de drabbade behöver det. Vi får dagligen in nya skadade. Sjukhuset kommer även att behövas över vintern eftersom många människor som står utan bostad hotas av förfrysningsskador när kylan och snön kommer.

4. Hur mycket av sjukvårdsinrättningarna kring Muzzafarabad förstördes?
Ett sjukhus förstördes helt. Två andra vårdinrättningar klarade sig.