Bättre strålbehandling

En ny, reviderad utgåva av standarden för säkerhet och väsentliga egenskaper hos acceleratorer för strålbehandling är ute på remiss till den 22 december 2017.

IEC är den internationella standardiseringsorganisationen för el och elektronik och internationella standarder från IEC antas också som nationella standarder i många länder. I Europa antas de gemensamt som europeisk standard, EN, och de fastställs som svensk standard av SEK Svensk Elstandard, som är den svenska medlemmen i IEC sedan 1907. En annan ny medicinteknisk standard från IEC, IEC 82304-1 om hälsoappar, kan du läsa mer om här.

Inger-Lena Lamm vid universitetssjukhuset i Lund är ordförande i den tekniska kommittén SEK TK 62BC som arbetar med standarder för utrustning för strålbehandling. Här berättar hon om den senaste utvecklingen och om arbetet med revisionen av IEC 60601-2-1:

Inom IEC ansvarar den tekniska kommittén TC 62 för elektrisk utrustning för medicinskt bruk. TC 62 har fyra underkommittéer, där SC 62B behandlar diagnostisk avbildande utrustning och SC 62B utrustning för strålbehandling, nukleärmedicin och stråldosimetri. I Sverige är SEK TK 62BC spegelkommitté (referensgrupp) till både SC 62B och C. Inom SC 62C finns det i sin tur tre arbetsgrupper, där WG 1 omfattar system för planering och genomförande av strålbehandling, med tillhörande informationshantering.

WG 1 arbetar nu med att revidera standarden för linjäracceleratorer,
IEC 60601-2-1, Medical electrical equipment – Part 2-1: Particular requirements for the basic safety and essential performance of electron accelerators in the range 1 MeV to 50 MeV. Utvecklingen av utrustning för extern strålbehandling är intensiv, både inom den traditionella strålbehandlingen med fotoner och elektroner (linjäracceleratorer och utrustningar som använder radioaktiva strålkällor), och för utrustningar som använder lättjonstrålning (t ex protoner). De två senaste standarderna från SC 62C WG 1 behandlade utrustningar för lättjonstrålning (IEC 62667) och utrustningar att användas för röntgenbaserad bildstyrd strålbehandling tillsammans med utrustning för extern strålbehandling av alla typer (IEC 60601-2-68). Bildstyrd strålbehandling, ”Image-guided radiotherapy (IGRT)”, är ett begrepp som används flitigt inom modern strålbehandling.

Revisionen av linac-standarden betyder att nyare teknologier för att leverera strålningen inkluderas. En modern linac är datorstyrd, och begreppet IMRT (Intensity Modulated RadioTherapy) används för att beskriva den moderna tekniken, där många strålfält med olika riktning, storlek och intensitet används för att skräddarsy dosfördelningen för den aktuella patienten, så som den ges vid varje behandlingstillfälle. VMAT (Volumetric Modulated Arc Therapy) är ett annat ofta använt begrepp; detta är ett specialfall inom IMRT, där strålkällan endast rör sig i en ”båge” runt patienten. Patienter är dock inga ”stela kroppar”, en patient andas t ex, vilket betyder att tumören kan röra sig under den dagliga behandlingen. Vidare kan patienten gå ner i vikt under en strålbehandling, som kan sträcka sig över ett flertal veckor. Även om en dosfördelning är skräddarsydd för patienten, så som patienten såg ut innan strålbehandlingen startade, är det alltså kritiskt för ett gott behandlingsresultat att man följer vad som händer med patienten. Detta gäller både under den dagliga behandlingen (här kan man ta till marginaler för normal rörelse av tumören) och under hela behandlingsserien (här kan man ta bilder då och då och göra en ny planering om avvikelsen bedöms vara av betydelse).

För att få ett tillfredsställande behandlingsresultat måste tumören få tillräckligt hög dos, samtidigt som kringliggande organ får så låg dos som möjligt för att minimera eventuella biverkningar. Bilder har alltid använts för att kontrollera genomförandet av strålbehandlingar. Idag kan vi använda både bilder och andra typer av utrustningar på ett alltmer avancerat sätt för att verifiera och anpassa en strålbehandling. Vi pratar nu om adaptiv strålbehandling, ”strålbehandling som monitorerar patientens anatomi eller fysiologi och, baserat på denna monitorerade information, tillåter ändringar av behandlingsparametrar under hela behandlingen”. IGRT är en form av adaptiv strålbehandling, där man använder sig av bilder.

Adaptiv strålbehandling kan göras på olika nivåer, off-line, on-line och i realtid. Vid off-line adaptiv strålbehandling anpassas patientens uppläggning eller planering vid den nästföljande behandlingssessionen (detta var den gamla traditionella metoden, som i princip beskrivits ovan). Begreppet on-line betyder att uppläggning eller planering anpassas omedelbart före eller under själva behandlingssessionen och att operatören aktivt deltar i anpassningsarbetet. Vid strålbehandling som är adaptiv i realtid tillåter man autonoma justeringar av behandlingsparametrar utan att operatören ingriper. Här är avsikten att utrustningen själv följer tumörens rörelse i patienten och anpassar strålfälten så att den dos som ges under behandlingsseansen uppfyller de krav som ställts på dosfördelningen. Den nu pågående revisionen inbegriper utrustningar som kan leverera adaptiv strålbehandling.
En intervju med Inger-Lena kan man läsa i SEK Aktuellt nr 1/2017, sid 17, (PDF) här.