Bränning kan minska problem med utlakning från hyggen

Hyggesbränning kan i vissa fall minska den negativa påverkan som slutavverkning av skog har på markvattnet. Det är slutsatsen av en undersökning från Skogforsk.

Uppskattningsvis brinner i genomsnitt några tusen hektar skogsmark i Sverige varje år och historiskt sett var bränder betydligt vanligare. Det är välkänt att bränder gynnar den biologiska mångfalden och det svenska skogsbruket bränner rutinmässigt skog och hyggen.

Men hur vattenkemin påverkas är ganska okänt. Vid hyggesbränning bildas lättlöslig aska samtidigt som vegetationen brinner upp och därför inte kan ta upp näring. Det ökar risken för utlakning. Högre nitrat- och aluminiumhalter samt lägre pH-värde är några av de oönskade effekter som brukar observeras på markvattenkemin efter slutavverkning.

- Men det syntes inte i de brända ytorna, däremot i de obrända, säger Eva Ring. Fast vi tror inte att man kan förvänta sig samma effekter överallt. I en studie från södra Sverige, som utfördes på bördigare mark, ökade nitrathalten under ca ett år där högar med hyggesrester bränts.

Bördighet, kvävenedfall, typ av brand och geografiskt läge är troligen viktiga faktorer för hur hyggesbränning påverkar markvattenkemin lokalt.