Skip to main content

Skogen – en billig medicin mot stressjukdomar?

Pressmeddelande   •   Sep 04, 2014 08:00 CEST

Skogen kan bidra till återhämtning från bland annat stressjukdomar. Nu visar forskare vid SLU i Umeå och Alnarp att det finns sätt att beräkna hur rehabiliteringsvänlig en skog är, och hur mycket det kostar för skogsägare att anpassa sin skog.

Rofylldhet, vildhet, rymd, artrikedom och kultur visade sig vara fem nyckelord som beskriver vilken skog människor söker sig till för återhämtning. Det kom forskarna fram till i studier tillsammans med långtidssjukskrivna. För att ta reda på vad dessa nyckelord betyder i praktiskt skogsbruk genomfördes bedömningar av skogsbestånd i norra, mellersta och södra Sverige. Forskarna kom
fram till att det är trädens ålder och höjd och skogens gleshet som avgör om skogen har hög rehabiliteringspotential.

– Vi räknade med att skogen behöver vara över 70 år gammal och över 16 meter hög för att ha ett värde ur rehabiliteringssynpunkt, berättar Eva-Maria Nordström, forskare vid SLU i Umeå.

För att beräkna vad en rehabanpassning av skogen skulle kosta genomförde Eva-Maria tester i planeringsverktyget Heureka. Projektet, som har finansierats av SLU och Skogssällskapet, visar att det med helt vanlig standardskötsel på skogen går att behålla skog som passar för rehabilitering med mycket små minskningar av nuvärdet. Nuvärde är ett sätt att beräkna den ekonomiska avkastningen från virkesproduktionen under lång tid framöver.

– Vår studie visar att det går att behålla mellan 6-18 procent rehabskog i landskapet med en ekonomisk förlust på bara 0,1-1,6 procent av nuvärdet. Om man istället använder sig av en rehabanpassad skötsel, med längre omloppstider och antingen hårdare eller mer frekventa gallringar, går det att få betydligt större andel rehabskog men då blir de ekonomiska förlusterna också större, säger Eva-Maria Nordström.

Idag är vi vana att se skogen som en viktig plats för rekreation och friluftsliv. Skogens rehabiliteringspotential är ett nyare område.

Mia Agvald Jägborn är naturvårdsplanerare på Uppsala kommun. Hon säger att kommunen inte har något utpräglat rehabiliteringsperspektiv i sitt skogsbruk utan jobbar på bred bas för att få ut människor i skogen. 

– Vi tänker inte speciellt rehabiliteringsskog utan rekreationsskog, för allas behov. I dag har vi fått ytterligare argument för att de här kvaliteterna på skogen är viktiga – även för rehabilitering, säger Mia.

Ann Dolling är med och leder det större forskningsprogrammet om skog och hälsa vid SLU i Umeå. Hon håller med om att rekreations- och rehabskog går bra att kombinera, även om behoven inte är exakt desamma: 

– Det som skiljer är att i rekreationsskog vill människor röra sig över större områden och då kanske ha en viss variation vad gäller skogens utseende. I planeringen av rehabiliteringsskog behöver man inte ha så stora områden. Det viktiga är att det finns rymd och rofylldhet och möjlighet att sitta ned och ”vila” i lugn och ro och avskildhet.

Läs mer om projektet på SLU:s webb (projekt 6)

Stiftelsen Skogssällskapet grundades 1912 och har till syfte att verka för skogshushållning och naturvård. Skogssällskapet delar årligen ut cirka 10 miljoner kronor till forskning och utveckling. Projektet ovan har till 50 procent finansierats av Skogssällskapet och till 50 procent av Sveriges lantbruksuniversitet.

Skogssällskapet förvaltar cirka 500 000 hektar skog tillsammans med stora och små skogsägare i Sverige, Norge och Lettland. Tjänsteutbudet inbegriper skogsbruk och tjänster inom ekonomi och fastighetsfrågor.

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera