Skip to main content

Aprilskämt en del av vårfirandet

Nyhet   •   Apr 01, 2017 05:00 CEST

Agneta Lilja, etnolog och lektor på Södertörns högskola, berättar om aprilskämtets historia

Årets stora lureridag första april närmar sig. Varifrån kommer seden att skämta med varandra? Och hur har skämten utvecklats genom åren? Vi frågade Agneta Lilja, etnolog och expert på våra olika högtider och seder och bruk.

– Aprilskämtet historia går tillbaka ända åtminstone till 1500-talet, berättar Agneta Lilja. Det hörde ihop med vårfirandet – människorna gick ur huse, klädde ut sig, ställde till med karnevaler, sjöng och förde oväsen, och även alltså började skämta med varandra och luras. Vårens ankomst firades nämligen mycket större förr i tiden, då människorna i mycket högre grad var beroende av solljuset för att kunna utföra sina jobb.

Att luras den första april är ett fenomen som förekommer på många ställen, inte enbart i Sverige. Ofta är skämtandet knutet till ny teknik – sådant som vi kanske inte riktigt förstår oss på och där vi är lite osäkra på vad som egentligen är möjligt. Det mest kända exemplet är kanske fortfarande hur nylonstrumpan skulle ge färg-TV till alla, från 1962. Längre tillbaka skämtade man också mer inom skrået, till exempel med unga lärlingar som skickades ut på konstiga uppdrag eller ombads hämta påhittade verktyg.

– Idag är det faktiskt massmedierna som i mångt och mycket håller igång traditionen och driver på den, säger Agneta Lilja. Skämten förekommer ju varje år i tidningar och TV och vi sitter och letar i vår morgontidning på första april efter skämtet.

Vi har också i alla tider skämtat mest med våra närstående, barn lurar sina föräldrar till exempel. Därmed visar också skämtandet på en inkludering, en gemenskap.

Vad är ett bra skämt då? Agneta Lilja:

– För att ett skämt ska vara roligt får det aldrig rikta sig mot en utsatt grupp. Man ska driva med överheten, eller kanske med mänskliga tillkortakommanden som girighet. Men inget utpekande, det ska vara finess, slår Agneta fast.