Konstinstallation med material från 13 år av självdokumentation

Alberto Frigo har under 13 år dokumenterat varje dröm, fotograferat varje objekt hans högra hand hållit i och filmat varje offentlig plats han suttit på. Han disputerar nu med sin avhandling ”Life-Stowing from a Digital Media Perspective: Past, Present and Future” den 2 juni.

Sedan 2004 driver Alberto ett projekt som fortlöper fram till 2040 där han fotograferar varje objekt hans högra hand håller i. Dessa foton blir sedan som ett register över hans liv. Han dokumenterar och skriver också ner drömmar och filmar nya människor han träffar och offentliga platser han sitter på. Ett av målen med hans avhandling var att tydliggöra skillnaden mellan ”automatisk” lifelogging, exempelvis då man fäster en filmkamera på ens kläder som spelar in allt man gör, och den mer ”artistiska” sorten där man mer manuellt gör aktiva val, tillexempel att ta ett foto eller skriva ned något.

Albertos hoppas att hans något annorlunda avhandling är något som inspirerar andra till att också våga tänka utanför boxen.

– Jag tror att andra kan fortsätta med liknande forskning och vara mer aktiva istället för att vara den traditionella doktoranden, säger Alberto. Om det är något man kan lära sig från sättet jag utförde den här forskningen är det att det också inspirerade andra till att vara aktiva forskare, speciellt dem inom humaniora. De blev mer medvetna om sin omgivning genom att använda sig av den här metoden. Den kan tyckas verka konstnärlig men i verkligheten handlar det mycket om att dokumentera, spåra och hålla koll på saker. Det handlar om att skapa en medvetenhet kring värden vi lever i och försöka presentera en överblick.

Ett tillvägagångsätt som Alberto använt sig av för att försöka förstå hur människor ser på den här mer artistiska typen av lifelogging är att han har hade en konstinstallation med material från sina 13 år av självdokumentation. Tretton personer fick besöka installationen och läsa hans nedtecknade drömmar, se foton på objekt han höll i sin högra hand och filmer på olika människor världen över.

– Vanligtvis uppfattas min sorts arbete som någonting väldigt narcissistiskt men resultatet av installationen hade inget att göra med representationen av mig själv utan människorna såg detta snarare som ett sätt att skapa en komplett bild av verkligheten, säger Alberto.

Läs mer om disputationen här.