Sagan om staden som ville vara fri

Det var en gång en liten stad med många duktiga hantverkare. Staden låg endast en dagsresa bort, med häst och vagn, till konungarikets huvudstad. En dag knackade det på stadsporten. 

Det var en hantverkare från ett annat land som ville komma till staden för att förädla järn på ett nytt sätt. Mannen togs emot med öppna armar. Hans kunskaper visade sig vara väldigt goda och resultera i stora framgångar för staden, under många år framöver.

Kungen fick snart upp ögonen för staden. Han gav skattebefrielse till inflyttande metallhantverkare, samt rättigheter för dem att arbeta utan att tillhöra något skrå. Staden blev därmed utsedd till konungarikets fria stad: Fristaden.

Stadens medborgare startade därefter många verkstäder för att tillverka nya unika produkter, som rönte stora framgångar. Produkterna fanns snart spridda över hela konungariket samt även utanför dess gränser.

Utvecklingen höll i sig i många år, men allt eftersom åren gick förändrades dock tiderna. Behovet av industriernas produkter minskade samtidigt som konkurrensen ökade, inte minst från städer långt bort i andra konungariken. Någon större förnyelse skedde dock inte. Staden drabbades därför av hög arbetslöshet, dålig ekonomi och en hel del sociala problem.

Staden tittade avundsjukt på andra städer som förnyat sig och börjat blomstra igen. Frågan var vad staden istället skulle bli bäst på när man bara kunde tillverka produkter av metall. Efter mycket funderande bestämde staden sig för att man trots allt skulle fortsätta att vara en industristad, som också skulle utvecklas i harmoni med miljön.

Här kunde sagan om staden sluta.

För detta fokus visade sig snart inte fungera. Problemen kvarstod och blev i vissa fall värre.

Men som tur var hade medborgarna inte glömt att man en gång i tiden var konungarikets fria stad. När nöden var som störst började kreativiteten spira och utmynna i skaparglädje, mod och helt nya kunskaper. Medborgarna började bland annat skapa innovativa och hållbara livsmedel, kläder, bostäder, upplevelser, miljöer och digitala tjänster. Dessa medborgare – som kallades för entreprenörer - gick även ihop och investerade i varandras företag, samt bjöd frikostigt på sina kompetenser och nätverk.

På kort tid skapade medborgarna en helt ny mångfaldsidentitet för sin kära stad, där allas skaparkraft togs tillvara på ett hållbart sätt - även dess förnyade verkstadsindustri. En del kallade det för Fristaden 2.0.

Denna utveckling pågår för fullt än idag där allt fler av stadens medborgare engagerar sig för att kunna leva lyckliga i alla sina dagar. Snipp, snapp, snut så var sagan slut.