När en spelberoende sträcker ut en hand behövs det omedelbara insatser!

Det sista alternativet för en spelberoende som har kraschat är oftast att berätta hur det ligger till på riktigt. De vanligaste tankarna som dyker upp är att fly landet, fly från familjen och sjukskriva sig från jobbet. Efter det kommer vanligen tankar på självmord och det sista alternativet att berätta sanningen för nära och kära, är det som skrämmer allra mest.

Om man nu inte flytt landet eller tagit livet av sig och väljer att berätta sanningen så är det också oftast första gången de själva får kontakt med vidden av sitt spelproblem och förtvivlan och ångesten är på topp. Det är då behovet och önskan om hjälp är som störst. Men den önskan brukar försvinna ganska snabbt. Därför har vi valt dela upp vår öppenvårdsbehandling i 3 steg, för att i ett steg 1 kunna ge snabbare hjälp när man väl sträckt ut handen. Grundbehandlingen ligger som steg 2 med tillhörande eftervård i ett avslutande steg 3.

Vad remittenter och vårdgivare behöver förstå är att motivationen är en färskvara, avhängig yttre omständigheter. Den är känslomässigt konjunkturbetingad och det svänger snabbt. Har man inte förstått det har man inte förstått hur beroendet fungerar. Beroendepersonligheten har sin egen ologiska logik. Har en spelare ångest, skriker beroendepersonligheten i honom eller henne, JAG SPELAR LITE TILL SÅ LÖSER DET SIG SÄKERT. Motivationen är som sagt en flyktig vara och de som kan administrera hjälpen behöver omedelbart smida medan järnet är varmt.

Med steg 1 kan vi alltså erbjuda en omedelbar insats till de spelberoende som söker hjälp, som skapar  igenkänning och rätt sorts motivation till att fortsätta resan mot spelfriheten.