Gå direkt till innehåll
New York visar vägen i kampen mot brottsligheten

Blogginlägg -

New York visar vägen i kampen mot brottsligheten

Referat av Stiftelsen Tryggare Sveriges seminarium i Almedalen 1 juli 2013

Brottsligheten går motsatta vägar i Sverige och i USA. Trots att Sverige har fler poliser än någonsin har den anmälda brottsligheten ökat med över 20 procent under senare år. I New York har anmälda brott istället minskat med 80 procent, trots betydligt färre poliser än för 20 år sedan. Begrepp som ofta hörs i den svenska debatten är nolltolerans, fler poliser och hårdare tag. Men är det så enkelt?

Moderatorn Hasse Aro inleder med att ge en ögonblicksbild av hur säkerheten i New York förändrats över åren:

-  Första gången jag var där var 1984. Vi blev visade en karta och tillsagda att inte går till Harlem och inte gå till Bronx, för där var det för farligt. Senast jag var där var för ett år sedan. Då promenerade vi genom hela Harlem för att gå på gudstjänst och det var helt lugnt. Det hade varit omöjligt 1984, säger han.

Joseph Nugent, tidigare polis vid NYPD, nu säkerhetschef vid New York Transit, tunnelbanan i NY, ger Hasse Aro rätt. Nugent visar statistik från åren 1990 och 2012 över brott i tunnelbanan. 1990 anmäldes 17 497 brott, medan siffran för 2012 hade sjunkit till 2 710. Morden sjönk från 26 till 2, våldtäkterna gick från 33 till 10 och rånen sjönk från 9 297 till 787.

Av de fem miljoner resenärer som åker med tunnelbanan i NY varje dag drabbades nästan 48 personer per dag av brott 1990. Förra året var antalet brottsdrabbade per dag 7 personer.

-  Att det ser ut så är inte en slump, säger Joseph Nugent.

Han började själv arbeta som polis i NY 1985 och det var ungefär då som tunnelbanepolisen började arbeta med förbättrad säkerhet. Joseph Nugent visar bilder från 1984 på tunnelbanevagnar där väggarna är täckta med graffiti.

-  Då var det som om ingen hade kontroll. Alla som befann sig i tunnelbanan på 80-talet kände sig osäkra, även om de inte blev brottsoffer.

Ett uttryck som återkommer efter ”11 september”, är ”If you see something, say something”. Joseph Nugent förklarar att det handlar om att göra alla till medspelare; framför allt poliser men också resenärer och personer som arbetar i tunnelbanan.

Det planeringsverktyg som utvecklades av f.d. polischefen Bill Bratton och kriminalchefen Jack Maple, kallas för Compstat och används också för att styra och leda säkerhetsarbetet i tunnelbanan. Tanken är att mellancheferna måste ta mycket större ansvar än tidigare och se till att hjälps åt att ta ansvar för brott i sina respektive områden. Alla poliser måste därför samarbeta med varandra på ett helt nytt sätt där grundtanken är att alla har ett personligt ansvar.

-  Det blev avgörande för borgmästaren Giuliani att på ett helt nytt sätt jobba med säkerhet och trygghet i staden, om han skulle ha en chans att bli omvald. Folk krävde det, säger Joseph Nugent.

-  Det är inte fler poliser som är svaret, det är i stället att arbeta smartare. Det är färre poliser nu i tunnelbanan i NY än det var 1995. Då var det 4 000 poliser, nu är det 2 500 poliser, säger Joseph Nugent.

För att nå målet för minskad brottslighet talar han varmt för ökad kameraövervakning:

-  På gatan kan du inte vänta dig något privatliv. Där får du räkna med att det finns kameror över allt. Och att bekämpa brott är också att bekämpa terrorism.

Ett annat begrepp som är centralt för polisen i NY är det om ”trasiga fönster”. Om ett hus får ett fönster sönderslaget måste rutan bytas ut direkt, annars slås ännu fler fönster sönder och människor flyttar därifrån eftersom det känns otryckt.

-  Det är samma sak om någon står och dricker öl. Om polisen griper in tidigt kan man bryta kedjan som annars kan bli följden: av inbrott eller bråk. Om du tar hand om de små sakerna ger du människor känslan av att någon har kontroll, säger Joseph Nugent.

Han har noterat de hemlösa som finns här i Sverige och säger:

-  I NY skulle en polis aldrig bara gå förbi en hemlös person. Något måste göras. Personen kanske behöver hjälp; mat eller sjukvård. Jag vet inte hur ni gör här, men en polis i NY skulle aldrig gå förbi en hemlös.

Andra redskap som polisen i NY använt sig av för minskad brottslighet är civilklädd polis och poliser som arbetar enbart med brottsprevention. Även allmänheten spelar roll för bekämpning av både brott och terrordåd.

För att motivera de enskilda polismännen infördes en tydlig ledning med uppriktiga och krävande chefer. Poliserna i operativ tjänst fick veta att om de satsade helhjärtat på att ingripa mot alla brott skulle deras chefer också stötta dem. Samtidigt var budskapet tydligt: den polis som var oseriös och sysslade med korruption eller övervåld skulle inte få vara kvar.

-  Det kom en ny polischef som gjorde sina besök på stationerna oannonserat och som skickade ut mellancheferna för att få igång ett bra samtal med medarbetarna. Förändringsarbetet tog tid, säger Joseph Nugent.

Cynthia Nikitin är vice VD för den ideella organisationen Project for Public Spaces som under de senaste 35 åren har utvecklat säkrare offentliga miljöer. Hon talar om det som hon kallar för Placemaking: att skapa en trygg plats. Hon ger exempel från flera platser i USA och Kanada och menar att det handlar om att skapa ett säkert grannskap och att reducera inte bara brott utan också rädslan för brott. Genom att förbättra den fysiska miljön ökar man också människors sociala välmående.

Project for Public Spaces har arbetat mycket med lokalt deltagande, genderperspektiv och också satsat på att nå ungdomar.

Hon tar en park i Toronto i Kanada som exempel:

-  Det fanns ett kriminellt gäng i parken och barnfamiljer och äldre vågade inte gå dit. De boende byggde en brödugn i parken där man kunde baka olika slags bröd. Här är en bild på två före detta gängmedlemmar som bakar pizza som ska säljas på en marknad. Det är en förändring av parken som ger en stolthet och en känsla av delaktighet, säger Cynthia Nikitin.

Hon är delvis kritisk till arkitekter som hon menar ibland formger offentliga rum utan att riktigt tänka på konsekvenserna eller på de människor som ska vistas där.

-  Arkitekterna tänker att polisen ska skydda allt sedan. I stället måste det civila engagemanget med in i planeringsstadiet.

Hon visar ännu en bild på en uniformerad äldre kanadensisk polisman som sitter omgiven av barn. Han läser en saga för dem.

-  Det är viktigt att poliser i uniform också gör mjuka saker. Den här polismannen sa ”Jag läser hellre för dem när de är åtta, än arresterar dem när de är 18”, säger Cynthia Nikitin.

Hon betonar möjligheten att använda befintliga offentliga rum som redan uppfattas som säkra till civil verksamhet. Ett exempel är en brandstation dit barnen i ett utsatt område fick komma på eftermiddagarna efter skolan för att göra sina läxor.

-  Ska man förändra en plats är det de som bor där som är experter. Förändringen ska göras av dem, inte för dem, säger Cynthia Nikitin.

Ett känt exempel på en plats som fått nytt liv och gått från otrygg till trevlig är Bryant Park i NY. Den ligger bakom stadens huvudbibliotek och var tidigare en mötesplats för droghandel.

-  Alla var otrygga där. Grannarna var otrygga och till och med drogförsäljarna var rädda för de andra langarna, säger Cynthia Nikitin.

Bryant Park stängdes under flera år för att göra förändringen möjlig. Några enkla saker förändrades: alla häckar som tidigare hindrat insyn togs bort. Vid entrén togs murar bort så att insynen i parken ökade. Två kiosker, en för biljetter, en för kaffe, byggdes vid entrén.

-  Placeringen av offentliga toaletter är väldigt viktigt när det gäller upplevelsen av trygghet. De måste ligga vid en plats där det finns en närvaro. Den som säljer kaffe har formellt sett inte med toaletterna att göra, men att det finns en person där gör att känslan av säkerhet ökar, säger Cynthia Nikitin.

Man satsade också på restauranger, bokförsäljning och utebio i parken. Med det kom en rad gratisevenemang. Man kan till exempel få stickningslektioner på måndagar, eller delta i tai chi-undervisning. Fågelskådare och trädgårdsintresserade dras också till Bryant Park.

-  Där jobbar de mest uttråkade poliserna i världen nu, skojar Cynthia Nikitin.

Företagen runt parken stödjer den nya verksamheten i parken och med förbättringen av stadsrummet och en ökad känsla av trygghet ökar också företagens inkomster. Alltså: bättre trygghet ger också bättre ekonomi.

Cynthia Parker betonar att sådana förändringar inte kan göras av någon enskild aktör på egen hand, utan att det krävs samverkan mellan många samhällsfunktioner. För att synliggöra de boendes rörelsemönster och hur offentliga rum utnyttjas och av vem använder Project for Public Spaces vad de kallar Behavior Mapping: en grafisk översikt som visar till exempel i vilka delar av en park som män respektive kvinnor rör sig. Det ger information om hur miljön bäst kan utvecklas.

-  Om det är få kvinnor, äldre och barn i en park har man troligen ett problem, säger Cynthia Nikitin.

Ett tydligt exempel är när organisationen kartlade boendes val av tunnelbanenedgång. Många valde en uppgång som låg en bra bit bort bara för att den kändes väldigt mycket tryggare än den närmaste uppgången.

När Bronx River Art Center skulle byggas i ett område präglat av våld, droger och prostitution sökte Project for Public Spaces återkommande upp platser dit de boende ändå kom, för att visa att man var allvarlig i sitt uppsåt och ordnade bland annat workshops för barn där de fick rita sina visioner för platsen.

De filmade också hur de boende gick över gatan vid en stor busstation och det visade sig att ingen gick på övergångsställena. Med de flödena som grund förändrades hållplatserna så att det blev en plaza där de flesta faktiskt gick.

-  Formen stödjer funktionen, säger Cynthia Nikitin.

-  Med utgångspunkt i säkerhetsarbetet i NY; vad kan vi då göra i Sverige? frågar Hasse Aro i den efterföljande paneldebatten. 

Magnus Holmén, polismästare vid Polismyndigheten på Gotland, duckar först för frågan:

-  Svensk polis brukar rankas som en av de bästa i världen. Men visst finns det mycket att lära av NY. Det är viktigt att få med poliserna. Vi har också jobbat med att cheferna ska följa personalen. I början uppfattade en del det som att det var övervakning, men det går bättre nu, säger Magnus Holmén.

-  Men de poliser som löser fler mord än sina kolleger; hur belönas de? frågar Hasse Aro.

-  Vi har ju en individuell lönesättning, även om det inte är några enorma skillnader. Det finns en stolthet i kåren och får vi in ett mord på Gotland, så lägger vi det på vissa utredare som vi vet är bra, säger Magnus Holmén.

-  I Sverige har vi mer poliser än någonsin som löser färre brott än någonsin. Har du något konkret råd till dem, Joseph Nugent? frågar Hasse Aro.

-  Vi har något som kallas The Impact Programme. Det går ut på att unga ambitiösa polismän inte ska bli som en del äldre, tröttare kollegor. Man vill gärna bli som de andra när man är ung och nyutexaminerad. Polismyndigheten försöker nu hålla de unga tillsammans för sig själva. Det verkar fungera bättre än om de jobbar tillsammans med någon som är äldre och cynisk. De unga får jobba i de mest utsatta områdena. De lämnas förstås inte helt ensamma utan har Field Training Officers med sig, äldre motiverade poliser som stöttar de yngre i fältet, säger Joseph Nugent.

Han menar att arbetssättet gör att polisernas arbetsmoral förbättras och att allmänhetens tilltro till polisen därigenom ökar.

Eva Öhbom Ekdahl, kommunalråd (M) Nacka kommun, har själv besökt Bryant Park i NY och delar uppfattningen att om något går sönder ska det lagas eller åtgärdas direkt. När Hasse Aro hävdar att Nacka kommun saknar trevliga parker och grönytor i jämförelse med grannkommunen Stockholm håller hon inte med.

-  Nacka kommun mäter hela tiden brottsligheten och kan understödja förändringar utifrån det, säger hon.

Cynthia Nikitin flikar in att balansen mellan ekonomisk intressen och medborgare är viktig när man förbättrar en plats:

-  Ibland kan man uppleva att de ekonomiska intressena tar över. Men det är också så att alla platser inte drar till sig försäljning, i alla fall inte av mer kommersiell natur. Det kan ju också handla om att stödja mindre, lokala försäljare, säger hon.

Göran Kellner, tidigare polis, nu utredningschef på försäkringsbolaget If, tycker att avståndet mellan försäkringsbolag och polis är för långt i dagsläget:

-  Vi som försäkringsbolag skapar också ibland en ond cirkel när vi ersätter stulna saker med nyare saker som kan stjälas igen. Det kan i förlängningen påverka premierna negativt för våra kunder. Det görs 25 000 inbrott i Sverige per år, säger Göran Kellner.

Karl-Åke Pettersson, tidigare polischef, Stiftelsen Tryggare Sverige skärper tonen i debatten och säger:

-  Allt handlar om styrning och ledning av polisen. Det där sprack ju 1965 när vi förstatligade polisen. Alla leds ju av en polisstyrelse, men det är få poliser som vet vad de som sitter där heter. Polisutredningen valde dessutom att lägga samman polisen till en ännu mer statlig verksamhet, säger Karl-Åke Pettersson.

Magnus Holmén tillbakavisar kritiken:

-  Jag har en helt annan bild. Vi är en målstyrd verksamhet. Svensk polis idag gör ett mycket bättre jobb än vad de gjorde 1965, säger Magnus Holmén.

Eva Öhbom Ekdahl från Nacka delar hans uppfattning:

-  Vår samordning med polisen fungerar bra. Jag håller med Magnus, jag tycker att polisen fungerar bättre idag, säger Eva Öhbom Ekdahl.

-  Men varför syns det då inte i statistiken om arbetet går så bra? frågar Hasse Aro.

-  Det är frågan. Presterar man inte på jobbet i NY så har man inte jobbet kvar. Så är det inte i Sverige, säger Eva Öhbom Ekdahl.

-  Inte i den offentliga sektorn i alla fall, svarar Hasse Aro.

Magnus Holmén, polismästare på Gotland, säger:

-  Bra utredare ska kanske inte bli chefer utan fortsätta vara just bra utredare.

Joseph Nugent betonar att även i NY upplevs polisresurserna ibland som begränsade:

-  Ibland flyttar sig förstås brotten, men då måste polisen också flytta på sig. Det handlar om Omni presens, ständig närvaro, säger Joseph Nugent.

En publikfråga gäller hur polisen i NY hanterar kontakterna med press respektive allmänhet.

-  När det gäller frågor från media ska inte enskilda polismän svara på det utan frågor ska gå via informationschefen. Annars kanske det blir en negativ polis som uttalar sig felaktigt. Det kan uppfattas som hård kontroll, men det är viktigt för hur polisen uppfattas också av allmänheten. När det gäller direktkontakter med allmänheten försöker polisen vara mer transparant, men allt kan givetvis inte vara öppet, säger Joseph Nugent.

Magnus Lindgren från Stiftelsen Tryggare Sverige frågar de amerikanska gästerna:

-  Och vart tog alla kriminella vägen då?

-  Vi satte dem på en båt till Sverige, skojar Joseph Nugent. Nej, men allvarligt talat, vi har inte byggt fler fängelser.

Cynthia Nikitin svarar:

-  De kriminella grupperna är förstås kvar, men de flyttar på sig. Slår man sönder dem blir de inte så centraliserade och starka igen.

Magnus Lindgren från Stiftelsen Tryggare Sverige rundar av seminariet med att säga till delar av panelen:

-  Det är lite magstarkt och något förvånande att ni påstår att det är bättre nu inom svensk polis än tidigare.

Hasse Aro replikerar:

-  Det bästa PR-tricket för svensk polis nu måste ju vara att sänka brottsligheten med 80 procent.

//Christina Wahldén

Journalist och författare

Medverkande vid seminariet:

Joseph R Nugent, tidigare polis vid NYPD, nu säkerhetschef vid New York Transit, tunnelbanan i NY
Cynthia Nikitin, vice VD för den ideella organisationen Project for Public Spaces som utvecklar säkrare offentlig miljö
Göran Kellner, tidigare polis, nu utredningschef på försäkringsbolaget If
Eva Öhbom Ekdahl, kommunalråd (M) Nacka kommun
Magnus Holmén, polismästare på Polismyndigheten Gotland
Karl-Åke Pettersson, fd polischef, Stiftelsen Tryggare Sverige
Moderator: Hasse Aro, journalist

Ämnen

Kontakter

Magnus Lindgren

Magnus Lindgren

Presskontakt Generalsekreterare 08-29 20 00
Ellen Aghed Luterkort

Ellen Aghed Luterkort

Presskontakt Kommunikatör 08-292000

Stiftelsen Tryggare Sverige är en oberoende tankesmedja inom trygghetsområdet

Under de senaste decennierna har brottsligheten blivit ett allt större samhällsproblem i Sverige. För att försöka bryta denna negativa utveckling bildades år 2008 Stiftelsen Tryggare Sverige. Syftet är att förbättra hjälpen till brottsdrabbade och att främja utvecklingen inom det brottsförebyggande området. Visionen är att Sverige ska vara ett av världens bästa länder att bo, vistas och verka i.

Stiftelsen Tryggare Sverige
Carl-Gustaf Lindstedts gata 3
112 69 Stockholm
Sverige