Skip to main content

Se inte mellan fingrarna på brott i skolan

Blogginlägg   •   Aug 29, 2013 16:38 CEST

I går (den 28/8 -13) beslutade Skolinspektionen att stänga Lundsbergs skola. Bakgrunden är de brister i skolans arbete med att motverka kränkande behandling som Skolinspektionen funnit. Problemen är dock inte unika för Lundsberg. Antalet anmälningar till Skolinspektionen om kränkande behandling mot barn har ökat med över 100 procent under de senaste åren. Samtidigt har Skolinspektionens beslut om kritik blivit tre gånger fler. Även om detta sannolikt bland annat är en konsekvens av en ökad anmälningsbenägenhet visar resultaten att skolorna behöver konkret stöd för komma tillrätts med dessa problem. Lösningen är inte fler handlingsplaner med fina ord. Det måste råda nolltolerans mot våld i skolan.

I en nyutkommen bok vid namn Ta din unge och spring (Jure förlag) har journalisten Matilda Rangborg på vårt uppdrag granskat hur skolor hanterar när barn utsätts för olika typer av brott i skolan. Resultaten visar att rektorer och lärare dagligen arbetar aktivt med frågor som rör brott i skolan, många gånger på ett beundransvärt sätt. Det är ingen enkel uppgift. Problemet är att man ofta inte ser vad man har framför ögonen och att lösningen på problemet blir därefter. Bakom det vi kallar mobbning och kränkande behandling döljer sig brott som misshandel, hot och sexuella övergrepp. Brott vi aldrig skulle acceptera på en annan arbetsplats än i skolan.

Boken Ta din unge och spring visar att skolor hanterar brott väldigt olika, och att det blir upp till varje enskild rektor att själv tolka vad som är ett brott och inte. Ofta betraktas det som hänt enbart som en konflikt mellan två barn. Men för den som utsatts är konsekvenserna precis likadan som för en vuxen som drabbats av exempelvis misshandel eller hot.

Det ökande antalet anmälningar till Skolinspektionen måste ses i det här sammanhanget:

- Så länge vuxenvärlden inte tar frågan på allvar och behandlar de utsatta barnen därefter så kommer inte skolan komma till rätta med problemet.

- Så länge vi inte pratar med alla elever om vilka handlingar som är brottsliga i vårt samhälle, och att dessa kan ge fängelse och böter längre fram i livet, så kommer vi inte få dem att förstå vidden av vad de utsätter sina kamrater för.

- Till stor del saknar i dag skolpersonal och rektorer tillräcklig kunskap kring vad som är ett brott, och hur det ska hanteras. Därför gör alla olika, och resultatet blir godtyckligt för de barn som utsätts.

- När regeringen tillsätter en utredning som 2011 kommer fram till att ingen av de metoder mot mobbning som används i svenska skolor fungerar fullt ut, och att vissa till och med gynnar fortsatt mobbning , och efter det lämnar frågan till skolorna själva att lösa. Hur ska skolorna i dag kunna veta hur de ska arbeta, när de fått reda på att alla alternativ till lösning är mer eller mindre dåliga? Vems ansvar är det?

- I boken Ta din unge och spring berättar flera kommuner att  de upplever rättsprocessen där Skolinspektionen kräver skadestånd, som rättsosäker. Föräldrar vittnar om att de barn som anmält kränks ytterligare en gång då kommunerna, i sin iver att vinna målet, inte drar sig för att berätta öppet om barnets sämre sidor, som orsak till att de utsatts. Boken visar att kommuner anlitar jurister vars arvoden ibland överstiger barnets önskade skadeståndsbelopp, med 100 000 kronor. De här rättsprocesserna blir fler och fler, med tanke på att antalet anmälningar ökar lavinartat.

Enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, är skolan och skolgården den vanligaste platsen där niondeklassare utsätts för brott. Det är tydliga siffror. Lösningen är inte att skriva fler planer med fina ord, eller att anordna fler temadagar om att vara snäll mot sin kompis. Lösningen kan bara finnas i skolan, där barnen vistas varje dag. Men för det behöver skolvärlden hjälp.

Personalen behöver mer kunskap och tydliga redskap. Huvudmännen behöver ta sitt ansvar och strängt hålla koll på rektorernas arbete. Om barn i Sverige utsätts för brott så är det inte bara skolans ansvar, det är allas ansvar. Men vi måste ha samma mål. Nolltolerans mot brott i skolan.

Vi välkomnar därför Centerpartiets förslag om att kriminalisera så kallad mobbning.


Kommentarer (2)

    Från min tid som polis och brottsförebyggare kom jag ibland i kontakt med detta problem. Mina reflektioner efteråt stämmer väl överens med blogginlägget. Jag och min kommunala kollega blev ofta förskräckta, förbluffade och förbannade över det vi mötte. Vi blev t.ex. kallade till en skola p.g.a. att personalen inte klarade av elever i årsk. 1 i lågstadiet. Lärarna blev kallade både det ena och andra och kunde inte hantera detta på ett vuxet sätt. I en annan skola berättade skolkuratorn att hon var förbjuden av rektorn att anmäla till soc. när hon var orolig för att en elev for illa. Detta skulle kanaliseras genom rektorn - som inte anmälde med tanke på skolans redan skamfilade rykte. (Kuratorn anmälde och sökte sig sedan till en annan skola i en annan kommun). Detta är inte ovanligt, man är rädd om ryktet och skolpengen samt även rädd för att den kontakt man har med föräldern ska skadas. Frågan är då vems ärenden man går? Det kanske t.o.m. är föräldern som är roten till det hela och genom detta handlande kränker man och utsätter barnet ytterligare. Minst lika illa är; enskilda poliser underblåser detta. Man stödjer rektorn i dennes beslut och framför samma dåliga motiv - man är rädd om den relation man byggt upp till föräldern. Ibland undrar jag om det även är antal ärenden på skrivbordet som styr? Hur nu det än är med den saken så sviker vuxenvärlden barnen. Det är betydligt enklare att sätta ett barns vilja åt sidan, barnet kan ju oftast inte tala för sin sak, än att göra sig obekväm mot en vuxen. Själv anser jag att det som är brott "på gatan" och som då anmäls, givetvis ska anmälas och beivras när det sker i skolan. Ibland har den diskussionen hamnat på en generande låg nivå. Man har frågat om jag menar att man ska anmäla allt, t.e.x. om en elev kastar ett radergummi på någon annan. En lärare som umgås med sin klass flera timmar varje dag ser om detta är ett led i mobbning eller om det är lite bus mellan två kompisar. Vuxenvärlden måste våga öppna ögonen, våga reagera och våga vara vuxna det ansvar de har och precis som sägs i bloggen, skolvärlden behöver hjälp.

    - Uffe Oscarsson - 2013-08-30 00:11 CEST

    Citerar föreningen Väsby mot Våld:

    "Mobbning förekommer vardagar mellan kl 08.00 - 15.30. Därefter är det straffbart"

    - Anna-Karin Sundèn - 2013-09-25 23:07 CEST

Lägg till kommentar

Kommentera