Skip to main content

Första året med lagen om kontaktförbud

Pressmeddelande   •   Okt 08, 2012 08:45 CEST

Den 1 oktober 2011 ersattes lagen om besöksförbud med en ny lag, lagen om kontaktförbud (SFS 2011:487). Ett kontaktförbud får med­delas om det på grund av särskilda omständig­heter finns risk för att den mot vilken förbudet avses gälla kommer att begå brott mot, förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera den som förbudet avses skydda.

En granskning av det första året med den nya lagstiftningen visar att antalet som ansöker om kontaktförbud ökar, medan andelen beviljade kontaktförbud är på samma nivå som tidigare. Fortfarande finns också stora skillnader mellan landets 32 åklagarkammare när det gäller andelen beviljade kontaktförbud.

Vid åklagarkammaren i Norrköping beviljas exempelvis 50 procent och i Uddevalla 47 procent av ansökningarna om kontaktförbud, medan motsvarande siffra för åklagarkammaren i Eskilstuna är endast 16 procent och i Södra Skåne 19 procent (se bifogad statistik för Sveriges samtliga åklagarkammare).

- I praktiken innebär detta att den nya lagen inte medfört några märkbara förändringar för den utsatte. Förutsättningarna att få ett kontaktförbud beviljat varierar fortfarande beroende på vilken åklagarkammare som handlägger ärendet, säger Peter Strandell, personsäkerhetsexpert vid Stiftelsen Tryggare Sverige.

I samband med den nya lagen om kontaktförbud infördes en möjlighet att sätta en fotboja utrustad med gps på den som döms till ett kontaktförbud. Men sedan lagen infördes har inte en enda person tvingats bära fotboja. Anledningen är att Rikspolisstyrelsen har misslyckats med att få fram den teknik som krävs.

Enligt Rikspolisstyrelsen kommer fotbojorna att finnas i verksamheten tidigast efter årsskiftet. Det vill säga mer än ett år sen den nya lagen infördes.

- Bara under de senaste månaderna har ett stort antal kvinnor dödats av män som de har eller har haft en nära relation till. Om möjligheten till elektronisk övervakning av kontaktförbudet hade funnits i praktiken, så som lagstifteren avsett, hade kanske någon av dessa levt i dag, menar Magnus Lindgren, generalsekreterare för Stiftelsen Tryggare Sverige.

För att lagen om kontaktförbud ska fungera i praktiken krävs att förändringarna kommer inifrån, vilket bland annat innebär att åklagarna alltid måste grunda sina beslut om kontaktförbud på strukturerade riskbedömningar, medan polisen måste professionalisera sitt personsäkerhets­arbete. 

- Efter flera års förarbete har vi nu en lag som uppenbarligen inte fungerar i praktiken. Det är återigen en missriktad kraftsamling där den tid och energi som gick åt till att ta fram ny lagstiftning istället borde ha gått till att reformera rättsväsendet och implementera befintliga lagar, verktyg etc., framhåller Magnus Lindgren.

Kontakt:
För frågor eller för att ta del av granskningen kontakta generalsekreterare Magnus Lindgren
08-29 20 00/070-510 29 84 eller rapportens författare Peter Strandell 08-29 20 000/076-340 89 99

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera