Skip to main content

Hopp för hopplösa

Pressmeddelande   •   Jul 30, 2013 10:44 CEST

Ett par glasdörrar innanför den breda entrén till kulturhuset Tensta Träff sitter fyra unga män och fikar i glatt samspråk. De hälsar vänligt besökaren med handslag och mjuka, lite blyga leenden. De tycks vara så långt ifrån schablonen om förhärdade brottslingar man kan komma. Ändå är mediabilden av just dessa unga nattsvart: de benämns ”livsstilskriminella” och samhällets uppgivna fråga blir: — vad göra? Månadens stockholmare Abdukadir Ali och Ana Milena Isacson har svar.

Som samordnare för en ny satsning på att hjälpa unga vuxna att bryta med en kriminell livsstil är denna gemensamma frukost efter morgonträningen i själva verket en viktig del av jobbet för Abdukadir Ali och Ana Milena Isacson.

I mars 2011 gav regeringen Rikspolisstyrelsen uppdraget att starta pilotverksamhet i tolv kommuner med sociala insatsgrupper för unga människor mellan 20 och 29 år som riskerar att fastna i kriminalitet. Området som utsågs var Spånga–Tensta.

Sociala insatsgrupper bygger på strukturerad samverkan mellan berörda myndigheter vilket kan låta självklart. Men det fungerar bara om klienterna ger sitt samtycke till informationsutbyte mellan myndigheterna, utan samtycke arbetar olika aktörer som isolerade öar, menar de.

”Vi kan inte komma i konktakt med dem på något annat sätt,” säger Ana. ”De betraktas som vuxna och förutsätts kunna klara sig själva, dessutom är de ofta rent fientligt inställda till myndigheter av alla slag.”

För Abdukadir handlar det till stor del om att laga band som brustit, om familjeband. Deras isolering är så stor, men när banden återknutits fungerar dessa unga åter i ett känslomässigt sammanhang, de återfår viljan att ta ansvar för sina liv och göra något bra — inte bara för sig själva utan för sina närmaste. Denna känsla att hedra far och mor är en mycket stark emotionell drivkraft, förklarar han:

”Vi kan ge dem att vi tror på dem," säger Abdukadir. "Men jag skulle inte klara jobbet om jag inte också hade hjälp från mamma, pappa, storasyster. De kan berätta för mig att: hördu Ali, han kommer hem klockan 10 och går upp halv åtta. Går till träningen. Och det har aldrig hänt förr, vilken förändring!

Hitta samhällets sociala koder

De flesta är första eller andra generationen invandrare till Sverige. För dem är det viktigt att hitta samhällets sociala koder, men var finns de? Vart vänder jag mig? Det är inte gratis, man måste jobba för det, till och med språket saknas för många av dessa grabbar.

"De saknar ofta framtidstro och trots att de många gånger är trötta på det liv de lever och vill komma ifrån en kriminell livsstil, så känner de sig förlamade" säger Ana. "De har varit utanför alldeles för länge, saknar många gånger enkla saker som id-kort och bankkonto, saknar sysselsättning och saknar bostad. ”

"Men det är inte lätt att vinna deras förtroende. Det handlar om skam. När man kommit från trasiga länder till en av världens bästa, då förutsätts allt vara frid och fröjd. Man skäms för att prata om att det går dåligt för barnen.”

För Abdukadir som levt och arbetat i området i 20 år var det inte svårt att rekrytera dessa unga, tillsammans med deras familjer och gäng. Han kände dem sedan länge:

"Många föräldrar kom till oss och berättade: min son ska mucka om två mån får han vara med? Sedan frågade vi ledarna om de kunde ta med sig sina kompisar. ”

Ett framgångsrikt projekt

Projektet har nu 34 klienter och en lång väntelista. Uppskattningsvis finns det ca 200 individer i Rinkeby-Tensta i åldern 20-29 år som försörjer sig huvudsakligen genom egendomsbrott.

Samhällets resurser ska användas på bästa sätt, understryker de. Det har uppskattats att en kriminell kostar 20 - 30 miljoner under sitt vuxna liv.

”Lyckas vi med en enda har vi redan sparat pengar. I vår grupp har fyra fått jobb redan, grabbar som aldrig haft ett jobb förut!”

Abdukadir berättar om en av sina killar på 23 år där pappan bor i området men utan att på många år ha träffat sonen som från tio års ålder gått och ut och in mellan anstalter och behandlingshem. Pappan orkade inte, ville inte ha med sonen att göra.

"Jag frågade pojken om jag fick ta kontakt. Det går inget vidare med din son, sade jag till pappan. Jag vill att vi ska träffades alla tre . Du skulle sett vilka känslor som kom fram, det var gråt och kramar. Nu ska han ta körkort och pappan hjälper honom. Den pojken kom in i värmen igen! "

Ingen i gruppen har återfallit sedan projektstarten i mars i år.

"Några har sagt att det är den längsta tiden i frihet de haft,” säger Abdukadir. ”Tidigare gick det högst någon vecka eller två innan de åkte in igen. Så när jag säger att vi är stolta över dig, att det har gått väldigt bra den här veckan, så är det ingen överdrift. Och de har ett mycket stort behov av bekräftelse. Det enda vi kräver är att de avhåller sig från brott.”

"Sverige är som jag ser det världens bästa land och förtjänar inte att det går så här för många unga," säger Abdukadir. "Vi jobbar för att motbevisa det — att det går att vända."

Ana och Abdukadir understryker att de jobbar inom systemets ramar, men, som Abdukadir uttrycker det "vi har hittat en ny olja i systemet så att motorn börjar gå utan att kärva."

"Vårt arbete handlar många gånger om att normalisera deras situation och se vad som behöver göras snabbt och vad som behöver långsiktiga åtgärder," säger Ana. "Ambitionen är att skapa positiva förutsättningarna, en plattform som kan underlätta vägen framåt, minska risken för återfall och att de helt upphör med den kriminella livsstilen."

"Jag vill göra en hyllning till alla," fortsätter hon. "Till dem som deltar i projektet och till de andra som bara är med på väntelistan för att de är så pass modiga. Jag vill mäta positivt resultat även i det lilla, i de som kämpar, som kommer till oss varje dag med hopp, som ser sig själva i framtiden som nya människor, med drömmar. Bara det att man tar kampen och visar viljan, ser jag som viktiga resultat."

Motivering

Abdukadir Ali och Ana Milena Isacson hjälper människor att våga. De stöttar unga vuxna att våga bryta mönster och lämna ett trassligt liv för en ny, trygg tillvaro. Med en inställning om att ingenting är omöjligt skapar de framtidstro hos de unga stockholmare som de möter.