Unik studie om rennäringens betydelse

Ökad kunskap om vad som påverkar utvecklingen av vår särpräglade fjällvärld i spåren av de pågående klimatförändringarna är livsnödvändig för ett proaktivt agerande. Inte minst med tanke på att ekosystemen i fjällandskapet är särskilt temperaturkänsliga. Det menar Johan Olofsson, lektor vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå Universitet. Han och tre andra forskare vid Umeå och Göteborgs universitet har under två års tid kartlagt renens betydelse för det svenska fjällandskapets ekosystem.

– Vi har undersökt cirka 20 år gamla renbeteshägn i hela den svenska fjällkedjan för att ta reda på hur vegetationen förändras när renar utestängs. Resultatet visar att renarnas bete har en dämpande effekt på förbuskningen av fjällsluttningarna. Effekten hänger dock samman med typ av vegetation och betestryck. På ett näringsfattigt område är effekten av att utestänga renar i 20 år ofta ganska små medan förändringarna ofta är snabbare och större i hårt betade och näringsrika områden, säger Johan Olofsson.

Forskningsresultaten stödjer tidigare genomförda studiers resultat om rennäringens nödvändighet för att bevara ett vidsträckt fjällandskap med stor artrikedom. Det unika med den här studien är att den täcker in hela fjällkedjan, inte som tidigare enskilda platser.

– Förhoppningsvis kan våra resultat åstadkomma ett uppvaknande för beslutsfattare i förvaltningsfrågor. Fjällarealen är omfattande och variationsrik, både vad gäller vegetation och betestryck. Vi hoppas att våra nya resultat kan utgöra ett bättre underlag för beslut eftersom vi visar på hur effekten av renar varierar mellan olika områden, säger Johan och fortsätter.

– Ett ökat betestryck på näringsrika platser kan vara ett effektivt sätt att dämpa vissa av de oönskade effekterna av ett varmare klimat. Det kräver dock beslut som säkerställer möjligheten för renarna att ha goda förutsättningar hela året och att de kan flytta mellan olika betesland. Beslut som i sin tur får konsekvenser för andra näringar i den fjällnära miljön.

Riskdagens definition av miljökvalitetsmålet ”Storslagen fjällmiljö” innebär att fjällens värden för rennäringen ska bevaras och att fjällen ska karaktäriseras av ett betespräglat, storslaget landskap med vidsträckta sammanhängande områden. För att fatta beslut som styr mot målet krävs det både ett holistiskt perspektiv och systematiska uppföljningar av träd, buskars och arters utbredning över tid, menar Johan Olofsson. Likaså krävs det en enighet bland alla inblandade aktörer kring vad som är en optimal betesprägling av fjällandskapet och hur vi åstadkommer detta.