Skip to main content

Civilsamhället stark röstbärare

Pressmeddelande   •   Maj 09, 2014 09:47 CEST

Nu startar utredningen ”Ett stärkt och självständigt civilsamhälle”. Utredaren Dan Ericsson har ett viktigt arbete framför sig när det gäller att bygga vidare på och konkretisera riksdagsbeslutet ”En politik för det civila samhället”. I det fastslogs de sex principerna självständighet och oberoende, dialog, kvalitet, långsiktighet, öppenhet och insyn samt mångfald, som civilsamhällespolitiken vilar på.

En bärande del är civilsamhällets roll som röstbärare, inte minst för de grupper som inte är mest högljudda i opinionsbildningens vardagsrum. Det handlar om att mobilisera, aktivera och organisera människor för ett gemensamt mål. På det viset bär organisationer fram röster och idéer, i personliga samtal och offentlig debatt, som annars inte får plats.

Trots att vi, med några enkla knapptryckningar kan kommunicera med statsministern, så fungerar det inte så för alla, och det just där civilsamhället spelar, och måste spela, en avgörande roll.

SVs arbete, tillsammans med Riksklippan och FUB, med ”Mitt val” är ett bra exempel på detta. Åtta av tio personer med intellektuell funktionsnedsättning går inte till valurnorna och gör sin ”röst hörd”. ”Mitt Val” synliggör detta och skapar förutsättningarna för att öka delaktigheten i valdebatten. Många brukarorganisationer arbetar i vardagen med att ge personer som befinner sig i olika former av utanförskap en röst i debatten och motsvarande är uppdraget för många ungdomsorganisationer. Crossing Boarders och #FATTA är två andra bra exempel på nya strukturer inom civilsamhället som tagit röstbärarrollen som sitt uppdrag på områden där det institutionaliserade samhället inte räcker till.

I direktiven lägger regeringen stor tyngdpunkt och fokus på upphandlingsfrågorna. Frågor som är viktiga och där ”Lagen om offentlig upphandling” och ”klåfingrighet” i den kommunala sfären ställer till stora problem. Säg bara livsmedelskontroll så kommer upprördheten. Att undanröja de hinder som gör att civilsamhällets organisationer – små som stora – inte kan konkurrera på lika villkor med andra aktörer, är därför nödvändigt.

Men risken finns att fokus hamnar där, medan det kanske lite mer diffusa syftet att ”brett undersöka
möjligheterna att underlätta för det civila samhällets organisationer att bedriva sina verksamheter
”, blir svårare att hantera. Men det är just i detta som röstbärarrollen ryms.

Arbetet med Folkbildningspropositionen byggde bl a på öppna hearingar som var mer än bara allmänna samtal. Det bör Dan Ericsson ta efter och komplettera med att lägga dessa ute i landet för att ”suga upp” det lokala perspektivet. Gör han det kommer han att få tillräckligt med ammunition för att kunna lägga konkreta förslag på hur röstbärarrollen kan förstärkas.

Vi väntar med spänning på inbjudan.


Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera