Därför bevarar vissa äldre sitt minne bättre än andra

Sara Pudas. Foto Mikael Stiernstedt.

En ny avhandling i psykologi kastar ljus på varför det finns stora skillnader i hur väl äldre personer bibehåller sin minnesförmåga, även i frånvaro av demenssjukdomar. Resultaten tyder på att bevarad funktion i vissa viktiga minnescentra i hjärnan har en avgörande roll, framför allt i hippocampus och frontala cortex. Men individuella skillnader i minnesförmåga från unga år kan också ha betydelse för hur hjärnan fungerar när vi åldras.

Sara Pudas avhandling vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet, är baserad på data från Betulaprojektet som följt ett stort antal försökdeltagares minneförändring under 15-20 år. Nästan 400 av dessa personer har även genomgått hjärnavbildningsundersökningar med magnetkamera, så kallad magnetresonanstomografi, där både hjärnans anatomi och funktion undersöktes.

Resultaten stödjer tidigare tvärsnittsstudier som visat att funktionsnedsättning i ett viktigt minnescentra i hjärnan, hippocampus, är en viktig faktor bakom minnesförsämring även bland friska äldre. Men avhandlingen visar också att inte alla äldre drabbas av denna nedsättning i lika hög grad. Äldre personer som bevarat sin minnesförmåga över tid hade lika god hippocampusfunktion som unga individer. Äldre som har bra minnesförmåga hade även en hög funktion i de frontala delarna av hjärnan. Dessa fynd är ett viktigt komplement till tidigare forskning, som främst fokuserat på de negativa aspekterna av åldrandet.

Unik studie över tid

Det unika för studierna i avhandlingen var att försöksdeltagarna följts under så lång tid. De flesta tidigare studier inom fältet har bara studerat försöksdeltagarna vid ett enda mättillfälle. Den typen av tvärsnittsjämförelser riskerar att få missvisande resultat eftersom de förbiser individuella skillnader som kan ha funnits redan i unga år. En av delstudierna i avhandlingen visade att minnesprestation som uppmättes när försökdeltagarna var i medelåldern (15-20 år tidigare) kunde förutsäga hur dessa äldre personers hjärnor fungerade idag. Det är första gången något sådant visats.

Resultat till nytta för att uppnå det goda åldrandet
Utifrån dessa data går det inte att avgöra om tidigare hög- och lågpresterande personers hjärnor åldras olika, eller om deras hjärnor tenderar att fortsätta fungera på samma sätt som i ungdomen. Men den här typen av fynd visar tydligt att man behöver upprepade undersökningar av samma personer för att till fullo förstå sambanden mellan minnesförändringar och hjärnans åldrande.

– Resultaten kan vara till praktisk nytta bland annat genom att belysa hur det normala åldrandet fungerar, vilket i förlängningen kan vara till hjälp för att tidigt kunna särskilja och diagnosticera demenssjukdomar. Resultaten belyser även vilka hjärnfunktioner som är förknippade med det goda åldrandet, vilket skulle kunna ligga till grund för att i framtiden utforma åtgärder för att bevara dessa funktioner i en större andel av den åldrande befolkningen, säger Sara Pudas.

Om avhandlingen
Avhandlingen har titeln ”Brain characteristics of memory decline and stability in aging: Contributions from longitudinal observations”, och utfördes i samarbete med Umeå universitet och Umeå center for Functional Brain Imaging. Fulltext finns att ladda ned på: http://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:643871

Betulaprojektet
Mer information om det longitudinella Betulaprojektet som leds från Stockholms universitet och utförs vid Umeå universitet finns på www.betula.su.se

För ytterligare information
Sara Pudas, Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet, tfn 0702-01 00 71, e-post sara.pudas@psychology.su.se