Skip to main content

”En ytlig djuping” - den ideala och samtidigt omöjliga partiledaren

Pressmeddelande   •   Dec 10, 2009 10:01 CET

Partieliters föreställningar om det ideala partiledarskapet är motsägelsefulla – en partiledare ska förena egenskaper och beteenden som inte går ihop. Det visar en ny avhandling i statsvetenskap vid Stockholms universitet där Socialdemokraternas och Folkpartiets partiledarideal undersökts.

Mänskliga ideal präglas vanligtvis av en inneboende tvetydighet: en ideal partner ska vara både snäll och trygg, spännande och utmanande eller den ideala semestern rymmer lugn och avkoppling men samtidigt resor och aktiviteter. Så ser våra ideal vanligtvis ut, komplexa och ambivalenta. Och så ser även partieliters partiledarideal ut.

I sin avhandling vid Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, undersöker Jenny Madestam hur medlemmar av partieliten i Socialdemokraterna respektive Folkpartiet föreställer sig en ideal partiledare. Utifrån ett unikt intervjumaterial med partiledare, partisekreterare, gruppledare i riksdagen och ordförande för valberedning, framkommer att de socialdemokratiska partieliterna vill se en ”kompispappa” som partiledare medan folkpartieliterna idealiserar en slags ”ytlig djuping”.

I socialdemokraterna är det huvudsakligen två konflikter som präglar ledaridealet – relationen mellan ledaren och laget, samt partiet kontra regeringen. Ledaren kontra laget handlar om att partiledaren ska vara ledaren med stort L som pekar med hela handen och som är en verklig auktoritet i sitt parti och ses upp till. Laget syftar på motsatsen, föreställningen om ledaren som vilken annan medlem i partiet som helst, som en i laget, en i rörelsen, som inte heller får vara förmer än någon annan.

- Å ena sidan efterfrågas alltså en stark ledare, å andra sidan blir ledarskap något av en anomali i socialdemokratin eftersom alla ska vara jämlikar, ingen får stå längre fram än någon annan och alla ska få vara med, lika mycket, säger Jenny Madestam.

Folkpartieliternas ledarideal präglas huvudsakligen av fyra konflikter nämligen att ledaren ska vara dogmatisk – och pragmatisk, synas (utåt) – och verka (inåt), fokusera på idé (djup) – och person (yta) samt vara fri – och bunden. Å ena sidan eftersöks en partiledare som är principfast och tydlig, å andra sidan en ledare som är intellektuell, som kan förhandla och aldrig låser fast sig själv eller partiet vid principer. Partiledaren ska enbart ägna sig åt att synas i media inför väljarna samtidigt som det viktigaste är att ledaren gör politiska avtryck bakom mediescenen. Å ena sidan är det idéerna som räknas och partiledaren har ingen speciell relevans, å andra sidan är det just ledaren som avgör partiets väl och ve, inte minst hur han eller hon ser ut och är – i TV. Partiledaren vara fri i förhållande till sitt parti, i syfte att vinna val, samtidigt vill och ska medlemmarna få inflytande.

- Föreställningarna om ledarskap förefaller helt oförenliga men samtidigt med detta använder sig partieliterna av en slags bryggor i sin tankevärld som gör att idealen går ihop, trots att de tycks fullständigt motsägelsefulla, säger Jenny Madestam.

I socialdemokratin används ordet ”förankring” som en sådan brygga eller konfliktlösare. En stark ledare som ”förankrar” blir till en följsam ledare för de socialdemokratiska partieliterna. I Folkpartiet görs motsvarande tankemässiga lösning genom resonemang om ”balans” och möjligheten att avsätta en partiledare. Vad som framhålls är hur en partiledare måste hitta en ”balans” mellan de olika (motstridiga) krav som ställs på honom eller henne, men också att den partiledare som inte ”lyckas” kommer att få avgå, den ledare som är för mycket eller för lite av det ena eller andra kommer således att straffa ut sig själv. Med hjälp av den här typen av konfliktlösare i föreställningsvärlden om idealt ledarskap får partieliterna ihop sina motstridiga föreställningar menar Jenny Madestam.

Det finns flera tänkbara förklaringar till varför idealen är ambivalenta. Avhandlingen identifierar faktorer som till exempel partiets tillkomstsätt, dess placering i partisystemet, storlek och ideologi.

- Partiers olika och unika villkor och erfarenheter förefaller således färga av sig på föreställningen om det ideala ledarskapet. Samtidigt med detta är också politikens villkor i sig paradoxala varför det på sätt och vis vore märkligt om idealen vore fullständigt konsistenta, säger Jenny Madestam.

Ett viktigt bidrag med avhandlingen är att visa på partiledarskapets inneboende komplexitet, men också att olika partier brottas med olika konflikter i sina ideal. Dessutom är studien unik.

- Partiledarskap har sällan studerats i svensk politik, än mindre har tidigare belysts hur partieliter själva föreställer sig detta för politiken så centrala fenomen, säger Jenny Madestam.

Avhandlingens titel: ”En kompispappa och en ytlig djuping: Partieliters ambivalenta partiledarideal”

Ytterligare information
Jenny Madestam, Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-16 3813, 0736-520725, e-post jenny.madestam@statsvet.su.se.

Porträttbild kan laddas ner via http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=5918&a=68469

Vid Stockholms universitet pågår utbildning och forskning på högsta nivå. Universitetet deltar i regionala, nationella och internationella samarbeten, i debatt och i samhällsutveckling. Här är mer än 50 000 studenter och 6 000 medarbetare verksamma inom humaniora, juridik, naturvetenskap, samhällsvetenskap och lärarutbildning i en miljö där öppna sinnen möts och utvecklas. www.su.se

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera