Mångstämmigt berättande – musikens roll i Günter Grass prosa

När Günter Grass som tysk författare och nobelpristagare kritiserade Israels politik mot Iran framstod han som en mycket polariserande röst i debatten. I sin dikt, ”Was gesagt werden muss”, ifrågasatte han starkt Israels agerande liksom Tysklands förhållningssätt i Mellanöstern. När Grass blandar sig in i en debatt framstår han ofta som ensidig nästintill dogmatisk. I hans romaner är framträdandet ett annat. I en ny avhandling i tyska har Beate Schirrmacher studerat musikens roll i författarens prosa.

Günter Grass prosaverk utmärker sig genom ett mångstämmigt berättande. Alltsedan debutromanen Blecktrumman spelar därför musiken en viktig roll. Detta länge förbisedda faktum undersöker Beate Schirrmacher vid Institutionen för Tyska, Stockholms universitet, i sin avhandling Musik in der Prosa von Günter Grass.

Grass blev musikaliskt skolad som medlem i ett jazzband på 1950-talet, och han har sedan dess ofta samarbetat med musiker.

– När Grass prosa ofta beskrivs som till exempel ”en fuga” eller som ”polyfon” är det en reaktion på hans intermediala arbetssätt, han håller sig inte inom litteraturens ramar. Han är ju bildkonstnär, han har ett stort intresse för film, och så använder han sig också av musik för att få den slags prosa han vill ha, säger Beate Schirrmacher.

I sitt arbete använder sig Beate Schirrmacher av intermedialitetsteorier som utforskar gränsöverskridande konstuttryck. Det är dock mindre frågan om att texten skulle låna något av musiken, förklarar hon. Med hjälp av hänvisningar till musiken framhäver Grass istället textens egen mångstämmighet.

Att ett gränsöverskridande perspektiv är särskilt lämpat för att förstå Grass prosaverk blir tydligt när texter som kritiserats för att vara osammanhängande plötsligt öppnar sig när man läser dem som ett genomförande av ett tema, som ett musikstycke.

– Jag tror att Grass läses fel när man endast tar hänsyn till handlingen. Formen är otrolig viktig, man måste ta hänsyn till hur han berättar: i omtagningar, i uppföranden, i improvisationer, han är så mycket mer präglad av jazzen än vad man tidigare insett, säger Beate Schirrmacher.

När man väl har förstått hur viktiga iscensättningar är för honom så förstår man också något mer hur Grass agerar i offentliga debatter, tycker Beate Schirrmacher, som sist i debatten om hans israelkritiska dikt.

– Han argumenterar inte för eller emot, det är snarare så som om iscensätter det som tidigare trängts undan i debatten. Det är det som skapar så mycket rabalder kring honom. Han hittar gång på gång den ömma punkten.

Avhandlingen kan beställas via Stockholms universitetsbibliotek eller läsas online under: http://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=3&pid=diva2:510197

Ytterligare information
Beate Schirrmacher vid Tyska institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-16 3515, mobil 073-339 52 99, e-post beate.schirrmacher@tyska.su.se

Beate Schirrmacher flyttade till Sverige 2005, efter magisterstudier i Berlin, och började sin forskarutbildning vid Stockholms universitet. Hon arbetar även som frilansjournalist och översättare och hon har tidigare skrivit om Grass i svenska medier, bland annat om Grass förflutna i SS.