Skip to main content

Därför donerade Sunneborn prissumman till Suicide Zero

Blogginlägg   •   Sep 28, 2014 00:31 CEST

När Suicide Zeros ambassadör Mattias Sunneborn vann Fångarna på fortet i TV4 tillsammans med simmaren Emma Igelström och läkaren Mikael Sandström så valde laget att donera hela prissumman på 30 000 kr till Suicide Zero. Här berättar Mattias Sunneborn om bakgrunden till beslutet och om livsavgörande händelser som gjort att han vill arbeta för att förebygga självmord.

Du, Emma Igelström och Mikael Sandström donerade prissumman på 30 000 kr i Fångarna på fortet till Suicide Zero, varför gjorde ni det?

– Vi pratade ihop oss kvällen innan finalen och vi utgick från att vi skulle vinna. Mikael Sandström berättade då att hans fru tagit sitt liv. Emma Igelström har också mått så pass dåligt att hon försökt att ta sitt liv. Och min pappa tog sitt liv. Så vi hade alla personliga erfarenheter av självmord. Jag berättade då att jag blivit ambassadör för Suicide Zero och därför var det ett enkelt val att skänka summan till organisationen.

Vad har du fått för respons?

– Responsen har varit omfattande. Både genom personliga möten på Lidingö där jag bor och i stan. Men framför allt på sociala medier som Facebook och Twitter. (Över 2000 personer har gillat det inlägg Suicide Zero lade upp på Facebook. Fler än 60 har kommenterat donationen och inlägget har delats 120 gånger.)

Flera i din närhet har tagit sina liv, berätta.

– En vecka innan jag skulle börja i gymnasiet så var jag i Gävle och skulle tävla. Jag kom hem till Gotland tidigt på måndag morgon och min bror mötte upp vid färjan. Han berättade att vår pappa tagit sitt liv kvällen innan. Hela mitt liv rasade samman fullständigt. Jag frågade: Varför? Än i dag har jag inte fått svar. Jag har också en tidigare klasskompis från grundskolan som tagit sitt liv. Och jag var bra kompis med Micke Ljungberg, OS-guldmedeljören, som tog sitt liv.

Hur har det påverkat dig?

– Under de första tio åren sa jag att pappa dött på grund av hjärtfel. Jag ljög eftersom jag skämdes över sättet han dog på. Nu har jag föreläst i över ett decennium och då berättar jag om min pappas självmord. Det har blivit som terapi att prata öppet om det. Efter att jag en gång föreläst i Västerås fick jag ett meddelande. Det var från en kille som planerat att ta sitt liv. Han hade skrivit avskedsbrev och skulle åka utför ett stup. På väg till stupet kom han på att jag skulle föreläsa i Västerås. Så han tänkta att han först kunde lyssna på mig så kunde han ta sitt liv därefter. Under föreläsningen berättade jag om min pappas självmord och det fick honom på andra tankar. I stället för att ta sitt liv åkte han hem och kramade om sin familj. Vi har kontakt kanske var tredje månad. Senast i går kväll fick jag brev från honom och det känns jätteskönt att ha fått höra hans berättelse och att han i dag mår bra.

Nu är du ambassadör för Suicide Zero, vad vill du göra som ambassadör?

– Med min bakgrund som idrottsman vill jag bidra till att förhindra självmord. Många idrottare har fått mycket uppmärksamhet under karriären. Sedan när de slutar är det många som saknar kicken och rampljuset. Det är därför vanligt att idrottare blir deprimerade. Därför vill jag gärna arbeta för att förebygga och förbättra idrottares psykiska ohälsa.

Vad vill du säga till dem som läser det här och mår dåligt?

– Nästan alla som har funderat på att ta sitt liv, men i dag mår bra, kan tänka att de är tacksamma över att de fortsatte kämpa när det var som tyngst. Det är naturligt att må dåligt men det går att komma över det. Det är viktigt att förstå att det är under en begränsad period man kan må dåligt. Och den perioden går över, även om det kan kännas omöjligt.

Vad kommer du och Suicide Zero att jobba med framöver?

– Vi har en kampanj på gång som vi kallar för ”Idrottare förebygger självmord”. Den kommer vi inom kort att lansera och den kommer att pågå under en tid framöver. Jag hoppas att många kommer att vilja stödja den.

Vad kan vi alla göra för att bidra till att minska självmorden?

– Framför allt sträcka ut en hand och prata med personer som man märker mår dåligt. Känner jag till bakgrunden om varför någon mår dåligt brukar jag berätta att jag vet vad som hänt, att jag verkligen beklagar det som inträffat och att om det finns något jag kan göra så finns jag här.

– Dessutom, för att Suicide Zero ska kunna växa och hjälpa fler människor så behöver organisationen anställa personal. Och då behövs det pengar. Så om man kan bidra ekonomiskt till Suicide Zero så vore det fantastiskt. 

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera