Ny bok: Arkitekt - mitt yrke.

I Arkitekt - mitt yrke blir något högst personligt allmänintressant. Genom att följa med när den snart 90-årige Jon Höjer gör nedslag i sitt eget yrkesliv får man inblick i en viktig del av 1900-talets svenska arkitekturhistoria.

När Jon Höjer skrev boken som nu ges ut av Svensk Byggtjänst var hans avsikt att den skulle läsas av fyra personer, nämligen hans fyra barnbarnsbarn. Tanken var att han genom att skildra sitt eget yrkesverksamma liv skulle hjälpa och inspirera dem i deras yrkesval. När texter och bilder väl tagit form slog det dock Jon Höjer att målgruppen nog kunde vara större än så.

– Jag fyller 90 nästa år och har varit verksam som arkitekt en stor del av 1900-talet. Mina tillbakablickar och reflektioner över mitt yrkesliv blir också tillbakablickar och reflektioner över den svenska arkitekturhistorien. Därför tror jag att boken kan vara allmänintressant, säger han.

Vikten av ett socialt perspektiv 

Att se tillbaka ger inte bara kunskap om historien, det ger också en möjlighet att dra lärdomar av det som varit mindre bra. Jon Höjer hoppas att de erfarenheter som han samlat på sig under sitt långa yrkesliv ska ge värdefulla insikter för framtida och nu verksamma arkitekter. Han reflekterar kring vad som varit lyckat och mindre lyckat i olika projekt, och ett budskap som han särskilt gärna vill föra fram är vikten av att som arkitekt ha ett socialt perspektiv på det man gör.

– Jag lyfter de sociala aspekterna av att vara arkitekt och på så sätt blir min bok också ett inlägg i arkitekturdebatten. Jag hoppas att ett socialt synsätt ska komma att bli en naturlig del av arkitektrollen. Att arkitekter ska börja ta mer hänsyn till sociala bitar när de ritar miljöer och hus. Att arkitekter inte bara ska sträva efter att göra byggnader som är storverk utan även sträva efter att göra storverk för samhället. För arkitekturen är inte skild från samhället, utan en del av det, säger Jon Höjer som bland annat har varit engagerad i förortsmiljöer, miljonprogramsprojekt och egnahemsradhus. 

– När det gäller miljonprogrammet så byggdes det för mycket alldeles för fort. I Stockholm blev det inte så bra alla gånger. Då blev det mer lyckat i städer där det inte var så storskaligt, säger han.

Skulle din bok behövas på arkitekturutbildningarnas kurslistor?

– Det är förstås drömmen att den skulle läsas av studenter. Jag önskar verkligen att de sociala utgångspunkterna för samhällets utbyggnad ska få en stor plats i arkitekturutbildningarna. Jag vill att både samhället och lärarna på skolorna ska börja efterlysa socialt engagemang hos arkitekter och blivande arkitekter, säger Jon Höjer som själv fick med sig det samhälleliga engagemanget från sin uppväxt med politiskt aktiva föräldrar.

Som vuxen har han bland annat varit aktiv i fredsrörelsen och Amnesty.

Lika delar bild och text

I Arkitekt - mitt yrke gör Jon Höjer nedslag i sitt yrkesliv, med start 1956 i Fröslunda Centrum i Eskilstuna.  Han presenterar projekt, tävlingar och resor genom reflekterande texter, fotografier, ritningar och illustrationer. Även tidningsurklipp har tagit plats på sidorna som ibland drar tankarna till collage.

Om Jon Höjer

Jon Höjer är född 1922 och har ett långt yrkesliv som arkitekt i ryggen. 1953 startade han tillsammans med Sture Ljungqvist kontoret Höjer-Ljungqvist Arkitekter som senare bytte namn till Origo.

Idag är Jon Höjer bosatt i radhusområdet Atlantis i Vällingby som det egna kontoret planerade kring 1950 och även var med och uppförde 1953-1954.

Projekt nämnda i boken, i urval: Johannelund Linköping 1952; Stolplyckan Linköping 1960; Järvafältet, 1:a pris i nordisk arkitekttävling 1967; Norra Botkyrka generalplan 1962; Fittjastadsdelen 1965; Rissne Sundbyberg 1979.