Nyhet - 22 Oktober 2019 09:00

Att lära sig simkunnighet är som att lära sig svenska

”Minns ni hur ni [som immigrerade] inte kunde det svenska språket? Det är inte mitt moderspråk, men vi kan försöka prata, även om det blir fel. Det är samma sak med simning.”

–SLS simlärare och deltagare i intervjustudien om simkunnighet blad nyanlända familjer

Här i Sverige så lever vi kring vatten, både geografiskt och kulturellt. Från isfiske i Norrland till bad och plask på Skånes sandstränder, därför är simkunnighet viktig för att kunna delta i den svenska kulturen och njuta av naturen på ett tryggt sätt.

Simning och vattensäkerhet är dessutom ett ämne som testas flera gånger under skolåldern och kan kännas självklar för de som är uppvuxna i Sverige. Immigranter, däremot, saknar detta skolämne, och många saknar vattenvana och simkunnighet. Även bland nyanlända som redan har vattenkunskaper så har de ofta en annorlunda förståelse av vatten och känner inte till de lokala reglerna kring vatten.

Att sakna ett så pass viktigt ämne är speciellt oroande bland människor från länder med låg simkunnighet, därför har Svenska Livräddningssällskapet utfört ett projekt där invandrare har utbildats till simlärare och/eller vattensäkerhetsambassadörer med sikte på att undervisa nyanlända familjer i sina kommuner.

Som komplement till SLS projektet har en kvalitativ studie utförts där 9 deltagare (simläraren) från Mellanöstern runtom Sverige har intervjuats om sin förståelse kring simkunnighet och strategier de använder för att utbilda simkunnighet bland nyanlända familjer.

Studieresultaten visar att simkunnighet är en del av integrationsprocessen. Precis som man lär sig svenska för att kunna delta i kulturen och få godkänt på alla ämnen i skolan, lika viktigt är det att lära sig att simma.

Innan deltagarna hade engagerat sig i svenska samhället, och speciellt med SLS, så såg de på simkunnighet som en frivillighet – en hobby eller även lyx. Under tiden som lärarna har varit i Sverige, har deras åsikter utvecklat och nu är de övertygade om att simkunnighet inte är bara viktigt men även en människorätt som är ett behöv för ett tryggt samhälle.

” Människor som kommer från mellanöstern … tänker på simning som de tänker på att åka skridskor. Om de kan eller inte är inte så viktigt. De förstår inte skillnaden på att kunna simma eller inte. Det kan rädda livet ... (I6)”

Analyserna visar också att simläraren har olika mål och strategier beroende på åldern när studenten immigrerade (se modellen nedan). Precis som språkkunskaper, så blir simkunnighet generellt svårare att lära sig med åldern och man upplever flera platås som gör att det känns svårare att göra framsteg. Flera immigranter skäms över sina bristande kunskaper inom simning, men eftersom det är ovanligt i deras ursprungsländer, hur ska de ha möjlighet att känna till det? Därför behövs vattenkunskaper i integrationskurserna.

Kön visade sig att också spela stor roll i simkunnighetsprocessen och därmed integrationsprocessen. Kvinnliga studenter har fler barriärer att överkomma än manliga, och detta blir en större utmaning med åldern bland annat att det finns ont om kvinnliga simlärare och de kulturella skillnaderna, som att duscha naken, men även att i länder som Afghanistan, till exempel, så är det ovanligt att en kvinna ens har varit i en simhall. Själva kontexten är okänd, vilket innebär att nyanlända måste lära sig mer än själva vattenkunskaperna.

Resultaten kan användas för att öka förståelsen bland samhällsledare och simlärare kring de svårigheter som nyanlända möter, och kan användas i utvecklingen av framtida initiativ. För att förebygga ett tryggt samhälle i, på, och runt om vattnet och social jämlikhet, krävs samarbeta och fritänkande bland alla aktörer i kommunen.