Skip to main content

Under lupp: Grängesbergsmalmerna – Bergslagens eget Kiruna?

Pressmeddelande   •   Dec 14, 2009 12:56 CET

I ett SGU-finansierat samarbetsprojekt utforskar SGU, tillsammans med Stockholms och Uppsala universitet, det 45 kilometer långa Grängesbergsstråket, ett av de viktigaste malmdistrikten i Bergslagen under de senaste 100 åren. Malmtypen påminner mycket om Kirunamalmen, både ur geologiskt perspektiv och till sin storlek. Malmen i Kiruna har brutits kontinuerligt i över hundra år medan den i Grängesberg, som lades ner 1989, åter blivit högintressant tack vare stigande järnmalmspriser på senare år.

I Grängesberg finns ett stråk med enorma järnmalmstillgångar. Stråket är unikt i Bergslagen både med avseende på sin storlek och vad gäller malmtyp. Det handlar om fosforrik så kallad apatitjärnmalm, som den i Kiruna, medan övriga bergslagsmalmer är fosforfattiga så kallade skarnmalmer eller bandade järnmalmer. Järnmalmer i området började brytas redan på 1500-talet, men den fosfatrika malmen fick vänta på 1880-talets teknikutveckling innan järnet blev möjligt att utvinna ur den. År 1989 lades gruvan ner på grund av vikande världsmarknadspriser. Idag när efterfrågan är högre än någonsin är malmen åter högintressant.

SGU startar FoU-samarbete

I år har SGU initierat ett forskningssamarbete inom det rika malmstråket i samarbete med forskare från Uppsala och Stockholms universitet.

– Vi är mycket glada att ha fått till stånd detta projekt, dels för att det krävs gemensamma krafter för att komma närmare svaren på de komplexa frågor som Grängesbergsmalmerna ställer, dels för att det har stor betydelse för mineralnäringen i Sverige, säger Erik Jonsson och Katarina Persson Nilsson, statsgeologer på SGU.

Modern forskning om området saknas

Den exakta utbredningen och sammansättningen för stråket med apatitjärnmalm är dåligt känd, liksom hur malmen bildades och hur marken påverkas av att delar av malmen är utbruten. Ingen har forskat på Grängesbergsmalmen sedan 1940-talet då de senaste vetenskapliga uppsatserna om den publicerades.

Det finns flera modeller och antaganden, både för hur Kiruna- och Grängesbergsmalmerna bildats. Diskussionerna har pågått länge – Kiruna har också studerats med moderna metoder – men frågorna är långt ifrån besvarade. Genom att studera Grängesbergsstråket får forskarna ytterligare ledtrådar, som i sin tur ger en förståelse för hur denna malm breder ut sig idag, och hur den bäst kan brytas.

När och hur – viktiga frågor

I projektet är frågeställningarna är flera: hur och när bildades de stora malmkropparna? Hur skiljer sig de olika malmkropparna åt och hur förhåller de sig till varandra, exempelvis utifrån när och hur de bildades? Och vad har de varit med om under sin knappt två miljarder år långa existens?

Dessutom, hur påverkas marken av de stora hålrum som bildades genom den tidigare brytningen? Sedan 1900-talets början har brytningen skett under jord vilket kommit att underminera marken. Redan under 1970-talet fick stadens centrum flyttas 500 meter österut, en flytt som den som är aktuell i Kiruna idag. Grängesbergs tidigare centrum, i folkmun kallat Gamla Grängesberg, har antingen rasat ner i gruvan eller ligger bakom avspärrningar.

Att förstå sprickor - viktigt för säkerheten

Att få bättre förståelse för sprickbildningar och markrörelser är viktigt för säkerheten vid en eventuell framtida brytning i Grängesberg. Det finns forskning som tyder på att principerna är desamma som när en magmakammare djupt nere i jordskorpan töms vid ett vulkanutbrott, även om skalan är annorlunda. Nu gäller det att förstå hur det ser ut i Grängesberg.

Tack vare inledande fältarbeten av SGU och Uppsala universitet, och tillgången till SGUs malmdokumentation och 40-talet borrkärnor från SGUs Mineralinformationskontor i Malå, finns en del ledtrådar redan efter bara några månaders arbete.

Vill du veta mer om forskningsprojektet? Kontakta:

Katarina Persson Nilsson, statsgeolog, SGU, tel. 018 – 17 91 47, katarina.nilsson@sgu.se

Erik Jonsson, statsgeolog, SGU, tel. 018 – 17 94 57, erik.jonsson@sgu.se

Valentin Troll, professor, Uppsala universitet, tel. 018 – 471 25 70, valentin.troll@geo.uu.se

Karin Högdahl, docent, Uppsala universitet, tel. 018 – 471 25 71, karin.hogdahl@geo.uu.se

Bilder för publicering finns på SGUs webbplats.

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera