Skip to main content

Skogens förmåga att dämpa klimatförändringen ifrågasätts

Pressmeddelande   •  Feb 14, 2017 08:53 CET

Mätning av koldioxidflödet från en produktionsskog i Västerbotten vintertid. Skogen var tidigare en kolsänka men är idag en kolkälla. Foto: David Hadden

Huruvida skogar tar upp eller släpper ut koldioxid tycks vara en mer komplicerad fråga än forskarna har trott. Det visar David Hadden i en avhandling från SLU. När han mätte flöden av koldioxid i olika typer av skogsbestånd fick han resultat som går på tvärs mot flera vedertagna uppfattningar. Bland annat gav både produktionsskogar och urskogar ifrån sig relativt stora mängder koldioxid till atmosfären under stora delar av mätperioden.

Det norra barrskogsbältet innehåller ett av världens största kollager, efter att ha bundit in mer koldioxid än det släppt ut i tusentals år. Kolet lagras i form av levande och död biomassa och olika mullämnen i marken, och att kolet har anrikats hänger samman med att det kalla klimatet begränsar nedbrytningen under en stor del av året.

I dagens klimatarbete är det viktigt att kunna beräkna vad som kommer att hända med detta kolförråd, och med skogarnas förmåga att binda in kol, i en framtid med varmare klimat och förändrad markanvändning, men våra kunskaper är dessvärre ofullständiga. För att bättre förstå de processer som styr flödet av koldioxid till och från ekosystemen i detta jättelika barrskogsbälte har David Hadden från SLU mätt koldioxidflöden på sex platser med olika typer av skogs- eller jordbruksmark.

Urskogar kan vara kolkällor

Resultaten i David Haddens doktorsarbete är på många sätt överraskande. På ingen av försöksplatserna motsvarade nettoflödet av koldioxid vad som förväntats, och i vissa fall motsäger resultaten allmänt vedertagen kunskap. Till exempel kom han fram till att Fiby urskog utanför Uppsala släppte ut 25 ton koldioxid under de tio år som mätningarna pågick. Det motsvarar fem varv runt jorden med bil.

– Tidigare publicerad forskning tyder på att urskog tar upp koldioxid, men våra mätningar visar att det också kan vara tvärtom – under vissa förhållanden kan dessa skogar till och med ge ifrån sig stora mängder koldioxid, säger David Hadden. Det är viktigt att förstå hur kolbalansen ser ut och vad som påverkar den. Stora delar av den boreala skogen är urskog, framförallt i Kanada och Ryssland, och de har en direkt påverkan på världens klimat.

Utsläppen av koldioxid från Fiby urskog beror till stor del på nedbrytningen av döda träd, som till exempel insekter ligger bakom. Med tanke på att det finns risk för ökande stormskador och insektsangrepp i framtiden, menar David Hadden att det är mycket viktigt att försöka förstå dessa processer. Bilden kompliceras av att den döda veden i urskogarna är viktig för många hotade arter; det finns en målkonflikt mellan klimat- och mångfaldsarbete.

Överraskande resultat i produktionsskog ...

Men produktionsskogen visade sig också bli en kolkälla på relativt kort tid – det vill säga den avgav mer koldioxid än den tog upp. Koldioxidflödena i en i dag 50 år gammal produktionsskog har mätts sedan 1997. Under de första 13 åren var den en kolsänka – det vill säga den tog upp mer kol än den avgav. Sedan blev den en kolkälla, framförallt under vår och höst.

– Det här motsäger också en stor del av tidigare resultat, säger David Hadden. Det finns i dag en stor tro på att produktionsskogar är kolsänkor, och det stämmer under vissa förhållanden, men inte alltid.

Hur nettoflödet av koldioxid blir i produktionsskogen beror på många faktorer, såsom klimatpåverkan och trädens ålder, men också på hur man sköter skogen. Gallring till exempel, gör att träd och växter får bättre tillgång till ljus. Då kan tillväxten och koldioxidupptaget förbättras.

... men också på jordbruksmark

David Hadden har också jämfört koldioxidbalansen i skog med den från jordbruksmark – en åker som inte odlats i många år och en som aktivt odlats. Den åker som låg i träda var en liten kolkälla, medan den odlade marken var en liten kolsänka – även om marken i samband med plöjning avgav koldioxid. Också dessa resultat ifrågasätter det som är vedertaget i dag.

– I Sverige pågår en diskussion om att minska koldioxidutsläppen genom att undanta viss jordbruksmark från odling, men enligt mina resultat verkar det inte vara någon bra idé, säger David Hadden.

Att resultaten blir olika i olika studier kan bero på många saker. David Hadden och hans kollegor har mätserier som har pågått under längre tid än många andra studier, vilket talar till deras fördel.

– Vi behöver fler studier av koldioxidflödena i olika system och även ta med andra växthusgaser, såsom metan och lustgas, i beräkningarna. Det är viktigt att vi har en realistisk syn på vilka möjligheter vi har att använda våra skogstillgångar för att motverka klimatstörningen, säger David Hadden.

-----------------------

BSc David George Hadden, institutionen för ekologi, försvarade sin doktorsavhandling Processes controlling carbon fluxes in the soil-vegetation-atmosphere system den 31 januari 2017 vid SLU i Uppsala. Opponent: Professor var Kim Pilegaard, Danmarks Tekniske Universitet, Lyngby, Danmark

Mer information

David George Hadden
Institutionen för ekologi, SLU Uppsala
018-67 24 09, david.hadden@slu.se

Länk till avhandlingen (pdf)
http://pub.epsilon.slu.se/13947/

Pressbilder

(Får publiceras fritt i anslutning till artiklar om detta pressmeddelande. Fotograf ska anges.)


Systemet som användes för att mäta koldioxidflödet ovanför Fiby urskog. Foto: Achim Grelle


Mätning av koldioxid i ett jordbrukslandskap (mulljord). Foto: Achim Grelle


Mätning av koldioxidflödet från en produktionsskog i Västerbotten vintertid. Skogen var tidigare en kolsänka men är idag en kolkälla. Foto: David Hadden

SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.