”Ordningsomdömen är fel väg för skolan”

”Om nu ordningsomdömen införs utan avsedd effekt, så är det enda som åstadkoms att stämpla elever som bra respektive dåliga individer. Varför ska ett sådant stigma förfölja barn i många år?” undrar företrädare för Lärarförbundet och Sveriges Elevkårer.

Med jämna mellanrum får vi ta del av vittnesmål om elever som uppträder utan respekt för sina lärare och sina skolkamrater och om föräldrar som inte tar sitt vuxenansvar.

Dessa händelser är inte sanna överallt. Det råder inte kaos i svenska klassrum. De flesta föräldrar har en bra relation till skolan och sina barns lärare. Det finns ingen anledning att förlora proportionerna i debatten.

Alldeles för många lärare och elever möter dessa situationer och de problem som finns måste tas på allvar. Men det är rätt insatser som behövs.

Sverigedemokraterna och de borgerliga partierna vill nu tvinga regeringen att införa ordningsomdömen. Det är inte rätt väg.

Ordningsomdömen är nämligen inte bra för att skapa studiero. Det var för att effekten ansågs svag som ordningsbetyg avskaffades för ett halvt sekel sedan.

Om nu ordningsomdömen införs utan avsedd effekt, så är det enda som åstadkoms att stämpla elever som bra respektive dåliga individer. Varför ska ett sådant stigma förfölja barn i många år?

Särskilt olyckligt är att ordningsomdömen är tänkta att bli frivilliga för varje skola. Det är lätt att se att ett redan segregerat och fragmenterat skolsystem då dras isär ytterligare.

Elitskolor där ingen elev får dåligt omdöme i jämförelse med skolor i socialt utsatta områden där många elever får negativa omdömen och så alla skolor där emellan som avstår från ordningsomdömen.

Bara om sortering är huvudsaken är frivilliga ordningsomdömen ett bra recept.

Ett negativt ordningsomdöme för ofrånkomligen med sig att föräldrar söker med ljus och lykta efter bevis på felbedömningar från lärarens sida. Det lär för många föräldrar bli viktigare än att ta till sig vad som brustit från elevens sida.

När föräldraansvaret inte tas på rätt sätt försätts lärarna i en svår situation. Det som behövs är bra relationer som bygger på dialog och förtroende. Men ordningsomdömen blir då snarare ett hinder än ett stöd för att åstadkomma det.

Ifrågasättanden från föräldrar riskerar istället föra med sig administrativt merarbete för lärarna. För att kunna möta föräldrakritik kommer lärarna behöva dokumentera precis allt som eleverna gör. Detta i en skola som redan lider av för mycket dokumentation och byråkrati.

Det går heller inte att komma ifrån att lärares primära uppgift är att undervisa och bedöma kunskaper, inte att bedöma beteenden.

Istället för ordningsomdömen måste det finnas förebyggande arbete, tydliga regler och yrkesgrupper som socialpedagoger och kuratorer som kan ta vid när situationer urartar.

Vi måste också fråga oss om vi vill ha elever som ställer kritiska frågor eller elever som bara gör som de blir tillsagda? I äldre tiders auktoritära samhällen låg skolans roll i att fostra och skapa lydiga undersåtar. Men den synen är knappast vad en modern skola som formar framtidens medborgare ska vila på.

Lärare ska aldrig behöva vara rädda för att göra fel när ordningsproblem förekommer. Så kristallklart måste det vara med regler och ansvar så inför gärna tydligare lagregleringar som gör det klart.

Men det måste stå lika klart att elever ska kunna ifrågasätta utan att riskera negativa ordningsomdömen.

Glöm inte heller att det grundläggande för ett bra studieklimat är att lärarna har gott om tid och resurser för sina elever, liksom tillgång till en bra elevhälsa. Idag nekas många elever särskilt stöd på grund av resursbrist. Det är ingen bra grund för studiero och något för politikerna att ta tag i. För hårdare tag kan aldrig ersätta behovet av stöd och resurser.

Johanna Jaara Åstrand

Förbundsordförande Lärarförbundet

Ebba Kock

Ordförande Sveriges elevkårer

Texten är tidigare publicerad på SVT Opinion