Försvar byggt på fri vilja: Hemvärnet och de andra frivilliga försvarsorganisationerna

Ett lands försvarsförmåga beror på många faktorer. I den politiska debatten pratas det mycket om försvarsanslaget och vilka militära förmågor vi behöver och har råd med, men allmänhetens inställning till försvaret spelar också in. Ju mer engagerade medborgare, desto starkare försvarsförmåga.

Sverige har en lång historia av frivilliga insatser för att stärka eller skydda landet. I skärningen mellan yrkesförsvaret och medborgares försvarsvilja finns de frivilliga försvarsorganisationerna. Det mest kända exemplet är Nationella skyddsstyrkorna, som i folkmun kallas för Hemvärnet.

Jag har själv en bakgrund inom frivilligrörelsen – både i Hemvärnet och i Frivilliga Flygkåren (FFK). Jag var aktiv i Hemvärnets ungdomsverksamhet i tonåren, och fortsatte som instruktör under tiden jag utbildade mig till officer, och medan jag var kvar i yrket. Efter min officerskarriär har jag fortsatt som reservofficer och tjänstgör ca en månad om året. Jag är även utbildad pilot och genomgick FFK:s grundkurs för några år sedan och har sedan dess varit medlem i organisationen. Så de frivilliga försvarsorganisationerna ligger mig särskilt varmt om hjärtat, och de blir i min mening allt viktigare för vårt gemensamma totalförsvar. Många andra börjar nu också se dem som vitala resurser för samhället, och som en förutsättning för att andra delar av Försvarsmakten ska kunna lösa sina uppgifter.

De frivilligas funktioner

Svenska Lottakårerna och Röda Korset var bland de första som samarbetade med Hemvärnet för att ombesörja mat och sjukvård. I dag samarbetar Hemvärnet exempelvis med polis, räddningstjänst och andra frivilliga försvarsorganisationer för att hantera allt från skogsbränder och översvämningar till eftersök av försvunna personer. Hemvärnet stödjer samhället med nya specialistförband som trafikplutoner, pionjärplutoner och CBRN-plutoner som hanterar kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära händelser.

1987 inledde Hemvärnet samarbete med FFK för att utveckla försvarsområdesflyg. I dag understöds Hemvärnets flyggrupper och underrättelsekompanier i bevaknings- och spaningsuppdrag av FFK. Men även MSB, länsstyrelser, räddningstjänst och Försvarsmakten drar nytta av förmågan att flyga, övervaka och rapportera under svåra förhållanden.

I somras loggade FFK mångdubbelt fler flygtimmar än normalt för att hjälpa med övervakning och lägesbilder av skogsbränder, och i vintras bistod FFK-piloter organisationen MAF Kenya med leverans av mat och medicin till avlägsna massajbyar på gränsen mellan Kenya och Tanzania. Det krävs duktiga piloter för att landa på 800 meter stampad jordbana 2000 meter över havet.

En försäkring för framtiden

Jag är försiktigt optimistisk kring Hemvärnets framtid. Idag är hemvärnet ryggraden i svenska armén. Mer än 20 000 soldater organiseras under organisationen. En organisation som inte bara snabbt är insatsberedd utan som också har en lokalkännedom i det område de skall operera. Med en ny rikshemvärnschef (som jag rekommenderar att följa på Twitter under @RikshemvarnsC) har organisationen fått nytt blod, och såväl utbildning som utrustning uppdateras för att kunna hantera mer komplexa uppdrag.

Ett starkt hemvärn med bred folkförankring stärker motståndskraften och höjer försvarsviljan. Försvarsmakten har senaste åren valt att prioritera hemvärnet med mer avancerad utrustning och en sänkt medelålder.

Vad gäller FFK ser det något mer kärvt ut. Ökade kostnader för certifikat och planhyra betyder att nya långsiktiga lösningar måste till för att upprätthålla Försvarsmaktens och totalförsvarets förmåga.

Ska FFK fortsatt kunna hjälpa armén, marinen och hemvärnet med information om läget till sjöss eller i terräng måste fler plan och piloter till, kanske genom att Försvarsmakten ihop med andra krisberedskapsaktörer står för försörjning av plan och viss pilotutbildning.

Allt stöd som Sverige får helt ideellt av reservister och frivilliga är fantastiska resurser. Eftersom de bygger på att människor engagerar sig av fri vilja är det lätt att ta dem för givna. Vi måste också ge dem förutsättningar att göra det som krävs vid kriser genom att investera i verksamheterna. Det är fint att av fri vilja bidra till landets försvar. Att engagera sig ska vara enkelt.

Johan Petersson, chef för säkerhet och kommunikation