Skip to main content

Johanna Zackrisson coachade Team Stockholm i mål i Vår Ruset 28 maj

Blogginlägg   •   Jun 03, 2013 08:40 CEST

Jag vet inte var jag ska börja. Inser redan nu innan jag börjat skriva att detta kommer att bli ett LÅNGT inlägg så jag delar upp det i kapitel så att det blir lättare (och roligare) att läsa.

Innan

Känslan innan loppet kan beskrivas med ett ord: NERVÖS. Jag tror att jag talar för hela gruppen när jag säger det. Vi var så stissiga och uppspelta att vi studsade runt mest hela tiden. 2 timmar innan start var jag på plats för att fixa till tältet och ladda mentalt. Tjejerna dök upp en efter en och vi försökte ta det lugnt där i vårt B.A.B.Y-tält, åt sista målet (för min del ½ banan och en Celsius, alltid!), bytte om till våra fina Vårruset-tröjor och fotade.

Jag har i 1,5 veckas tid varit riktigt dålig i min allergi. Har nämnt det men inte velat gnällt FÖR mycket då jag inte vill dra ner stämningen för varken mig eller mitt Team. Vissa dagar har såklart varit värre än andra men i måndags (dagen innan vårt lopp) så var jag så pigg och kände mig så frisk att jag trodde det skulle gå bra. Shi fick jag, vaknade på tisdagen men allergi-hals och kliande ansikte, hur jävla typiskt?! Well, jag valde att ignorera det hela, preppade med all medicin jag har (ganska mycket med andra ord) och hoppades på det bästa. Väl på plats var jag för nervös för att tänka på allergin, gick dock in i tältet och ”gömde” mig från allt pollen som flög i luften (man kunde verkligen se det!) då och då. Haha.

Uppvärmning & start

Vi hade alla i teamet kommit överens om att vi skulle satsa på en ORDENTLIG uppvärmning. Ett 5-kilometerslopp är för kort för att låta första 1,5km gå åt till uppvärmning. Vi sprang runt på vägen bakom vårt tält i ca 15 minuter, hoppade, joggade och peppade upp. Joggade sedan ner mot start och intog platser (längst fram). Den läskiga rösten i högtalarna meddelade att det var 1minut kvar till start och pulsen som redan var hög av uppvärmningen blev ännu högre. 10-9-8… Start. Vi satte iväg.

Loppet

Jag kom i väg i en jäkla fart. Hade galet med energi och kroppen kändes pigg. Jag var själv förvånad över hur bra andningen/bröstet kändes trots allergin och bestämde mig för att satsa hårt i början för att ”skrapa” ihop så många meter som möjligt innan chocken satte in, för jag förstod ju att det skulle komma. Och det gjorde det. Efter ca 1,5 kanske 2km ströp luftrören ihop och känslan av att andas genom ett sugrör uppstod. Jaha, bara att sakta ner på tempot och göra det bästa möjliga av situationen. Mari kom ifatt mig och jag klappade henne på axeln och sa/väste: Ta över! (och det gjorde hon). Vädret var FANTASTISKT, aningen för varmt för att vara optimalt men solen sken och det gör ju under för humöret.

För att skippa bullshitet så sket jag i solstrålar och humör just då, allt jag önskade var regn och mindre pollenhalt. Haha. Jag kämpade på och det kändes som om jag kröp fram i snigelfart de sista 2km. Det gjorde jag inte men det var känslan efter att ha haft en sån energi och fart i början av loppet. Kroppen min var dock HUR pigg som helst, inte en enda smärta, inte ens trötthet kände jag av. DET irriterar mig. Att kroppen min hade klarat så mycket mer…

När 4km skylten uppenbarade sig såg man även målet. Psykiskt jobbigt JA! En hel kilometer kvar och man hörde redan speakern vid målet. Hade jag inte varit så envis så hade jag aldrig slutfört loppet. Det var ren vilja som tvingade luftrören att ta in luften den sista biten. Jag undrar vad alla som hörde mig (ni vet hur andningen tjuter när man inte får luft va?) tänkte, haha.

Tillslut så var det bara målsträckan kvar och då lyckades jag dra ett stort andetag och pressa de sista metrarna. I målet väntade Mari och jag minns att jag svarade NJA på frågan -är du okej?.

#Teamet

Jag vet att ni undrar hur det gick. Det gick bra! Alla tjejerna var så himla grymma. Jag är mer än stolt över dem alla och jag vet inte hur jag ska kunna tacka dem för den här tiden, hur jag ska kunna visa dem hur viktiga de varit/är för mig, hur mycket de inspirerat mig och vilka otroligt fina människor dom är. Alla 5… Sofie sprang i mål på 27:28. hennes personbästa vilket ju är mer än fantastiskt! Helena sprang in på 27:14, denna tjej hade också två dagar innan loppet besegrat åreskutan. Inte illa.

Mari stod för den snabbaste tiden i teamet och gled in på 23:04, personbästa även för henne!Isadora sprang över mållinjen på 26:13, hennes första lopp någonsin, så kul! Jeanna passerade målet på 26:12. Enligt säker källa så kämpade hon och Isadora tillsammans den sista halvan av loppet TeamPOWER!

Och så jag då, som kämpade mig till en tid på 24:00. Jag är nöjd, tro inget annat men jag är samtidigt väldigt missnöjd med känslan under loppet som var hemsk. Hade allergin inte satt in så tror jag på riktigt att jag hade lyckats med en tid som visat lägre siffror. Men jag ska inte skylla på något. Det är det värsta som finns. Hade jag inte haft allergin hade det säkert varit något annat som gjort att jag inte fick den tid jag hoppats på. Jag minskade ju faktiskt min tid med nästan 2,5 minut på några veckor! Jag är SÅ glad att jag trots allt kunde genomföra loppet och att jag fick dela upplevelsen (innan och efter) med de finaste tjejerna…

Tack till…

Malin. Tack för den här enorma chansen. Jag är dig evigt tacksam för att jag fick bli en av teamcoacherna för Sveriges huvudstad. Jag har haft så kul på vägen, utvecklats och lärt känna sådana fantastiska människor. Tack till Vårruset för ett grymt arrangemang och en glädjefylld dag (dagar). Tack till Vitamin Well, Svensk Hälsokost, Reztart och Mindmoves för spons och pepp. Tack till Veronica som varit min trogne ”medcoach” ala partner in crime genom hela detta och mest tack till alla tjejerna som deltagit i träningar, fbgrupp och lopp. Stort tack också till Camilla som kom och hejjade på oss igår, hon var även hjälte nog att hålla koll på våra saker medan vi sprang loppet. Hon var/är en del av #Teamstockholm1 och sprang sitt lopp redan på måndagen.

Nu är det tid för nya mål. Jag och tjejerna i #TeamStockholm2 planerar redan kommande lopp och event, vi kommer också att (tillsammans med hela Teamstockholm) ses för fler träningar trots att tävlingen är över. Jag har funnit vänner i och med detta. Fantastiska tjejer som delar mina intressen och det är ju den största vinstlotten man kan dra. Tack alla…

Johanna Zackrisson

http://alskaralskarinte.shapemeup.se/2013/05/29/en-dag-att-minnas-varruset-med-teamstockholm/

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera