ABC: En modell för anknytningsbaserad behandling i familjehem

Nyheter   •   Jun 22, 2018 13:11 CEST

Det finns förstås andra modeller än Tjust Behandlingsfamiljers modell för att arbeta anknytningsbaserat med familjehemsvård eller med familjer med omsorgssvikt. En sådan modell är the Attachment and Biobehavioural Catch-up (ABC-model).

ABC är en modell som utvecklats under 20 år av forskning och klinisk verksamhet av Mary Dozier med medarbetare. Modellen började utvecklas som en intervention för småbarn i familjehem, men har sedan utvecklats och breddats till att även användas för att hjälpa spädbarn och barn som lever i sina biologiska familjer i omsorgssvikt och småbarn som adopterats internationellt.

Föräldracoach
Modellen har utvecklats både genom anknytningsforskning och genom neurobiologisk forskning och ABC-interventionerna syftar mot specifika mål kopplade till kritiska behov hos små barn: behovet av tryggt organiserad anknytning och biologisk reglering. ABC implementeras genom en föräldracoach som arbetar hemma hos föräldrarna vid 10 sessioner med ett specifikt innehåll. Varje session videofilmas, både för att användas direkt i behandlingen med föräldrarna och för coachernas handledning. På senare tid har man lagt mycket resurser på att utbilda coacher och handledare i modellen för att undvika att modellen urholkas.

Lyhördhet
Intressant är att 20 års forskning om att utveckla lyhördhet hos föräldrar kan sammanfattas i två punkter:

1) Föräldern ska aktivt trösta när barnet är ledset/upprört.
2) Föräldern ska låta barnet leda när barnet inte är ledset (follow the child´s lead).

Vi vet förstås inte om eller på vilket sätt den här modellen direkt kan tillämpas på äldre barn och tonåringar, men kanske är det så att när det kommer till föräldraskap är det ändå lyhördhet som behövs? Troligen behöver många tonåringar just att föräldrar låter dem leda, men också hjälp med att förutse konsekvenser av olika handlingar. Förstås behöver även tonåringar tröst, men kanske är det inte alltid föräldern som kan trösta? Visst är det lyhördhet i föräldraskapet som behövs även i dessa situationer.

/Anna-Karin Åkerman
Leg. psykolog, leg. psykoterapeut
Handledare och lärare i psykoterapi
Doktorand i klinisk psykologi vid Linköpings universitet

Referens:
Dozier, M., Roben, C., Caron, E., Hoye, J. & Bernard, K. (2018) Attachment and Biobehavioural Catch-up (ABC): an evidence-based intervention for vulnerable infants and their families. Psychotherapy Research. Vol. 28, 1-2, 18-29.

Läs vidare »

Att inte lättvindigt ge barn en neuropsykiatrisk diagnos och medicinera ”oönskat beteende”

Nyheter   •   Jun 19, 2018 11:08 CEST

Nyligen följde två av Tjust Behandlingsfamiljers psykologer upp vårens interna föreläsning om neuropsykiatri, trauma och symptom. Under tre timmar presenterades bl a forskningsläget kring traumainducerad ADHD. Här är i korthet de tankar som redovisades kring hjärnans biologi, utvecklingspsykologi och traumasymptom.

Lätt generaliserat kan man beskriva dagens universella forskningsläge vid två olika utgångspunkter. Den ena, likt Socialstyrelsen, utgår så gott som bara ifrån neurobiologiska orsaker, d.v.s. ADHD anses vara genetiskt betingat, medicinerbar och kronisk. Den andra utgångspunkten utgår mer från utvecklingspsykologi, hjärnans plasticitet och traumapåverkan. Sammanfattningsvis: antingen drar man således åt det hållet att överaktiviteten bäst förklaras av medfödda förändringar i hjärnan eller så har man ett öppnare sinnelag för komplexiteten i genesen och en större tillit till hjärnans ombildningsförmåga.

Om medicinering

Inom Tjust Behandlingsfamiljer arbetar vi med komplext traumatiserade barn vars icke-konstruktiva beteende är orsakade av extremt stressande utsatthet under svåra sociala och/eller emotionella förhållanden. Det vet vi. Om vår kartläggning i tillägg kommer fram till att barnet/ungdomen har skador/brister i hjärnformationen som är biologiskt betingade medicinerar vi förstås i de fall det lindrar symptomen. Medicin hjälper inte alla, men anpassad miljö och omsorgsfullt bemötande växer alla människor av. Traumasymptom kan läka ut.

Läs vidare »

Seminarie om ADHD, trauma, anknytning - vad är vad?

Nyheter   •   Jun 14, 2018 16:05 CEST

Jourfamilj vid akut omhändertagande eller omplacering

Nyheter   •   Maj 12, 2018 11:37 CEST

Relationellt perspektiv på handledning inom socialt arbete - en reflektion

Nyheter   •   Maj 09, 2018 11:33 CEST

Socialt arbete är ett vitt begrepp som betecknar många olika slags verksamheter som bedrivs i både privat och offentlig regi. Det omfattar socialkontorens myndighetsutövning, öppenvårdsbehandling och stöd, behandlingshem och familjehemsvård, för att ringa in området något.

Karaktäristiskt för socialt arbete är att det ofta inbegriper komplexa relationer och system som bygger på makt och ibland utövar makt. Socialarbetaren är i någon mån en representant för samhället och har i den meningen en överordnad position i förhållande till klienten. Om klienten dessutom är ett barn eller en ungdom blir detta än tydligare. Relationen mellan socialarbetaren och klienten kommer därför att vara en relation där de inblandade måste förhålla sig till denna mer eller mindre ojämlikt fördelade makt. Socialarbetaren befinner sig i sin tur ofta i en arbetsgrupp i en organisation där det finns överordnade som har formell makt. Dessutom finns det en omvärld med andra myndigheter och verksamheter att förhålla sig till, t ex skola och arbetsförmedling, som styrs av sina regler och lagar. Socialarbetaren befinner sig därför i ett komplext nät av relationer där över- och underordning påverkar både upplevelser och handlingar.

Likheter och olikheter
Ur ett relationellt perspektiv är frågor som rör över- och underordning exempel på vad som kan komma i förgrunden i handledning och i behandling. I handledning kan utforskande samtal om likheter/olikheter, t.ex. när det gäller makt och maktfördelning, öppna upp för nya perspektiv och öka reflektionsförmågan. Det kan vara särskilt hjälpsamt i konfliktfyllda situationer, något som också är vanligt inom socialt arbete. Syftet med relationell handledning är sällan att vara direktiv (”Gör så här!”) utan vanligen att skapa möjlighet till trygg reflektion och perspektivtagande på ett problem. Olikheter i en handledningsgrupp ses som en chans och möjlighet, inte som ett hot.

Erfarenhet påverkar
Det spelar förstås också roll vem handledaren är, vad hen har för bakgrund, utbildning och erfarenheter. Även detta är något som det ur ett relationellt perspektiv behöver vara tillåtet att reflektera över. Det spelar förstås roll för handledningssituationen om handledaren är en erfaren medarbetare som är hämtad internt eller om handledaren är extern och har en annan profession och yrkesbakgrund än dem som blir handledda. Handledaren behöver ha en explicit och öppen inställning till att även dela med sig av sina egna känslor och upplevelser.

Tanken är förstås att ett handledningsklimat som gynnar reflektion och perspektivtagande, där det är möjligt att prata om konfliktfyllda och emotionellt svåra situationer, i slutändan ska gynna klienterna. Relationell handledning syftar till att öppna blicken för de relationella processer som utgör sammanhanget för den verksamhet som bedrivs och för de metoder som används.

/Anna-Karin Åkerman
Leg. psykolog. Leg. psykoterapeut
Handledare och lärare i psykoterapi
Doktorand i klinisk psykologi vid Linköpings universitet

Referens: Holmqvist, R. & Clinton, D. (2018). Relationella perspektiv på handledning. Stockholm: Liber.

Läs vidare »

Intressant och spännande boknyhet

Nyheter   •   Maj 06, 2018 11:28 CEST

Trauma under lupp

Nyheter   •   Maj 03, 2018 11:24 CEST

Den 16 mars höll Psykoterapicentrum en föreläsningsdag i Stockholm kring komplext trauma, mer specifikt kliniskt arbete med barn- och ungdomars komplexa trauma som tema. Denna dag gästades av flera av Tjust Behandlingsfamiljers medarbetare som där fick tillfälle att både inspireras och begrunda hur man kan arbeta på olika sätt med denna svåra grupp.

Erfarna kliniker som Anna Gerge (doktorand, fil.mag, leg. psykoterapeut, handledare och lärare i psykoterapi), Anna Norlén (verksamhetschef och rektor på Ericastiftelsen), Siri Gullestad (professor i klinisk psykologi, Oslos universitet), Vladimir Jovic (University of Pristina), samt Anna Thom Olin (Rädda Barnens Centrum för barn och ungdomar) delade med sig av sin kunskap.
Föreläsningarna var generellt kliniskt orienterade med fallbeskrivningar, samt med process- och arbetssätt som fokus. Som exempel pratade Anna Gerge mycket om behovet av att först etablera en reglerande förmåga hos barnet att härbärgera sina reaktioner, med exempelvis metoder som EMDR, innan något annat arbete i egentlig mening kan inledas. Anna Norlén tryckte på att ”Det viktigaste är inte vad vi gör eller säger, utan hur vi får den andre att känna”, som också det kändes träffande.

Internutbildning
Fyllda med inspiration höll Tjust Behandlingsfamiljers psykologer på Västervikskontoret i en internutbildning kring komplext trauma veckan efter. Där kopplades komplext trauma mer till Tjust Behandlingsfamiljers praktiska verklighet, t.ex. samtalades det kring behovet av tillit, trygghet och tid med barnens och ungdomarnas sammanhang (läs framförallt behandlingsfamiljerna) som basala reglerande funktioner för att möjliggöra för barnet/ungdomen att alls kunna börja sortera bland och läka sina upplevelser, samt även på vilka sätt komplexa trauman kan uppträda hos de barn och ungdomar som kommer till Tjust Behandlingsfamiljer.

Tankeväckande övning
Dagen avslutades med en övning som gick ut på att två och två pröva hur det känns att bli sedd och beskådad, så som vi själva förväntar oss att barnen och ungdomarna ska tåla. Övningen gick helt enkelt till som så att med en annan person ta fyra minuter och bara i tystnad se varandra i ögonen. Det blev blandade reaktioner och det visade sig att det inte alls var så särdeles lätt att sitta med en annan person på detta vis.

/Rikard Kvist
Leg. psykolog

Läs vidare »

Vidareutbildning för behandlingssamordnare

Nyheter   •   Apr 30, 2018 11:19 CEST

Certifiering för handledare/utbildare i Vägledande samspel/ICDP

Nyheter   •   Jan 31, 2018 15:14 CET

I slutet av 2017 gick flera av Tjust Behandlingsfamiljers personal en vidareutbildning i programmet Vägledande samspel/ICDP för barn och unga. Genomgången utbildning leder till en nordisk certifiering vilket krävs för att få verka som utbildare/handledare inom området.

Programmet Vägledande samspel/ICDP är ett hälsofrämjande program som uppmärksammar det positiva samspelets avgörande betydelse. Programmet är uppbyggt kring åtta samspelsteman fördelade på tre dialoger. Dessa teman baseras på forskning om samspelets möjligheter och den känslomässiga kommunikationens betydelse för barns utveckling. Det övergripande målet med utbildningen är att deltagarna ska inspireras till att utveckla och uppmärksamma det positiva samspelet mellan barn och vuxna, barn sinsemellan och mellan vuxna.

Om utbildningen
Utbildningen berörde frågor som litteraturbyte, nya moment i utbildningarna på Nivå 1 och 2 samt nya kunskapsområden inom bland annat neuroaffektiv teori. Frågor om demokrati och etik lyftes också fram med tanke på att programmet särskilt riktas till de barn och föräldrar som saknar en självklar plats och gemenskap i vårt samhälle.
    Utbildningen omfattade två heldagar och ägde rum på Ersta konferens i Stockholm. Deltagarnas professioner representerades bland annat av sjuksköterskor, socionomer, psykologer och lärare.
    Samtlig personal i Tjust Behandlingsfamiljer AB genomgår löpande fortbildning i programmet Vägledande samspel ICDP för barn och unga och nu finns totalt fyra utbildare/handledare inom verksamheten som även innehar nordisk certifiering i programmet.

I slutet av 2017 gick flera av Tjust Behandlingsfamiljers personal en vidareutbildning i programmet Vägledande samspel/ICDP för barn och unga. Genomgången utbildning leder till en nordisk certifiering vilket krävs för att få verka som utbildare/handledare inom området.

Läs vidare »

Rapport från MBT-konferens i London

Nyheter   •   Jan 31, 2018 12:00 CET

I början av december 2017 arrangerades Mentalization-Based Treatment - 4Th International Conference, den fjärde internationella konferensen om mentaliseringsbaserad terapi (MBT) i London. Konferensen var uppdelad på två separata dagar, där den första dagen var inriktad på kliniska tillämpningar av MBT medan den andra dagen behandlade utveckling och forskning inom MBT. Båda dagarna bjöd på ett innehåll av mycket hög kvalitet med de främsta forskarna och klinikerna inom området som inbjudna föreläsare.
   Särskilt roligt och intressant var att mycket av både klinisk tillämpning och utveckling inom området rör barn och unga, i synnerhet barn, unga och familjer med omsorgssvikt, och som därmed rör socialtjänstens avnämare i stor utsträckning.
   Från att ha varit en behandlingsmodell som utvecklats för att hjälpa vuxna med svåra personlighetsstörningar har MBT utvecklats mot att i allt större utsträckning också hjälpa barn som far illa. Detta kanske är helt logiskt med tanke på vad mentalisering handlar om och med tanke på att vuxna som utvecklar svåra personlighetsstörningar också har varit barn en gång i tiden.

Mentalisering om föräldraskap
Helen Brasnett, Sheila Redfern och Minna Daum från Anna Freud National Centre hade en programpunkt om MBT med familjer. Olika behandlingsmodeller presenterades för familjer med pågående omsorgssvikt där omhändertagande av barnet är aktuellt, om arbete med familjehem och med adoptivföräldrar. Fokus för detta arbete ligger i stor utsträckning på att hjälpa föräldrar att mentalisera om sitt eget föräldraskap och om sig själva. En utmaning kan vara att vilja mentalisera om man själv har svåra känslor för det placerade barnet, eller för någon annan i teamet för den delen.

Intressant jämförelse
På programmet fanns också professor Svenja Taubner som berättade om sitt mångåriga behandlings- och utvecklingsprojekt med behandling av ungdomar med utagerande asocialt beteende. Vi fick se film från terapisessioner och ta del av behandlingsmodellen för denna svårhjälpta grupp. En intressant skillnad i att arbeta med denna grupp jämfört med personer med borderline personlighetsstörning, är att i arbete med borderline behöver terapeuten vara uppmärksam på när klientens ”säkring går”, alltså när det blir för starka affekter eller ångest - men med dessa ungdomar måste terapeuten ofta vara uppmärksam på när den egna ”säkringen går”. Alltså, vara uppmärksam på den egna ilskan som kan leda till en uppfostrande ton eller att försätta den unge i skam.

Generöst och positivt
Över huvud taget delade många av föreläsarna generöst med sig av filmer från både individualterapier och från gruppterapisessioner. Det upplevdes generöst också för att sessioner visades upp där terapeuten gjorde olika misstag eller interventioner som i alla fall genererade diskussion.
   Jag tror att många av oss som hade privilegiet att delta i denna konferens reste hem med en skön, stärkande och positiv känsla av att vara en liten del av något mycket bra! Jag tror att vi som arbetar med MBT har framtiden för oss.

/Anna-Karin Åkerman
Leg. psykolog, leg. psykoterapeut
Handledare och lärare i psykoterapi
Doktorand i klinisk psykologi vid Linköpings universitet

Läs vidare »

Kontaktpersoner 1 kontaktperson

  • Presskontakt
  • VD/Föreståndare
  • fredrik@tjustbehandlingsfamiljer.se
  • 0490-343 36

Om Tjust Behandlingsfamiljer AB

Tillsammans gör vi skillnad

Tjust Behandlingsfamiljer arbetar med kraftigt förstärkta konsulentstödda familjehem, s.k. behandlingsfamiljer. Vår behandlingsmodell hjälper, utvecklar och behandlar barn och ungdomar med omsorgsbrister.

Adress

  • Tjust Behandlingsfamiljer AB
  • Huvudkontor: Ängalundsgatan 1B
  • 593 35 Västervik
  • Sverige