Skip to main content

Stenålderskost var bra för hjärthälsan hos kvinnor efter klimakteriet

Pressmeddelande   •   Jun 19, 2013 15:07 CEST

Stenålderskost (paleolitisk kost) kan drastiskt minska leverförfettning och andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom hos kvinnor som passerat klimakteriet. Det visar resultaten av en studie utförd av en forskargrupp vid Umeå universitet och Norrlands universitetssjukhus.

Stenålderskost innebär att man tar bort alla spannmåls- och mejeriprodukter samt raffinerat socker och tillsatt salt från sina måltider. Kosten består istället av magert kött (gärna vilt), fisk, skaldjur, ägg, rotfrukter, grönsaker, nötter, frukt och bär. Som matfett använder man enbart oliv- och rapsolja.

I den aktuella studien, som har publicerats i tidskriften Journal of Internal Medicine, fick tio överviktiga kvinnor i åldern 55-65 år äta stenålderskost under fem veckor. Mätningar genomfördes före och efter fem veckor med försökskost.

Studien visar att deltagarna minskade sitt energiintag med 25 procent under försöksperioden, trots att de fick äta utan energirestriktion. Kroppsvikten minskade med 4,5 kg i genomsnitt och andelen ansamlat leverfett (triglycerider) halverades. Även blodsocker- och insulinnivåer samt blodtryck minskade kraftfullt. Därutöver förbättrades blodfetterna där nivåerna av LDL, det så kallade ”onda kolesterolet”, och triglycerider sänktes.

– Stenålderskost verkar ha tydligt positiva effekter när det gäller fettfördelning hos kvinnor efter klimakteriet, men det behövs kontrollerade långtidsstudier för att kunna uttala sig om effekterna på vikt och hälsa och eventuella risker på längre sikt. Forskargruppen kommer snart att kunna presentera resultaten från en tvåårig randomiserad kontrollerad studie där man har jämfört effekterna av stenålderskost och en kost enligt den så kallade tallriksmodellen hos kvinnor som passerat klimakteriet, säger Susanne Sandberg, vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.

Forskargruppen vid Umeå universitet består av Susanne Sandberg, Mats Ryberg, Caroline Mellberg, Christel Larsson, Bernt Lindahl och Tommy Olsson. 

Fakta om övervikt och fetma
Övervikt och fetma är ett snabbt växande problem och i Sverige har antalet överviktiga nästan fördubblats de senaste 20 åren. Drygt 2,5 miljoner svenskar är idag överviktiga och antalet personer med fetma, såväl vuxna som barn, uppgår nu till omkring en halv miljon. Risken att drabbas av sjukdom ökar markant om fettet lagras runt organen i buken (bukfetma). När östrogennivåerna sjunker efter klimakteriet samlar kvinnor på sig mer bukfett och risken för hjärt-kärlsjukdom ökar drastiskt. Hälften av alla män och kvinnor över 60 år har så hälsofarlig bukfetma att de riskerar att utveckla hjärt-kärlsjukdom.

Bukfetma påverkar blodkärl, lever, blodfetter och blodtryck mer negativt än fett runt lår och stuss gör. I bukfetman produceras ett flertal olika äggviteämnen, varav många är inflammationsframkallande. Ökad mängd bukfett är starkt kopplat till leverförfettning, som har ett starkt samband med höga blodfetter och en försämrad förmåga att reglera blodsocker, vilket på sikt kan leda till typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom.

Bukfetma går att behandla med en lämplig kostsammansättning som leder till viktminskning genom ett minskat energiintag. Mängden fett i levern kan då minska och därigenom reduceras risken för överviktssjukdomar.

Mätning av midjemått
Att mäta midjemåttet är ett enkelt och snabbt sätt att indirekt mäta bukfettet och därigenom identifiera individer med en ökad risk för typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom.

Kvinna:
> 80 cm - Ökad risk för hjärt-kärlsjukdom.
> 88 cm - Kraftigt ökad risk för hjärt-kärlsjukdom.

Man:
> 94 cm - Ökad risk för hjärt-kärlsjukdom.
> 102 cm - Kraftigt ökad risk för hjärt-kärlsjukdom.


Umeå universitet
Umeå universitet är ett av Sveriges största lärosäten med drygt 36 000 studenter och 4200 anställda. Här finns internationellt väletablerad forskning och ett komplett utbud av utbildningar. Vårt campus utgör en inspirerande miljö som inbjuder till gränsöverskridande möten – mellan studenter, forskare, lärare och externa parter. Genom samverkan med andra samhällsaktörer bidrar vi till utveckling och stärker kvaliteten i forskning och utbildning.