Kunskap om naturens arter öppnar för miljöengagemang

Vad är viktigast, faktakunskaper eller analytiska förmågor? Frågan debatteras, men båda kompetenserna kan mötas i biologins artkunskap, säger NO-läraren Birgitta Sang. Hon tar med sina elever ut i skogen för att låta dem hitta naturens olika personligheter.

Klass 8C från Aspuddsskolan har samlats i ett skogsbryn i naturreservatet Sätraskogen. Deras uppdrag idag är att hitta arter: se några fåglar, fånga några småkryp och plocka fem blommor och löv från fem träd – och så identifiera allt med hjälp av bestämningsnycklar, alltså scheman där de olika arternas karaktärsdrag leder fram till en artbestämning. Med kikare och luppar sprider eleverna ut sig i skogen.

Är det meningsfullt att kunna namn på blommor och insekter i ett modernt kunskapssamhälle? 
Ja, säger Birgitta Sang, i grunden kemiingenjör. Hon menar att artkunskapen har betydelse just för att eleverna ska kunna analysera och diskutera hållbar utveckling.

– Idag drillas barn i att argumentera kring miljöfrågor, men du måste ha på fötterna för att delta i den debatten. Om du lär dig arten, och inte bara namnet utan också vad som är karakteristiskt för den, så börjar den tala till dig: Här växer jag för att jag är sån här...

Sådan kunskap bidrar enligt Birgitta Sang till att eleverna bättre förstår samspelet mellan naturens beståndsdelar, vilket ger ett större och djupare engagemang för miljön.

Eleverna är inte alltid helt hemma i skogen. Men de flesta är nyfikna och inspirerade. För elever som har svårt med det skrivna ordet kan en dags fältstudier, redovisade i mobilkameran, vara ett lyft.

– Fältstudier ger glädje, säger Birgitta Sang. Ju mer du kan om naturen, desto mer ser du att njuta av. Skönheten, den biologiska mångfalden, detaljerna, det lite ovanliga ibland.

Ta del av en längre version av artikeln i senaste numret av LÄRA (#4/2018). 

Fakta/Artkunskap i ämnet biologi
Skolämnet biologi har förändrats genom åren. Under första halvan av 1900-talet fick elever samla växter och torka dem i herbarium. Sedan drog sig biologin alltmer tillbaka till skolsalen och laborationerna där, men nu finns det bra stöd för artkunskap i styrdokumenten. I tidiga åldrar lär sig elever om växter och djur i närmiljön och ska även kunna "namn på några vanligt förekommande arter", som det heter i kursplanen. Senare handlar det mer om samspel mellan arter och miljö. 

Birgitta Sangs tips för en dag i fält:

• Se till att eleverna är klädda så de inte fryser.
• Lasta på dem lagom mycket kunskaper.
• Samla dem på en plats där det är lugnt och går att koncentrera sig.
• Låt dem ta bilder på småkryp, fåglar och växter. Att kunna se detaljer underlättar artbestämning.
• Småkryp är oftast mest fascinerande. Lägg dem i burkar för att artbestämma dem.
• Svampar är också roliga. De behöver inte vara ätliga, det räcker att de är röda eller blå, fula eller fina, hala eller sträva.
• Arbeta med naturens berättelser, som hur olika blommor har fått sina namn eller hur olika fåglar klarar sin flytt till avlägsna platser.