Föräldrar vill att barnen känner till donationen

Föräldrar som får barn med hjälp av donerade ägg eller spermier vill berätta för barnen om hur de kom till. Att hemlighålla behandlingen kan skada relationerna i familjen, tror föräldrarna. Det visar en ny avhandling från Uppsala universitet.

– Med tanke på att sjukvården tidigare rått föräldrar att inte berätta för barnet om behandlingen utan hålla den hemlig, är det här en bra utveckling när det gäller barns rätt att känna till sitt ursprung, säger Stina Isaksson, doktorand vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet och författare till avhandlingen ”The child’s best interest – Perspectives of gamete recipients and donors”.

I avhandlingen undersöks hur heterosexuella mottagare av donerade ägg och spermier tänker och handlar kring barnets rätt till sitt genetiska ursprung, samt hur donatorer ser på en eventuell framtida kontakt med ett barn från deras donation. Avhandlingen visar att både donatorer och mottagare är positivt inställda till att barnet får reda på sitt ursprung.

En av delstudierna, en kvalitativ intervjustudie bland föräldrar som fått barn med hjälp av donerade spermier, är nyligen publicerad i tidskriften Human Reproduction. Den visar att det är en komplex process när föräldrar ska prata med sina barn om att de blivit till med donationsbehandling.

Att berätta för barnet var ofta kopplat till många känslor, både sorg över att inte ha kunnat få ett biologiskt helt eget barn, men också tacksamhet över att ha fått ett efterlängtat barn efter lång tid av barnlöshet.

– Ett sätt att hantera känslorna var att öva att prata med barnet medan det var för litet för att förstå, exempelvis redan på skötbordet. Genom att öva från det att barnet var ett spädbarn blev berättelsen en mer naturlig del av barnets uppväxt och föräldern kunde förbereda sig på barnets reaktioner längre fram, säger Stina Isaksson.

Andra föräldrar ville vänta med att prata med barnet tills dess att barnet var moget nog att ha en viss förståelse för vad en spermiedonation innebär.

Studien visade också att barnet själv spelar en viktig roll för processen genom sina reaktioner. Föräldrarna upplevde att när barnet visade intresse och nyfikenhet var det lättare att berätta medan ointresse hos barnet kunde skapa en osäkerhet hos föräldern om hur man skulle ta upp frågan på nytt.

– Det är viktigt att komma ihåg att trots att de allra flesta föräldrarna planerar att prata med sitt barn om dess ursprung, vet vi ännu inte hur många som kommer till skott och verkligen gör det: barnen i studien var alla under 10 år. Men klinikerna som arbetar med donatorer verkar lyckas förmedla till föräldrarna att de ska vara öppna med barnet om dess ursprung, säger Stina Isaksson.

Stina Isakssons avhandling ingår i den svenska nationella multicenterstudien om köncellsdonation, The Swedish Study on Gamete Donation. Studien är en psykosocial långtidsuppföljning av IVF-behandling och ägg- och spermiedonation i Sverige där både donatorer och mottagarpar har följts i 10 år.

Avhandlingen ”The child’s best interest – Perspectives of gamete recipients and donors” försvaras fredagen den 11 december.

För mer information, kontakta Stina Isaksson tel : 070-476 55 58, stina.isaksson@pubcare.uu.se

Artikeln i Human Reproduktion