Kaninens tama beteende associerat med tydliga förändringar i hjärnans utveckling

Den mest slående skillnaden mellan våra husdjur och deras vilda ursprungsarter är husdjurens tama beteende. En internationell forskargrupp har nu använt högupplösande magnetkamera (MRI) för att undersöka hur domesticeringen har påverkat hjärnans utveckling hos tamkaninen. Resultaten visar på tydliga skillnader mellan vilda och tama kaniner, i synnerhet i de regioner av hjärnan som kontrollerar rädsla. Studien publiceras i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift PNAS.

I motsats till tamkaninen har vildkaninen en mycket stark flyktrespons, som är livsnödvändig eftersom den jagas av örnar, rävar och andra rovdjur. Charles Darwin skriver i ”Om arternas uppkomst” att ”Få djur är svårare att tämja än vildkaninens ungar, och få djur är tamare än tamkaninens ungar”. Dessa skillnader i beteende mellan vilda djur och våra husdjur är i hög grad genetiskt bestämda.

- I en av våra tidigare studier kunde vi visa att genetiska skillnader mellan vilda och tama kaniner var anrikade i närheten av gener som är viktiga för hjärnans utveckling. I den nya studien har vi använt högupplösande MRI för att undersöka om dessa genetiska skillnader är associerade med morfologiska skillnader i hjärnan, förklarar Carl-Johan Rubin vid Uppsala universitet, en av forskarna i projektet.

Forskarna födde upp åtta vilda och åtta tama kaniner under likartade förhållanden för att minimera risken att miljöskillnader skulle påverka hjärnans utveckling. MRI-data analyserades med sofistikerad bildanalys av en forskare som inte kände till vilka individer var tama respektive vilda.

- Vi noterade tre tydliga skillnader i hjärnans utveckling mellan vilda och tama kaniner. För det första hade tamkaninerna en mindre hjärna i relation till sin kroppsstorlek. För det andra hade de en relativt sett en mindre amygdala och större medial prefrontalkortex och för det tredje noterade vi tydliga skillnader vad det gäller hjärnans vitsubstans med en mindre grad av myelinisering hos tamkanier, säger Irene Brusini, förstaförfattare och forskarstuderande vid KTH i Stockholm.

- Dessa skillnader i hjärnans utveckling stämmer väl överens med det faktum att tamkaninen visar mindre rädsla och inte har ett starkt flyktbeteende. Det våra studier visar är att en del av hjärnan, som är viktig för att generera rädsla, amygdala, är mindre hos tamkaninen medan den region som anses kontrollera rädsla, mediala prefrontalkortex, har ökat i storlek. De förändringar vi ser i vit hjärnsubstans indikerar en försämrad kommunikation inom och mellan hjärnhalvorna vilket är i linje med att tama kaniner inte reagerar så snabbt på stimuli och är mer flegmatiska än vilda kaniner, säger Mats Fredrikson, professor vid Uppsala universitet och Karolinska Institutet, en av medförfattarna till artikeln.

- Ingen tidigare studie på husdjur har så grundligt undersökt skillnaderna i hjärnans utveckling mellan tamdjur och dess vilda ursprungsform. När vi bestämde oss för att inleda denna studie var vi högst osäkra på om vi skulle finna några skillnader eller om skillnaderna var för subtila för att påvisas även med högupplösande MRI, men så var inte fallet. Denna studie ökar vår förståelse om de förändringar våra husdjur har genomgått under domesticeringsprocessen och den är också av grundläggande intresse eftersom den visar på hur förändringar av hjärnans utveckling kan påverka ett så komplext beteende som hur djur upplever och hanterar rädsla, säger Leif Andersson, professor vid Uppsala universitet, Texas A&M University och SLU, som har lett studien.

För mer information kontakta:

Professor Leif Andersson, institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet, telefon: 018-471 4904, 070-514 4904, e-mail: Leif.Andersson@imbim.uu.se

Changes in brain architecture are consistent with altered fear processing in domestic rabbits, PNAS, DOI: 10.1073/pnas.180102411