Skip to main content

Människa och schimpans, hur lika är vi?

Pressmeddelande   •   Nov 20, 2006 08:58 CET

Människans och schimpansens DNA sekvens är identisk till cirka 98.5 procent men nu visar Uppsalaforskare att delar av arvsmassan saknas helt i den ena eller andra arten. Det medför i vissa fall att människan kan tillverka ett protein som schimpansen saknar och vice versa. I studien, som publiceras i novembernumret av tidskriften Journal of Molecular Evolution, uppskattas den totala variationen mellan människa och schimpans istället till 6-7 procent.


Schimpansen är tillsammans med dvärgschimpansen (bonobon) människans närmaste nu levande släkting. Även om likheterna mellan schimpansen och människan är påtagliga så finns uppenbara skillnader i t ex kroppsbyggnad, intellekt och beteende. Under de drygt fem miljoner år som förflutit sedan människans och schimpansens utvecklingslinjer gick isär har mutationer förändrat arvsmassan. En central fråga för forskningen kring människans och schimpansens evolutionära historia är att förstå vilka dessa skillnader som varit avgörande för artbildningen och för arternas särdrag.

Tomas Bergström och hans forskargrupp vid institutionen för genetik och patologi har jämfört DNA-sekvensen från kromosom 21 hos människa och schimpans för att kartlägga var de genetiska skillnaderna finns och vilken betydelse dessa kan ha. Resultaten styrker andra studier som tyder på att i 1.5 procent av arvsmassan har en nukleotid (genetisk bokstav) bytts ut mot en annan nukleotid. Men resultaten visar också att drygt 5 procent av arvsmassan endast finns hos en av arterna. Hos båda arterna har DNA tillkommit eller försvunnit. Sammantaget kan därför den totala skillnaden uppskattas till 6.5 procent. Trots att flesta skillnader som förväntat finns i de delar av arvsmassan som inte innehåller gener, har forskargruppen funnit att bitar av DNA har försvunnit eller tillkommit i 13 procent av generna. Några gener (5%) har genomgått så stora förändringar att vissa protein troligen inte kan produceras i en av arterna.

- Troligen kan en art kompensera för detta genom att tillverka ett
liknande protein från en annan del av genen, men några av dessa skillnader har säkert varit avgörande för arternas utveckling, säger Tomas Bergström.

Artikel: http://www.springerlink.com/content/f7783l76602ggm06/?p=2ea03cd157ba41e69cf82d596b83a353&pi=9


För mer information, kontakta Tomas Bergström, tel: 018-471 48 27, 070-628 16 60, e-post: Tomas.Bergstrom@genpat.uu.se

Länk till pressmeddelande med eventuella bilder: http://info.uu.se/press.nsf/pm/manniska.och.idF6B.html


Pressinformatör
Anneli Waara

E-post Anneli.Waara@uadm.uu.se
Telefon: 018-471 1974
Mobil: 0704-250718
Fax: 018- 471 1520
Adress: Box 256, 751 05 Uppsala