Blogginlägg

Apropå Hen

Skriptor AB

2012-04-25 14:45
Apropå Hen

HEN

 

En ny barnbok, Kivi & Monsterhund (Lundqvist, Johansson; Olika förlag), har dragit igång en hetsig debatt om ordet hen, ett könsneutralt alternativ till hon och han. Debatten är delvis förvirrad; många har starka åsikter om hen – för eller emot – men ingen verkar egentligen veta hur ordet skulle användas. I boken används det tydligen om alla personer (och möjligen även hunden), i debatten verkar det mest gälla barn, särskilt dagisbarn, men de flesta vet nog inte riktigt hur de menar. Vi känner oss manade att försöka bringa lite ordning i oredan, inte minst eftersom Skriptors grundare, språkforskaren Hans Karlgren, i en artikel i SvD 1994 (länk) föreslog införandet av hen som ett könsneutralt personligt pronomen i svenskan!*

 

Nu var Karlgren mest ute efter de situationer där referenten, alltså den som hen syftar på, är obestämd och alltså både han och hon blir fel. ”Om någon vill träffa mig, måste han komma hit” var Karlgrens exempel. Någon kan ju lika gärna vara en kvinna. För att slippa krångliga omskrivningar som vederbörande, han eller hon, personen i fråga etc. borde man införa ett enkelt könsneutralt pronomen: hen! Egentligen inte så kontroversiellt kan man tycka, vederbörande eller hen kan väl gå på ett ut.

 

Nej det är förstås om hen ska ersätta de könsbestämda hon eller han, som debatten blir eldfängd! Så här kan det låta: ”Skillnaderna mellan könsrollerna suddas ut”, ”Hen gör små barn förvirrade och otrygga”, ”Att säga att man ska vara ett neutrum, ett hen, är inget bra”, ”Hen ger möjlighet att möta världen mer förutsättningslöst”. Lite förenklat kan man säga att både förespråkare och motståndare anser att orden hon och han delar in oss människor i två olika sorter, kvinnor och män, med olika egenskaper. Hen skulle motverka detta, vilket man då antingen gillar eller ogillar.

 

Jag tänker inte ta ställning för eller emot hen, däremot ifrågasätta om valet mellan orden han/hon/hen verkligen är så viktigt som man gör gällande i debatten. Överdriver man inte deras roll? Man tror t ex att de är tilltalsord: ”Kallar du dina barn för hen?” tillfrågas Claes Malmberg på teve. Men han kallar dem väl för du eller deras namn! I alla fall riktar man aldrig ett tredje personens pronomen direkt till den man talar med (utom i gamla pilsnerfilmer: ”Vill han inte ha lite mer kaffe, Konstapeln?”). Men viktigast: det är inte hon och han som könsindelar oss, utan det är ord som flicka, pojke, kvinna, hustru, Fredrik, Anna. Hon/han rättar sig efter dessa; ett pronomen är sällan självt grunden för könsbestämningen: ”Anna Svensson säger att hon har vaccinerat sig” eller ”Anna Svensson säger att hen har vaccinerat sig” – så länge Anna är ett kvinnonamn, blir Anna Svensson inte ett neutrum bara för att man använder hen i stället för hon.

 

Skulle då hen inte alls kunna påverka vårt könstänkande? Kanske, men inte på det omvälvande sätt som debattörerna gör gällande. Vi blir inte neutrer enbart av hen. Språkets och samhällets könssortering går djupare än så.

 

Kanske kommer vi att börja använda hen som Hans Karlgren tänkte sig: när referenten är obestämd eller könet är okänt av någon anledning (små barn, människor som man inte kan se ordentligt, könsobestämda personer etc). Nästa steg, det som nog många hen-förespråkare tänker sig, är att man använder hen ibland, när könet är ovidkommande i sammanhanget, men annars hon eller han. Sedan beror det nog mer på hur samhället och könsrollerna utvecklas i övrigt. Jodå, den dag vi inte längre könsbestämmer personer som vi pratar om, inte har könsbundna namn, inte använder orden kvinna och man etc, den dagen behöver vi absolut hen. Så visst är hen ett nödvändigt villkor för ett könsneutralt språk – men inte ett tillräckligt.

 

/Olof Lindquist, datum

 

 

*enligt vissa uppgifter var han dock inte först

Länk: http://www.sics.se/~jussi/Personer/HansKarlgren/HAK-po-hen/HAK-po-hen.html

 

För att få lite vidare perspektiv rekommenderas varmt att läsa Mikael Parkvalls (långa) artikel om hen och olika språk och kulturer (SvD/Under strecket, 2012-03-16).

 

Mikael Parkvall:

http://www.svd.se/kultur/understrecket/hen-kulturer-ar-inte-mer-jamstallda_6927977.svd