Den blomstrande "hemlösaindustri" vi har i Sverige idag, är ett praktexempel på kapitalismens och dess underhuggares girighet. I den viljelösa debatt som pågår om våra hemlösa medborgare, som mer handlar om "vård" än om den bostadsbrist som råder på billiga hyresrätter.

Bostäder som gör att människor har råd att bo där och bo kvar i. Våra politiker, tjänstemän och frivilligorganisationer sitter i knä med nappen i mun på kapitalet och håller de monetära systemen uppbyggda runt våra hemlösa igång för sin egen överlevnads skull.

Ett urholkat argument för att hemlösheten inte kan lösas, är att den är så komplex. Det komplexa i denna fråga är att regeringen, kommunen, frivilligorganisationerna har olika definitioner på vad en hemlös är, utifrån hur bidragen för att hjälpa hemlösa fördelas. Om vi istället använder oss av Socialstyrelsens definition, de som får i uppdrag av regeringen att sammanställa hur många hemlösa människor vi har i landet.

Då räknas bara de hemlösa som haft kontakt med soc eller någon organisation relaterad till hemlöshetsfrågan under en mätvecka, där den senaste siffran visade 17800. Använder vi istället forskning under samma definition som socialstyrelsen använder sig utav, då visar det sig att drygt 400 000 unga i Sverige saknar en egen bostad. Bland dem är småbarnsföräldrarna en växande andel, där totalt saknar 46 000 unga föräldrar ett eget boende enligt bostadsforskare Sven Bergenstråle.

Vidare säger han: Det är en anmärkningsvärd utveckling och ett allvarligt samhällsproblem. Åtta av tio unga vill ha en egen bostad, men allt färre lyckas få det. Det är brist på hyresrätter i storstäderna och många har inte råd att köpa ett eget boende. Hur kan vi som har ett tryggt hem att gå till, vara medlöpare till att hyrorna ideligen kan höjas och att våra nybyggen inte är att tänka på för allt fler människor i vårt samhälle på grund av inkomstkrav. Allt detta på grund av att våra politiker och tjänstemän inte följer vår grundlag, där det står inskrivet att bostadsbeståndet ska tillgodose varje medborgares "rätt till bostad".

För det kan väl ändå inte vara meningen att våra mindre bemedlade människor eller de som har svårt med tilliten till samhället och/eller inte själva förmår att klara av samhällets allt hårdare krav ska slängas ännu längre ut ur det? Och där ska sedan de självgoda människorna förtjäna sina pengar, samtidigt som vi andra hela tiden kastar in ny föda åt dem!

Rolf Nilsson

Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa