Den svenska grenen av FOFI (Friends of a Free Iran) välkomnar FNs Säkerhetsråds resolution S/Res/1929(2010) om sanktioner mot Iran. Nästan åtta år efter att den iranska motståndsrörelsen först avslöjade Irans hemliga program för anrikning av uran har världssamfundet förgäves försökt blidka den iranska regimen till att efterfölja andan i icke-spridningsavtalet. Iran har erbjudits en rad ekonomiska, politiska och säkerhetsmässiga fördelar i utbyte mot att utveckla civil kärnkraft på ett för omvärlden förtroendeingivande sätt. Trots detta har den iranska regimen hårdnackat vägrat göra några som helst substantiella eftergifter.

Ändå hävdas det fortfarande att sanktioner är fel väg att gå. Said Mahmoudi, professor i internationell rätt vid Stockholms universitet, menar att ”sanktionerna kommer att förvärra situationen när det gäller förhandlingar och möjligheterna att lösa konflikten på ett fredligt sätt” samt att ”oavsett vad Iran gör, oavsett kompromissvilja, så har iranierna blivit besvikna. Och grunden är just att det för USA handlar om totalstopp av all kärnutveckling utan kompromisser” (Rapport, 9 juni 2010). Mahmoudi överdriver minst sagt den iranska kompromissviljan. Iran har haft alla möjligheter i världen att nå en överenskommelse med omvärlden, med eller utan USA. En rimligare förklaring till dödläget är att Iran faktiskt har som mål att utveckla kärnstridsspetsar, och att denna strategiska målsättning går före avspänning med omvärlden.

Grundproblemet i konflikten är inte bristen på ömsesidigt förtroende mellan Iran och omvärlden. Irans territoriella integritet hotas inte av någon främmande makt. Däremot är den iranska regimen hårt ansatt av ett växande inhemskt motstånd. Konflikten med omvärlden är ett medel för regimen både att försvaga den inhemska oppositionen, och att avleda omvärldens uppmärksamhet från den brutala repressionen av oppositionen. Emellertid visar det senaste årets utveckling att den iranska regimen redan förlorat all folklig legitimitet. Utvidgade sanktioner utgör därför inget hot mot denna utveckling. Däremot bör de nya sanktionerna förenas med ett starkt stöd för demokrati och respekt för mänskliga rättigheter i Iran. Ytterst står lösningen på konflikten att finna i en övergång till demokratiskt styre i Iran.

Stockholm den 10 juni 2010

Lennart Fridén, ordförande

Gösta Grönroos, vice ordförande

Elias Rudberg, styrelseledamot

Erik Wahlberg, styrelseledamot

Kontakt: info@fofi.se

073 992 9552